ombyte var fogad, sedan kronobetjeningen såsom
kronoskjutsningsskyldighet ålagt mig liktransporten,
i stället för skarprättarep, under hvars befäl jag ble!
ställd, då kronobetjeningen för ingen del aktade nö-
digt, att vara följaktig på resan.
Det vore besynnerligt, om intet ansvar för krono-
betjeningen skulle äga rum, i och för deras skjuts-
ningsskyldiges lagstridiga behandling, och stridande
mot lagen måtie det väl vara, att jag såsom krono-
skjuts ålades att forsla en dylik effekt dryga 3:ne
mil; men Konungens befallningshafvandes utslag sy-
nes utvisa, att sådent icke föranleder någon vidare
åtgärd, på samma sätt, som utslaget äfven antyder,
att min klagan öfver att hafva blifvit tvungen skjutsa
med 2:ne hästar, i stället för en, icke heller föran-
leder någon åtgärd, på den grund, att jag icke ?
ringaste mån skall hafva styrkt, att jag blifvit
ivungen skjutsa äfven med den andra hästen. I
fall med tvungen eller tvingad endast förstås, att
genom hugg och slag vara hotad, så har jag visser-
ligen icke blifvit det; men då jag, som inställt mig
med partross, ville spänna ifrån min ena häst, i
tanka att Nils O:sson, som äfven var budad med en
häst, skulle sätta sin häst emot, öfvertalades jag till
och med af kronofogden sjelf, att äfven skjutsa med
den andra hästen, då Nils O:sson uteblef, utan på-
följd, hvilket äfven synes något vittna om vederbö-
råndes inneboende öfvertygelse, i afseende å laglig-
heten af den gifna befallningen att skjutsa; och
hvarjemte jag gerna erkänner, att jag blef mera än
vederborde uppskrämd för följderna att motsätta mig
herr kronofogdens yttrade vilja, när han som bäst
då var sysselsatt att hålla räfst med hela Torps by
för dess vägran, att utom tur på länsmannens or-
dres utgöra detta nya sleg af kronoskjuts; och hvar-
före Torps byamän också al herr kronofogden, just
vid tillfället af min skjutsning, inkallades till kansli-
förhör, då de icke ville lyssna till herr kronofogdens
förslag att lösa sig ifrån den kostsamma och tidspil-
lande resan af 5 mil fråm till kansliförhöret och lika
långt tillbaka.
Jag har pu sökt inför Kongl. Kammarkollegium
utveckla den förevarande frågan om kronoskjutsskyl-
dighetens ytterligare utsträckning till den mest o-
byggliga omfetining; och jag gör mig förvissad, att
Kongl. Kollegium tillintetgör Konungens befailnings-
hafvandes i Stockholms län stadgande, att, som or-
den uti utsiaget lyda, det ovilkorligen åligger de
kronoskjutsskyldige att emot ersälltning lemna den
för transporten af kroppen (efter en sjelfspilling)
nödige skjuts.
Hvad den af mig fordrade ersättning för mitt li-
dande vidkomrmer, så kan jag icke afstå ifrån min
begäran, att derför erhålla 50 Rdr Bko, och hop-
pas att den af Kongl. Kollegium icke anses obillig;
och anser jag mg nödsakad ait, då Konungens be-
fallningshafvandes utslag vid den mig tillräknade er-
sättning icke föstat något afseende å de ej obetyd-
liga rättegångsomkostnader, jag får vidkännas, i
största ödmjukhet anhålla, att Kongl. Kollegium äf-
ven täcktes tillerkänna mig rättegångsomkostnader
till det belopp, som af Kongl. Koilegium pröfvas
skäligt; och då det ligger helt och hållet utom mitt
omdöme, hvarest och hos hver tillgångarne för mi-
na anspråk böra sökas, så tillåter jag mig nu, lika-
som uti min första inlaga till Landshöfd nge-embetet,
att blott i förbigående omnämna, det aflidne Lars
Anderssons bo lemner mera än tillräckliga tillgån-
gar för mitt förnöjande, som dessutom på långt när
icke uppgår till hvad en så kallad hederlig begraf-
ning utaf boets behållning skulle medtagit. Jag
kan icke afhålla mig att ännu en gång uttrycka min
fulla tillförsigt till Kongl. Kammarkollegium, för vin-
nande af den rättvisa, som hela bondeståndets an-
seende och ära vid detta tillfälle otvifvelaktigt kräf-
ver, och: till vinnande af den obetydliga ersättning
jag forårat för mitt enskilda lidande. Sorunda och
Understa d. 24 Sept. 1842. Anders (bomärke) Lars-
son. Skriften författad af Wallin.