SR VASS VARE ffaR VUUEUEIRB:.A Vi förmoda att vederbörande anse denna uppgift förtjent af en förklaring. — Två dagar hafva redan förflutit sedan allmänna uppmärksamheten först genom Dagligt Ailehanda började fästas vid den jemväl i Tisdagens Aftonblad omtalka på enskilda händer cirkulerande brocbyren om banker, hvilken framträder såsom författad af Konungen, och på ett i samma brochyr befintligt anförande till statsrådet af December 4835 ställdt i Konurgens namn, ehuru formligt bevis på dess autenticitet ej finnes bifogadt medeist någon underskrift. Hvarken Statstidningen, Svenska Minerva eller Svenska Biet, d. v. s. ingen af de härvarande tidningar, som hemta sina meddelanden och inspirationer ur officiel källa eller från högre ort hafva funnit det löna mödan att öppna munnen för att upplysa, huruvida denna brochyr och detta tal verkligen äro af Konungen, eller om de utgöra en hoax, en spekulation af en eller annan art, som likväl icke kan vara att göra sig inkomst genom bokhandeln, då brochyren der ej är tillgänglig. Om någonting kan väcka förvåning, så bör en sådan absolut tystnad från devuemangets organer göra det. Läsaren har nemliigen redan, at det i Aftonbladet införda utdraget, förnummit att uti det ifrågavarande talet förekomma de mest oväntade upptäckter och satser, sådana som t. ex. den, att Carl den elftes efterträdares siora olyckor skola visa oss den sväg vi hafoa att följa, hvilket om det skulle tagas efter orden och utgöra regeln för ledningen af de allmänna ärenderna, ensamt vore tillräckligt att förklara orsaken om det bär tidl skogs med alltsammans ; eller att 4808 och 4809 årens krig var en: följd af samma olyckor: (Ordalagen voro: Hans efterträdares lysande framsgångar följdes snart af stora olyckor. De skola pvisa oss den väg, vi hafve att följa. Handeln, då i sin ;barndom, vasall och skattskyldig åt palla monopolier, Jlemnade ej rum för upphöjsdare åsigter. De ständiga krigen, de snart öf-l. vergående framgångarna medförde slutligen de olyckor, hvaraf Sverge redan så mycket lidit och som den opartiska historien till en delförvarat. 1808 och 4809 årens krig var deraf en följd.s) Men detta är visst icke det enda. Vi hafve redan fästat uppmärksamheten derpå, att uti berörde tal nttryckes den åsigten, att landets sedlar borde med tiden göras gillda efter sitt nominalbelopp, d. v. s. att en Riksdaler banko skulle komma att gälla lika med en Riksdaler i silfver.. Det vore således icke nog med de skakningar och förluster, som förmögenheten under de 25 första åren efter statshvälfningen undergått genöm sedelmyntets successiva försärmring. Sedan förhållandet nu en gång stadgat sig och en viss öorm blifvit antagen för dessa sedlars silfvervärde, samt penningarna genom många olika omsättningar till större delen kommit i andra händer, än under den tiden förlusterna gjordes, skulle en ny ännu vådligare rubbning i alla förhållanden tillställas -enom nya försök till myntförbättring, som visserligen vore beqvämt för alla dem, hvilka hafva stora penrningelöner och apanager, men deremot så mycket mera ruinöst för alla näringsidkare, hvilka behöfva anlita främmande förlag för sin rörelse och nu skulle med: sin undergång ersätta förluster, dem de ej vållat och hvaraf icke de, utan andra dragit för-:! delen, om någon gjort det. Huru då begripa denna likgiltighet, dennaj tystnad å devuemangets sida? Om talet icke r understucket utan verkligen tillhör Hans Maj:t, huru förklara, att allenastyrandets kämpar icke draga ut till försvar för de framställda satserna? Tillfället synes oss likväl nu icke allenast lämpligt, utan äfven uppfordrande för alla skriftställaretalanger, som devuemanget kan mönstra, det är nog ändå fara värdt att icke dessa satser kunna göras antagliza för svenska allmänheten. Imedlertid har Dagligt Allehanda i dag försett med några nya utdrag ur den ifråga-! varande brochyren, hvaraf inhemtas åtskilligt,! som är icke mindre intressant än det förutnämnda talets innehåll. Sålunda fianer man der, bland annat, att brochyr-författaren vill, till lättnad för rörelsen, icke allenast sätta den årliga bankovinsten i omlopp, hvilket är?gan-: ska riktigt, utan äfven hela det belopp af bånkens innestående fönd, som öfverskjuter den be! stämda yttersta proportionen mellan valuta och l sedelstock, af 2 till 3. Genom det sednare skulle l banken, om den ock kunde disponera dessa medel på så korta betalningsterminer, att fordringarna genast kunde indrifvas, utsätta allmänheten för vådan af en så hastig strypning af rörelsekapitalet vid påkänningar i vexlings-kontoren, att de vådiligaste skakningar deraf skulle uppstå; ty den ögonbliekliga sedelminskningen : blefve då dubbel, först af de sedlar, som invexlades, och sedan af de summor, som indrefvos att betäcka bankers säkerhet... Dessutom finnes, såsom Dagl. Atleh. ock 7iktigt anmärkt, t. ex. j: för närvarande icke ea sådan tillgång att dispo! nera, då silfverförrådet redan 5r så medtaget, : 4 att proportionen icke vidare får minskas, Sedermera uppgör författaren en kalkyl, hvars : ledtråd vi olyckligtvis alls icke kunna fatta, hvari: genom banken skulle kunna inom tjugu år hafva : inne mer än femtedelen af det i omlopp varande pappersmyntet, beräknadt efter pari kurs).