En återblick på den förflutna veckans hän-
delser och nyheter visar en betydligt större
omvexling än förut på en tid företett sig. Fa-
miljerna hafva alimännare börjat draga sig ifrån
sina landtnöjen till häfvudstaden, och Thaiia
och Terpsichore hafva med detsamma återupp-
lefvat med en, om också endast förbigående lif-
lighet på den kungliga teatern. Jenny Lind är
dagens lösen på allas läppar, föremålet för allas
beundran. Måtte vår entusiasm öfver derna
utmärkta talangs återseende endast icke så be-
taga oss, att vi ej båfve tillräckligt qvar deraf äf-
ven för nästa år. Det är ju en allmän regel,
att man icke bör förtära hela sitt vinterförråd
genast på hösten.
Nöjet är ändå, som man säger, det nöjsam-
maste i verlden, och. derföre ba vi först kom-
mit stt tänkå på de offentliga tidsfördrifven och
den Kongl. theatern. Huru det står till med
dess finanser och tillfredsställandet af aktörs-
personalens anspråk: på betalning för fjolåret,
tyckes nu mera angå aktörerne sjelfva än oss, och
vi uppehålla oss således icke vidare dermed för
ögonblicket. Den väntar ju icke för länge, som
väntar på något godt, säger ordspråket, och
hvarje veckas ny fruktlös väntan i detta fall,
riktar dessutom erfarenheten om ställningar och
förhållanden.
Djurgården erbjuder icke mer några nöjen,
sedan Hr Torsslow rest, Hr Rappos akrobatiska
föreställningar slutat, många föasterluekor å
landtställena redan äro tillskrufvade och de vac-
kra kullarna småningom utbyta sin gröna matta
mot en gul, af de nedfaliande löfven. Bekla-
gansvärdt är, att det märkligaste qvarstående
minnet af säsongens slut lemnats af ett nidings-
dåd på det vackra konstverk, Hr Professor By-
ström hade förvaradt i sin villa: det är en af
dessa illgerningar, som bära vittne om en råhe,
hvilken icke gerna kan träffas hos Italien2-
re eller Frazsmän, men som man, ty värr, ni-
gon gång, ehuru lyckligtvis sällsynt, hos de nor-
diska folken återfinner: det är sådana qvarlef-
vor af barbarismer, som det vore lyckligt att
kunna förklara för vansinne.
Ea annan sorts bjeltebragd på en källare,
hvarom. i korthet nämndes i Lördagsbladet, har
äfven gjort den förflutna veckan notabel; för-
hören derom fortsättas i den kungliga poliskam-
maren. Förr voro sådana bataljer icke så ser-
deles sällsynta, och togos icke heller så å coeur;
nu mera göra de mycket uppseende, emedan
våld och knytnäfskrakel bland personer med