- Starr! starr! f-n heller, styft hårdvallshö, så
godt som klöfver, ett stridt foder, min själlp
Men då skall väl grefven ge af litet på år-
rendet i ersättning?s :
Ge af? jo det skall du se: ge af, nej tack,
min gumma lilla, se det blir platt intet af.n
Men grefven tog i fjol ifrå oss täpporna till
krogas, och vi fingo intet afdrag och ingen er-
sättning; skall så gå till, år från år, så blir det
drygt alt lägga ut årrendet till sluts.n
Jemt skriker du och ger dig som en gris i
en gärdesgård; men det hjelper dig till intet;
täpporna skall krögarns ha att sälta sina potatis
på, och hultet skall stadskorna beta, om du
skriker halsen af dig, se -sålp
Det är oräitvist, herr grefve, så gjorde aldrig
sali öfversten; hans Ord voro kungsord, ehuru
de aldrig skrefs upp eller bevittnades,, sade
Gunrnarmor dristigt och med värma. --
Dra åt ..., dundrade kammarherren; me-
nar du jag frågar efter ditt sladder, din sali öf-
verste var en. stackare.,
Man ex bra karl och en god husbonde —
Gud signe honoml — godt alla liknade honor b
Nu led grefvens tålamod till slut, han höjde
sin stora påk täll öfver Gunparmors hufvud och
svor att ban skulie lära henxe tala ur en en-
nan ton. ;
Långsamt drog Gunnarmot sig litet bakom
majstången och skicksde klofa lugna blickar på
den uppretada grefven. Denne, sort fann ait
ban icke gått den rätta vägen för att med godo
få arrendesummen i förskott, och att han icke
hade med den enfaldige Gunnar att göra, vände
i hast om bladet; kanske ock att uppenbarelsen