tern var ovanligt skarp, Johannas helsa försva-
gad,,och den gamla Carins sista sjukdöm - och
död inträffade. NEN
Ett nvtt -beklagansvärdt Jif. började. för. den
stackars Johanna. För att bestrida jomkostnin-
garne vid modrens Begrafning, måste ållt hvad
som återstod och som ägde värde, pahtsättas hos
samma jude, dit hon sått silfverskedarne och
vigselringen. Mjölk-Carin kom med hederi graf-
ven och fick sitt hvilorum ej långt ifrån gubben
Hörnstens sida. N SR
Boman började finna de HKustiga omsorgerha
alltför tråkiga och beslöt, ait på något sätt skin-
gra ledsnaden, tog derföre sin tillflykt till vär-
maste krog, och träffade i krögarn eh vän, som
alltid ade botemedel till hands för ett beklämät
sinne. i se
Under dessa täta besök satt Johanna ensam,
omgifven af nöd och bekymmer. De bådå bär-
nen hade irsjuknat i kikhostan, och bon emot-
såg med fasa den dag, då hon skulle gifva lifvet
åt en pant af.sin nya kärlek, och då bon sjeif
skulle blifva urståndsatt att vårda de sina, sjel
behöfva främmande vård. Hoa var redan oför-
mögen att kringbära den betingade mjölken och
måste leza sig biträde dertill. Under dessa be-
dröfliga tankar, och högst bekymrad öfver mar-
nens täta krogbesök, fattade Johanna det Heslu-
tet att öfvertala Boman att bjelpa henne måd
mjölktransporten. Han kunde väl göra det för
hennes skull, tyckte hon, och det vore väl ial.
Ja fall likaså haderligt, som att förnöta dagen på
krogen i gement folks sällskap. Broman hömn-
kom ganska sent, han var något ankomimen
och vid yresigt lynne, ty krögarn bade fr an-
språk på kontanter, dem han ej egde. obanns
fann sj lämpligt. att denna afton säga honom ss:
na förslager. Morgonen derpå fattade hon, mod
och framställde sin begäran; men denna sårade
på det högsta hans fåfänga. Det passade ej er
person af hans härkomst, och han kunde ha det!