NÅGRA ORD OM DEN SÅ KALLADE PENNIN GEBRISTEN OCH DESS AFHJELPANDE. Vi lofvade i gårdagsbladet att återkomma til en närmare redogörelse för cch några betrak telser i anledning af en insänd artikel med of vanstående titel i Biet för i går, underteckna L., hvilken ianehåller flere sanningar som för tjena behjertas. Hellre än att deraf göra ett alla fall vidlyfögt sammandrag, välje vi derför att införa artikeln i dess helbet. Vi hade äfve ämnat, alt redan i dag beledsaga den med nå gra kommentarier, min måste, i brist af utrym me dermed, uppskjuta till nästa gång. Den ly der som följer: När man förstör sina penningar, så uppkomm? penningebrist; enda utvägen att afhjelpa densamm är: alt arbeta och spara. Detta gäller för den en skilde mannen så väl som för hela samhället. När landets handlande något år finna för godtat från utrikes ort införskrifva varor till större belop; än som svarsr emot värfst af do varor, andr: hans lande utföra, så uppkommer för året en utrike skuldsättning lika stor med skillnaden mellan di införda och utförda vzrornas värde. Denna skulc kan antingen blifva tills vidare stående på utrike ort, eller ock måste den betslas genom silfver frå! Bankens hvalf. Men Banken utlemnsr icke silfver annorlunda är emst erhållande af motsvarsnde summa bankosedlar hvaraf helt naturligen följer att den förut utelöpan de bankosedelstocken minskas. Så länge denn minskning är obetydlig, märkes ej deraf någon sär deles verkan på penningetillgången, men blifvei minskningen, såsom förhållandet under innevarande år varit, betydligare, så blir ock penningebrister kännbarare. Sådana tilldragelser äro naturliga följder af verlds handelns vanliga gång och öfverensstämma med dos: innersta våsende, samt böra derföre hverken väcka förvåning eller fruktan för framtiden. Tvärtom börs vi svenskar, som undsr en Jängre tidrymd, ända til 48354 sakiet ett sladgadt mynt, första vilkoret för all materiel förkofran, vera glade att nu äga ett sådant, jemte den stora oberäkneliga fördelen att genom den fria silfverutvexlingen i Banken, samt silf vets lika fria utförande utur landet, äga en säker måttstock för bedömmandet af vår utrikes handels tillstånd för året, och deraf följande möjlighet, ati kunna vidtaga de mått och steg, som för upprätthållande af RiksBankens säkerket och Handelsj-mnvigtens återställande af omständigheterna kunna påkällas. Att! Häädelsjomnvigten är förlorad under de år, då betydande silfverexport äger rum, derom äro väl meningarvarvnu för tiden ense. Att handelsjemnvigten icke allensåt måste återställas, så att sillverexporten astannar, utan äfven att utrikes handeln under kommande år måste taga en sådan riktning, att det i raturlig ordning utströmmade silfret må i lika naturlig oördDibg åter inströmma will landet, för.aw å nyo utgåö då handelsförbållandena en annan gång sådant kräfvå oc 8. v., äfven detta torde, af de flest: som sysselsätta sig med dessa angelägenheter, anses vara fullt: öfverensstämmande med verldshandelns innersta och -oföränderligaste väsende. Men om sättet ait rätteligen bete sig under dessa handelns Ebboch Fiod-tider, derom äro tänkesätten i allmänhet lika outredda som deiade. Här gäller, om någonsin, det gamla ordspråket: der man fått sot, der skall man taga bot; men denna regel kostar på stt tillämpa; alla vilja att bammaren skall gå. men ingen vill vara med att hålla i skaftet. Man vill ostörd njuta fördelarne och behaget af den gods tiden, men icke underkesta sig olägenheterna och försakelserna under den onda, som mån sjelf fram kallat. Köpmannen, som, genom för vidt stöckta. illa beräknade spekulationer, påtört landet en Öfver flöd!g mängd utrikes varor, blir otålig, då den penningbrist, ban sjelf derigenom fremkallat, minskar köparnes antal och belastar hans magssiner med er massa varor, som han icke kan afsätta; hufvudmänner för landets egova varutillverkningar klega öfver den uppkomna penningebristen, som icke allenast försvårar åtkomsten af nödigt driftkapiial för närinserna utsn ock, hvad som kännbararo är, inskränker afsättningen af deres tillverkningar, samt tvinser till inskränkningar i den arbetsstyrka, som förTJ EROUNSr Ar al! Plenn am tlv se ot stig NET P7 sr NAND TT INA Pi NR ER st FR VR AK