alt sjelfva äta, såsom ej nog smakligt. Sedar
jag spisat dessa läckerheter, så tar jag mig er
sup på närmaste krog, och har allt gått väl, si
har jag ock råd ibland att tzga mig elt par eller
tre supar på förmiddagen. Sömnig blir jag då
på slutet. Kantänka, en gammal menniska kar
inte tåla mycket; men då tar jag mig en lur :
någon trappa eller i någon portgång. Någor
gång kan också hända jag lurar till på krogen
likagodt; jag tycker aldrig om att ligga i säng
utan som kroppen faller sig, så bör man vä
förstå, det är Guds vilja, att den bör få ligga
sig till hvila och hugnad; och aldrig har jag
bättre sömn än i en rännsten, den är som han
vore gjord åt kroppen; der I:gger man ensam
och ingen -pockar på hyra för sängkläderna. Når
jag då vaknar, så är jag litet styfsint ibland och
har icke riktigt reda på tiden; men får jag mig
bara då en enda perla, så mår jag regalt till an
dra dagen. 58 så lefver jag, madam Boman; oct
det säger jag och det har jag sagt, att aldrig
står verlden vid sig, om den här fördömda nyk
terheten kommer riktigt i svang, och folket skal
börja dricka ur vattnet för kreaturen, och tvätt:
sig och simma deruti som ankor. Nej, hvad ha;
man för det man lefver, då Guds gåfva brän
vinet, som Herren hafver gifvit menniskorna til
styrka och vederqvickelse, skall kasseras. Ne
det får ingen ur mig, att alla menniskor, båd
unga och gamla, böra få supa en smula, och de
svär jag På, att hon, madam, skulle vara som e!
annan menniska och lefva i glädje och sämj
med sin man, Om hon toge sig en tår bränvi:
några gånger om dagem; det kan sätta humör
kroppen.,
Efter detta långa och uppbyggliga tal sväljde
gumman en stor klunk finkel, och med en för.
förande pantomime förmådde hon Johamna at
göra henne till viljes och äfven taga en klunk
samt hälla något af bränvinet i barnen. eDer
jatans krögarn, som häller tredjedelen vatten