MUNKEN.
BEBÄTTELSE FRÅN FRANSKA REVOLUTIONENS TIDER
Det var om sommaren år 47914. Varm och herr-
lig sken solen och färgade med sina gyllene strålar
de väldiga domerna, de granna kloesterspirorna sam
taken på de högresta palatserna i Frankrikes huf.
vudsted. Seineflodens vågor skyndade förbi med
samma lugna rastlöshet som förut. Sommervinder
for med sina milda smekande vingar kring de van-
drandes lockar och kinder. Löfven susade, spring-
vattnen glittrade, blommorna ångade, foglarna sjön-
go. I naturen var allt ordning, frid och harmoni
men ack! ...i samhället deremot oordning, stric
och upplösning. Den stora, märkvärdiga, unde;
sekler förberedda revolutionen var redan börjad
Redan hage blod flutit och redan darrade friheten:
vänner för pöbelrascriet, men ingen kunde ännu an:
en hundrededel af de millioner brott, hvarmed fran.
ska nationen skulle besuddla sig, innan despotismen:
ok blefve efskuddadt och gamla vanors och fördo.
mars rost behörigen affilad. ,
I Paris rådde detta rörliga lif, som utmärker er
stor hufvudstad. Grännlitsbodarne prunkade med si
na tusende kostbara bagateller, månglerskor oct
kolpotörer utropade högt sina varor, prydliga ekipa
ger och smutsiga kärror rullade om hvarandra pi
gatorna; men promenadplatsernå stodo toma oc!
nästan alldeles obesökta, hvaremot kaffehusen vort
ful!a, ja öfverfyllda af politiska kannstöpare. Al
var söm förr ann:rs; Men en uppmärksam aktgifva
re kunde dock genast märka, att något ovanligt vs
på färde, ty alla ansigten buro stämpeln af upprör
da känslor; det bättre folkets voro bleka, unde
det att pöbelns voro blossande röda. Men allas ö
gon tindrade dock af en utomordentlig eld; alla steg
voro brådskande, alla röster högtbviskande, Mai
Märkte tydligt, att mycken spänniog råddei de iidi
ga pariserboernas sinnen.