Starr! starr! f-n heller, styft hårdvallshö, så godt som klöfver, ett stridt foder, min själlp Men då skall väl grefven ge af litet på årrendet i ersättning?s : Ge af? jo det skall du se: ge af, nej tack, min gumma lilla, se det blir platt intet af.n Men grefven tog i fjol ifrå oss täpporna till krogas, och vi fingo intet afdrag och ingen ersättning; skall så gå till, år från år, så blir det drygt alt lägga ut årrendet till sluts.n Jemt skriker du och ger dig som en gris i en gärdesgård; men det hjelper dig till intet; täpporna skall krögarns ha att sälta sina potatis på, och hultet skall stadskorna beta, om du skriker halsen af dig, se -sålp Det är oräitvist, herr grefve, så gjorde aldrig sali öfversten; hans Ord voro kungsord, ehuru de aldrig skrefs upp eller bevittnades,, sade Gunrnarmor dristigt och med värma. -Dra åt ..., dundrade kammarherren; menar du jag frågar efter ditt sladder, din sali öfverste var en. stackare., Man ex bra karl och en god husbonde — Gud signe honoml — godt alla liknade honor b Nu led grefvens tålamod till slut, han höjde sin stora påk täll öfver Gunparmors hufvud och svor att ban skulie lära henxe tala ur en ennan ton. ; Långsamt drog Gunnarmot sig litet bakom majstången och skicksde klofa lugna blickar på den uppretada grefven. Denne, sort fann ait ban icke gått den rätta vägen för att med godo få arrendesummen i förskott, och att han icke hade med den enfaldige Gunnar att göra, vände i hast om bladet; kanske ock att uppenbarelsen