Mindre, än för ett år sedan, och en ganska ringa byteshandel äger rum; At: kronobetjeningen redan hållit flera ut Mätningsauktioner, till hvilka ingen köpare in: funnit sig, samt att de (förmodligen kronobetje ningen) allmänt förespå, att största delön af skatterna ej kan indrifvas utan utmätning, och at! det sannolikt blir omöjligt försälja fastigheter el. ler varor vid utmätningsauktioner; Att en mängd drängar och arbetsfolk är utar tjenst och stor fara å färde, att arbetsförtjens under vintern kommer att saknas för en sto! mängd menniskor, samt till följd deraf äfver stor fruktan för allmänna säkerheten. Detta skall redan visat sig i flera inbrottsstölder i kyrkorna och upptäckandet af tjufband med de mest vidsträckta förbindelser; (?) Att hvarken räntor, arrendeeller hyresmedel numera kunna utBå från personer, som förut punktligen uppfyllt sma åligganden och anses för förmöget och ordentligt folk, samt slutligen: Att sju köpmän i Lund redan gjort cession. Om man nu också skulle afpruta något litet på dessa uppgifter, så lir nog ändå tillräckligt återstå såsom grundadt, för att ingifva verkliga farhågor. De omständigheter, som, jemte berättelsen, ifrån orten uppgifvits såsom orsak till förlägenheter, äro följande: Realisationens verkställighet, utan något på samma gång infördt system till åkerbrukets och näringarnpas tryggande mot finansiella brytningar, ett uttryck, hvilket; såsom man finner, är alltför sväfvande och obestämdt för att ens kunBa rätt veta hvad dermed menås, och som synes visa att författaren sjelf ej rätt vetat det, emedan realisationen i sig sjelf ej kunde blifva orsaken till penningebrist, utan snarare borde göra kapitalerna mera tillgängliga, hvijket ock på mer än ett håll visat sig: Verldshandelns allmämna ställning, minskad export af jern och dålig betalning för exportartiklarna. Hvad Skåne närmare beträffar, förlidet års missväxt öch svårigheten att insamla tillräcklig bränntorf under samma år, samt derigenom irikad skuldsättning hos privatbanken i Ystad, som ock i början utsträckte, men nu åter inskränkt sin låneröre:se; äfvensom att mycket jord köptes och sildes, hvilket medtog penningar. Dessa sistnämnda omständigheter anse äfven vi vara närmast och till hufvudsaklig del verkande för Skåne, hvarom mera längre fram. Härtill lägger nu Minerva för egen del, att efter hennes tanka de djupast verkande orsakerna äro följande: Att Ständerna vid sista riksdagen fördelade på fem år utsläppandet af de då tillgängliga hopade besparingarna, sem sålunda äro dragna ur rörelsen. Att de beslöto, att alla på bankoräkning stående summor skulle, vid beräkningen af proportionen mellan bankans valuta och sedelstock, anses såsom utelöpande, hvarigenom det blir så godt som omöjligt för bankostyrelsen, att, äfven med bästa vilja, afhjelpa den förlägenhet, som måsta uppkomma af millioners hopande inom bankohuset, då dessa måste räknas såsom utelöpande. Vidare att Ständerna fästade sådana vilkor vid de beviljade understöden till allmänna arbeten, att de ej kunde antagas, utan medlen blifvit qvarliggande i riksgäldskontoret, men det oaktadt betraktas såsom utelöpande. Slutligen tillägger Minerva härtill det nya jordbrukssätt, som de stora possessionaterna i Skåne vidtagit att sämmanslå de fordom utarrenderade frälsehemmanen med bufvudgodset och bedrifva det hela med statfolz eller dagsverkare, som ej kunna berga sig med familj, och hvaraf lösdrifveri uppkommer. Innan vi nu gå vidare, skole vi taga några af de här ofvan uwuppgifna omständigheterna uti närmare betraktande så mycket som det 1åter sig göra för dager. tvifvelaktigt är i första rummet, att, såsom öck nyss nämndes, den ökade omsättningen af egendom i Skåne, föranledd af flera större possessioners styckade försäljning, uppsupit mycket Ezpital, och att köparne, som sannolikt till någon del skuldsatt sig derför i allmänna penninginrättningar, måste finna sig nödställde så snart ågon indragning vidtagits i dessas lånerörelse: serdeles då en knapp skörd tillkommit, hvilket den provinsen förut på flera år ickerönt. Detta kan likväl icke verka mer än på vissa punkter, och orsakerna måste således till någon dei sökss i andra, större förhållanden. Låtom oss nu se hvad som håller streck af de öfriga satserna. Påståendet, att Ständerna handlat orätt då de föreskrifvit, att de mede!, som insättas på bankoräkning, skola anses såsom utelöpande och sålunda förminska rörelsekapitalet, är visserligen riktigt till en del. Likväl och då dessa medel kunna när som helst uttagas, hade det väl varit oklokt, om Ständerna tillåtit alla sådana medel att anses såsom motsvarande tillgång för nya sedelstockens forökniog. Det rätta hade kanske ER rn RT ER RR RE a