En återblick på den förflutna veckans händelser och nyheter visar en betydligt större omvexling än förut på en tid företett sig. Familjerna hafva alimännare börjat draga sig ifrån sina landtnöjen till häfvudstaden, och Thaiia och Terpsichore hafva med detsamma återupplefvat med en, om också endast förbigående liflighet på den kungliga teatern. Jenny Lind är dagens lösen på allas läppar, föremålet för allas beundran. Måtte vår entusiasm öfver derna utmärkta talangs återseende endast icke så betaga oss, att vi ej båfve tillräckligt qvar deraf äfven för nästa år. Det är ju en allmän regel, att man icke bör förtära hela sitt vinterförråd genast på hösten. Nöjet är ändå, som man säger, det nöjsammaste i verlden, och. derföre ba vi först kommit stt tänkå på de offentliga tidsfördrifven och den Kongl. theatern. Huru det står till med dess finanser och tillfredsställandet af aktörspersonalens anspråk: på betalning för fjolåret, tyckes nu mera angå aktörerne sjelfva än oss, och vi uppehålla oss således icke vidare dermed för ögonblicket. Den väntar ju icke för länge, som väntar på något godt, säger ordspråket, och hvarje veckas ny fruktlös väntan i detta fall, riktar dessutom erfarenheten om ställningar och förhållanden. Djurgården erbjuder icke mer några nöjen, sedan Hr Torsslow rest, Hr Rappos akrobatiska föreställningar slutat, många föasterluekor å landtställena redan äro tillskrufvade och de vackra kullarna småningom utbyta sin gröna matta mot en gul, af de nedfaliande löfven. Beklagansvärdt är, att det märkligaste qvarstående minnet af säsongens slut lemnats af ett nidingsdåd på det vackra konstverk, Hr Professor Byström hade förvaradt i sin villa: det är en af dessa illgerningar, som bära vittne om en råhe, hvilken icke gerna kan träffas hos Italien2re eller Frazsmän, men som man, ty värr, nigon gång, ehuru lyckligtvis sällsynt, hos de nordiska folken återfinner: det är sådana qvarlefvor af barbarismer, som det vore lyckligt att kunna förklara för vansinne. Ea annan sorts bjeltebragd på en källare, hvarom. i korthet nämndes i Lördagsbladet, har äfven gjort den förflutna veckan notabel; förhören derom fortsättas i den kungliga poliskammaren. Förr voro sådana bataljer icke så serdeles sällsynta, och togos icke heller så å coeur; nu mera göra de mycket uppseende, emedan våld och knytnäfskrakel bland personer med