(Insändt.)
OM DEN SAMTIDIGA KLAGAN ÖFVER BRIS
OCH ÖFVERFLÖD PÅ PENNINGAR.
Nyss hitkommen från en landsort, der, tact
vare en väl organiserad bank, dena som eger öf.
verflöd på penningar nu mera ej saknar till
fälle att förmånligt och säkert använda dem
medan de, hvilka behöfva denna nödvändighets-
vara, mestadels bli hulpne, i fall de ega säker:
het: att erbjuda, har jag med förvåning här i
hufvudstaden bört en allmän klagan öfver pen-
ningeöfverflöd från den sidan, der de publika
kassorna äro placerade, och deremot en svår
jemmer öfver knapp tillgång på penningar från
den andra sidan, der den större handelsrörelsen
har sitt säte. — Det fordras inga serdeles djupa
financiella insigter, för att finna, att detta för-
hållande måste vara lika skadligt för dem, hvil-
kas kapitaler få ligga oförräntade, som för de
andra, hvilka nödgas inskränka sina spekulatio-
ner af brist på nödige cirkulations- och bytes-
medel; men deremot är det oförklarligt, buru
begge parterne kunnat åse det så länge, utan
ringaste bemödande att närma sig hvarandra.
Ett sådant närmande borde varaför begge lika
angeläget och är för samhället af största vigt.
Många individer äro beroende af de publika
kassornas större eller mindre ränte-inkomst.
Hela den industrieta delen af landets befolk-
ning, från köpmannen, hvilken exporterar, eller
inom riket omsätter varan, ända till den minsta
producent, känner hvar i sin mån verkan af
penningebrist. Vid knapp penningetillgång för
lamas -spekulationsandan, och då konkurrensen
af köpare derigenom inskränkes; måste bruks-
egaren för sina metaller, jordbrukaren för sin
spånmäl, fabrikanten för sina tillverkningar, un-
derkasta sig den prisnedsättning, som af ett
mindre antal pecninge-egande köpare föreskrif-
ves. Då priset på produkterna faller och deras
afeättning försvåras, så inskränkes snart produk-
tionen och en del af de arbetare, hvilka förut
a densamma hemtat sin. lifsbergning, råkar i
nöd: samt faller slutligen det allmänna till last,
antingen såsom fattigbjon eler förbrytare.
Att betydliga Kapitaler finnas oförräntade, på-
samma gång som den större rörelsen saknar ut-
väg att mot ränta erhålla tillräckligt penningar
till beqvämt bestridande af landets import och
till förläggande af dess ökade arbetskraft, anty-
der fel i grunderna för utlåningen, eller brist
på nödiga föreningslänkar mellan dem, som be-
höfva utlåna och dem som behöfva upplina
penningar. Det bör vara styrelsen, de trafike-
rande och hela allmänheten angeläget, att så
snart. som möjligt söka få dessa fel afhulpna,
eller dessa länkar ändamålsenligt åstadkomna.
Skyndsamhet. dervid synes vara så mycket mera
påkallad, som den till Biksgäldskontoret ingående
banko vinsten hotar att inom nästa riksdag be-
öfva Sveriges handel och näringar en så be