Mindre, än för ett år sedan, och en ganska rin-
ga byteshandel äger rum;
At: kronobetjeningen redan hållit flera ut
Mätningsauktioner, till hvilka ingen köpare in:
funnit sig, samt att de (förmodligen kronobetje
ningen) allmänt förespå, att största delön af skat-
terna ej kan indrifvas utan utmätning, och at!
det sannolikt blir omöjligt försälja fastigheter el.
ler varor vid utmätningsauktioner; -
Att en mängd drängar och arbetsfolk är utar
tjenst och stor fara å färde, att arbetsförtjens
under vintern kommer att saknas för en sto!
mängd menniskor, samt till följd deraf äfver
stor fruktan för allmänna säkerheten. Detta
skall redan visat sig i flera inbrottsstölder i kyr-
korna och upptäckandet af tjufband med de
mest vidsträckta förbindelser; (?) -
Att hvarken räntor, arrende- eller hyresme-
del numera kunna utBå från personer, som för-
ut punktligen uppfyllt sma åligganden och an-
ses för förmöget och ordentligt folk, samt slut-
ligen:
Att sju köpmän i Lund redan gjort cession.
Om man nu också skulle afpruta något litet
på dessa uppgifter, så lir nog ändå tillräckligt
återstå såsom grundadt, för att ingifva verkliga
farhågor.
De omständigheter, som, jemte berättelsen,
ifrån orten uppgifvits såsom orsak till förlägen-
heter, äro följande:
Realisationens verkställighet, utan något på
samma gång infördt system till åkerbrukets och
näringarnpas tryggande mot finansiella brytnin-
gar, ett uttryck, hvilket; såsom man finner, är
alltför sväfvande och obestämdt för att ens kun-
Ba rätt veta hvad dermed menås, och som sy-
nes visa att författaren sjelf ej rätt vetat det,
emedan realisationen i sig sjelf ej kunde blifva
orsaken till penningebrist, utan snarare borde
göra kapitalerna mera tillgängliga, hvijket ock
på mer än ett håll visat sig:
Verldshandelns allmämna ställning, minskad
export af jern och dålig betalning för exportar-
tiklarna.
Hvad Skåne närmare beträffar, förlidet års
missväxt öch svårigheten att insamla tillräcklig
bränntorf under samma år, samt derigenom iri-
kad skuldsättning hos privatbanken i Ystad, som
ock i början utsträckte, men nu åter inskränkt
sin låneröre:se; äfvensom att mycket jord köp-
tes och sildes, hvilket medtog penningar.
Dessa sistnämnda omständigheter anse äfven
vi vara närmast och till hufvudsaklig del ver-
kande för Skåne, hvarom mera längre fram.
Härtill lägger nu Minerva för egen del, att
efter hennes tanka de djupast verkande orsa-
kerna äro följande:
Att Ständerna vid sista riksdagen fördelade
på fem år utsläppandet af de då tillgängliga ho-
pade besparingarna, sem sålunda äro dragna ur
rörelsen. Att de beslöto, att alla på bankoräk-
ning stående summor skulle, vid beräkningen af
proportionen mellan bankans valuta och sedel-
stock, anses såsom utelöpande, hvarigenom det
blir så godt som omöjligt för bankostyrelsen, att,
äfven med bästa vilja, afhjelpa den förlägenhet,
som måsta uppkomma af millioners hopande in-
om bankohuset, då dessa måste räknas såsom
utelöpande.
Vidare att Ständerna fästade sådana vilkor
vid de beviljade understöden till allmänna ar-
beten, att de ej kunde antagas, utan medlen blif-
vit qvarliggande i riksgäldskontoret, men det
oaktadt betraktas såsom utelöpande.
Slutligen tillägger Minerva härtill det nya jord-
brukssätt, som de stora possessionaterna i Skåne
vidtagit att sämmanslå de fordom utarrenderade
frälsehemmanen med bufvudgodset och bedrifva
det hela med statfolz eller dagsverkare, som ej
kunna berga sig med familj, och hvaraf lösdrif-
veri uppkommer.
Innan vi nu gå vidare, skole vi taga några
af de här ofvan uwuppgifna omständigheterna
uti närmare betraktande så mycket som det 1å-
ter sig göra för dager.
tvifvelaktigt är i första rummet, att, såsom
öck nyss nämndes, den ökade omsättningen af
egendom i Skåne, föranledd af flera större pos-
sessioners styckade försäljning, uppsupit mycket
Ezpital, och att köparne, som sannolikt till nå-
gon del skuldsatt sig derför i allmänna penning-
inrättningar, måste finna sig nödställde så snart
ågon indragning vidtagits i dessas lånerörelse:
serdeles då en knapp skörd tillkommit, hvilket
den provinsen förut på flera år ickerönt. Detta
kan likväl icke verka mer än på vissa punkter,
och orsakerna måste således till någon dei sökss
i andra, större förhållanden. Låtom oss nu se
hvad som håller streck af de öfriga satserna.
Påståendet, att Ständerna handlat orätt då de
föreskrifvit, att de mede!, som insättas på ban-
koräkning, skola anses såsom utelöpande och så-
lunda förminska rörelsekapitalet, är visserligen
riktigt till en del. Likväl och då dessa medel
kunna när som helst uttagas, hade det väl varit
oklokt, om Ständerna tillåtit alla sådana medel
att anses såsom motsvarande tillgång för nya
sedelstockens forökniog. Det rätta hade kanske
ER rn RT ER RR RE a