SR VASS VARE ffaR VUUEUEIRB:.A
Vi förmoda att vederbörande anse denna upp-
gift förtjent af en förklaring.
— Två dagar hafva redan förflutit sedan all-
männa uppmärksamheten först genom Dagligt
Ailehanda började fästas vid den jemväl i Tis-
dagens Aftonblad omtalka på enskilda händer
cirkulerande brocbyren om banker, hvilken fram-
träder såsom författad af Konungen, och på ett
i samma brochyr befintligt anförande till stats-
rådet af December 4835 ställdt i Konurgens
namn, ehuru formligt bevis på dess autenticitet
ej finnes bifogadt medeist någon underskrift.
Hvarken Statstidningen, Svenska Minerva eller
Svenska Biet, d. v. s. ingen af de härvarande
tidningar, som hemta sina meddelanden och in-
spirationer ur officiel källa eller från högre ort
hafva funnit det löna mödan att öppna munnen
för att upplysa, huruvida denna brochyr och
detta tal verkligen äro af Konungen, eller om
de utgöra en hoax, en spekulation af en eller
annan art, som likväl icke kan vara att göra
sig inkomst genom bokhandeln, då brochyren
der ej är tillgänglig. Om någonting kan väcka
förvåning, så bör en sådan absolut tystnad från
devuemangets organer göra det. Läsaren har
nemliigen redan, at det i Aftonbladet införda ut-
draget, förnummit att uti det ifrågavarande ta-
let förekomma de mest oväntade upptäckter och
satser, sådana som t. ex. den, att Carl den elftes
efterträdares siora olyckor skola visa oss den
sväg vi hafoa att följa, hvilket om det skulle
tagas efter orden och utgöra regeln för lednin-
gen af de allmänna ärenderna, ensamt vore till-
räckligt att förklara orsaken om det bär tidl
skogs med alltsammans ; eller att 4808 och 4809
årens krig var en: följd af samma olyckor: (Or-
dalagen voro: Hans efterträdares lysande fram-
sgångar följdes snart af stora olyckor. De skola
pvisa oss den väg, vi hafve att följa. Handeln,
då i sin ;barndom, vasall och skattskyldig åt
palla monopolier, Jlemnade ej rum för upphöj-
sdare åsigter. De ständiga krigen, de snart öf-l.
vergående framgångarna medförde slutligen de
olyckor, hvaraf Sverge redan så mycket lidit
och som den opartiska historien till en delför-
varat. 1808 och 4809 årens krig var deraf en
följd.s) Men detta är visst icke det enda. Vi
hafve redan fästat uppmärksamheten derpå, att
uti berörde tal nttryckes den åsigten, att lan-
dets sedlar borde med tiden göras gillda efter
sitt nominalbelopp, d. v. s. att en Riksdaler
banko skulle komma att gälla lika med en Riks-
daler i silfver.. Det vore således icke nog med
de skakningar och förluster, som förmögenheten
under de 25 första åren efter statshvälfningen
undergått genöm sedelmyntets successiva försärm-
ring. Sedan förhållandet nu en gång stadgat sig
och en viss öorm blifvit antagen för dessa sed-
lars silfvervärde, samt penningarna genom många
olika omsättningar till större delen kommit i an-
dra händer, än under den tiden förlusterna gjor-
des, skulle en ny ännu vådligare rubbning i alla
förhållanden tillställas -enom nya försök till mynt-
förbättring, som visserligen vore beqvämt för
alla dem, hvilka hafva stora penrningelöner och
apanager, men deremot så mycket mera ruinöst
för alla näringsidkare, hvilka behöfva anlita främ-
mande förlag för sin rörelse och nu skulle med:
sin undergång ersätta förluster, dem de ej vål-
lat och hvaraf icke de, utan andra dragit för-:!
delen, om någon gjort det.
Huru då begripa denna likgiltighet, dennaj
tystnad å devuemangets sida? Om talet icke r
understucket utan verkligen tillhör Hans Maj:t,
huru förklara, att allenastyrandets kämpar icke
draga ut till försvar för de framställda satserna?
Tillfället synes oss likväl nu icke allenast lämp-
ligt, utan äfven uppfordrande för alla skriftstäl-
laretalanger, som devuemanget kan mönstra, det
är nog ändå fara värdt att icke dessa satser
kunna göras antagliza för svenska allmänheten.
Imedlertid har Dagligt Allehanda i dag för-
sett med några nya utdrag ur den ifråga-!
varande brochyren, hvaraf inhemtas åtskilligt,!
som är icke mindre intressant än det förut-
nämnda talets innehåll. Sålunda fianer man
der, bland annat, att brochyr-författaren vill,
till lättnad för rörelsen, icke allenast sätta den
årliga bankovinsten i omlopp, hvilket är?gan-:
ska riktigt, utan äfven hela det belopp af bån-
kens innestående fönd, som öfverskjuter den be- !
stämda yttersta proportionen mellan valuta och l
sedelstock, af 2 till 3. Genom det sednare skulle l
banken, om den ock kunde disponera dessa me-
del på så korta betalningsterminer, att fordrin-
garna genast kunde indrifvas, utsätta allmänhe-
ten för vådan af en så hastig strypning af rö-
relsekapitalet vid påkänningar i vexlings-konto-
ren, att de vådiligaste skakningar deraf skulle
uppstå; ty den ögonbliekliga sedelminskningen :
blefve då dubbel, först af de sedlar, som invex-
lades, och sedan af de summor, som indrefvos
att betäcka bankers säkerhet... Dessutom finnes,
såsom Dagl. Atleh. ock 7iktigt anmärkt, t. ex. j:
för närvarande icke ea sådan tillgång att dispo- !
nera, då silfverförrådet redan 5r så medtaget, :
4
att proportionen icke vidare får minskas,
Sedermera uppgör författaren en kalkyl, hvars :
ledtråd vi olyckligtvis alls icke kunna fatta, hvari- :
genom banken skulle kunna inom tjugu år hafva :
inne mer än femtedelen af det i omlopp varan-
de pappersmyntet, beräknadt efter pari kurs).