och . vida lättare realiserad säkerhet, när den nemligen består af sådana varor eller effekter, hvilka ega i handein ett någorlunda bestämdt värde, ej äro förderf underkastade samt belänas under äfven det lägst antagliga priset. -I Göthe: borg t. ex. har sparbanken utlemnat betydliga lån på varor. Hvarföre kan ej Stockholms sparbank, hvars styrelse, efter hvad man af årsberättelserna inhemtar, räknar bland sina medlemmar flera insigtsfulla köpmän och mäklare, äfven beläna sådane hypotheker; och hvad skulle väl hindra flera andra publika kassor att äfven organisera sig för en sådån utlåning, hvaraf de troligen skulle shemta större ränteinkomst, än af inteckringar: samt undvika de med bevakning af fast pant ofta förenade besvär? Jag känner väl ej huruvida Stockholms köpmän tilläfventyrs. hysa någon fördom mot att J lemna sikerhet i en dem tillhörig vara, såväl som uti reverser; dock de beläna ju sina vigförda metaller, och förpantandet af den ena etler andra varan lär väl få betraktas lika. Det torde icke bli svårt, att af Stockholms. större varulager kunna använda till en dylik: beläning för (4 å:2 millioner riksdalers wärde och en sådan tillökning i rörelsekapitaiet skulle säkert, om ej afbjelpa, åtminstone ganska betydligt mildra den nu-öfverklagade penningebristen.. Såsom en stadigvarande länk mellan låntagare och långifvare skulle en bypoteksförening inom hufvudstaden otvifvelaktigt med lika, om ej större fördel, än en i orterna, kunna verka. En sådan förening torde troligen kunna upplåna mot 4 och utlåna mot 6 procent, hvarigenom dess delegare inom ett Visst antal-år skulle kunna amortera egna intecknisgar, och säkert är, att de egendomar, hvilka skulle deltaga i en dylik förening, derigenom komme att vinna ökadt värde. Såsom främmande för detta samhälle och utan personligt intresse, axser jag mig hafva ordai nog om den klagan, som här mött mig af penningenöd och förligenhet för utlåning af penningar. Jag har under nedskrifvandet af dessa rader förundrat mig hvarföre hufvudstadens invånare ej tagit initiativet i fråga om bypotheksföreningar, eller redan följt det i örterne gifna exemplet. . Landsortsman. P. S. Sedan förestående rader blifvit nedskrifna, fick jag tillfälle läsa en artikel, undertacknad ZL., reproducerad i sAftonbladet frå Bietx. : Denna artikel innefattar vissa axiomer, såsom t. ex. att besparing är bäste medlet till afhjelpande af penningebrist, men detta medel införes dångsamt och verkar ännu långsammare. Det är visst alltid att rekommender2, men hvem vill börja med indragningar och med försakelser af de genom vanan behöflige blifna, ar modet påbudna lyxartiklar, eller af de dyra förströelser, hvilka nu nästan dagligen erbjudas? Innan detta kan ske, måste mycket förändras. Svenska nationen har aldrig. utmärkt sig för någon synnerlig besparings ackumulations-and2. Böjelse för maklighet och vällefnad utgör ett hufvuddrag i karakteren. Få äro de hos oss, hvilka: umbhbära -öfverflöd: sakat hårdt anstränga krafterna i ungdomen och medelåldern, för att sålunda betrygga en sorgfri, beqväm ålderdem., Sparsamhet klandras ofta såsom gnideri. Den anspråkslöse men instruerade ynglingen, med sina förtjente och betalte vadmalsrock, fär träda tillbaka för den oförskämdt framträngande, något. polerade okunnigheten, utstyrd i borgad elegant klädsel. . Man -blyges att visa sig tarflig, min det bar uppbört medföra skam, att taga på kredit, hvad man bestämdt vet sig ej kunna betala. Det vore önskligt, att epinionen strängt ogillade ett sådant bedrägeri, -hvårmed många ynglingar nu börja sitt inträde i verlden; att den fåfänga, som: drifver den obemedlade till täflan i depenser med den förmögne, måttesmås Pingem utrotas. Fort går detta ej, och kar således icke såsom botemedel för en ögönblicklig penningeförlägenhöl användas. ras Författaren af Bi-artikeln tyckes. icke vara affärsman, åtminstone visar ban iagen praktisk blick vid fråga om handel. Han trer sig kunna metverka importen genom ökande af penningebristen, genom -indragande af diskontrörelsen, men han besinnar ej, att denna indragning först och menligast skulle verka på de inhemska näringarne, hvilka otvifvelaktigt mera än handeln behöfva anlita diskonterna. RR Import-handelnysserdeles den af egentliga lyxartiklar, kan alltid begagna utländska krediter och så länge den utländska varan här finner förmånlig afsättning, skall ingenting, ej en gång örbud mot: dess införsel, förmå hämma imporen deraf. ! Det blefve vida: mera känbart för nela landet, om producenten skulle af penningebrist nödgas afyttra sinyvara till underpris; om gendomsvärdet af. samma skäl skulle onaturligt ryckas; om arbetslönerna skulle nedsättas och rbetet i allmänhet blifva mindre begärligt. Här ör ej bli fråga om en äfventyrlig förökning af edelstocken, utan helt enkelt att sammänrjernka åntagare och långifvare, på ett sätt, hvarigenom wu oförräntade kapitaler måtte göras produktiva, ej allehast för ägaren, utan äfven för altnänna Törelsen. Det är påtagligt, att hvad man nu kallar penuingebrist, egentligen ej är annat än brist på a! anan sanktionerade hypotheker, brist på kredit mn Ah men ANnVvAllan Få SE FÖ a Te