MUNKEN. BEBÄTTELSE FRÅN FRANSKA REVOLUTIONENS TIDER Det var om sommaren år 47914. Varm och herrlig sken solen och färgade med sina gyllene strålar de väldiga domerna, de granna kloesterspirorna sam taken på de högresta palatserna i Frankrikes huf. vudsted. Seineflodens vågor skyndade förbi med samma lugna rastlöshet som förut. Sommervinder for med sina milda smekande vingar kring de vandrandes lockar och kinder. Löfven susade, springvattnen glittrade, blommorna ångade, foglarna sjöngo. I naturen var allt ordning, frid och harmoni men ack! ...i samhället deremot oordning, stric och upplösning. Den stora, märkvärdiga, unde; sekler förberedda revolutionen var redan börjad Redan hage blod flutit och redan darrade friheten: vänner för pöbelrascriet, men ingen kunde ännu an: en hundrededel af de millioner brott, hvarmed fran. ska nationen skulle besuddla sig, innan despotismen: ok blefve efskuddadt och gamla vanors och fördo. mars rost behörigen affilad. , I Paris rådde detta rörliga lif, som utmärker er stor hufvudstad. Grännlitsbodarne prunkade med si na tusende kostbara bagateller, månglerskor oct kolpotörer utropade högt sina varor, prydliga ekipa ger och smutsiga kärror rullade om hvarandra pi gatorna; men promenadplatsernå stodo toma oc! nästan alldeles obesökta, hvaremot kaffehusen vort ful!a, ja öfverfyllda af politiska kannstöpare. Al var söm förr ann:rs; Men en uppmärksam aktgifva re kunde dock genast märka, att något ovanligt vs på färde, ty alla ansigten buro stämpeln af upprör da känslor; det bättre folkets voro bleka, unde det att pöbelns voro blossande röda. Men allas ö gon tindrade dock af en utomordentlig eld; alla steg voro brådskande, alla röster högtbviskande, Mai Märkte tydligt, att mycken spänniog råddei de iidi ga pariserboernas sinnen.