myntvärdet här i landet. Brottmåls-lagarne i deras utbildning. —x En blard Tysklands berömdaste jurister, den frej dade Mitlermatier, bar nyligen utgifvit en bok under titel: Die Strafgeselzgebung in ikrer Fortbildung c. Denna skrift har det dubbla syftemålet, att ej mindre pröfva legarne enligt vetenskapens fordringar, än ock efter den erfarenhet, som redan vid dessa lagars tillämpning gjort sig gällande. Författaren uppteger i sammanhang dermed svårigheterna vid kodifikation af brottmålslagarne, och redcgör för både da förslag och debatter röranda dassa förslag, hvilka i åtskilliga konstitutionella stater förekommit, Man kan lätt föreställa sig med hvilket intresse en skrift af så omfattande syftning och författad af en berömd kriminalist, som ej biott gjort sig känd såsom skarpsinnig tänkare och författore, utan äfven i egenskap af ordförande ledt en lagkommissions arbeten, och flero år fört presidium i en af de utmärktaste Ständerförsamlingar i Tysklaed (den Badenska), skulle emottagss af litteraturens vänner. Också finne vi, ibland andre, sjelfv2 den berömde Zachariä (i Gött. Gel. Anzeiege) i de varmeste ordalsg uttrycka den nya förbindelse, hvarirättsvetenskapens idtare, ej mindre än praktici, kommit till M. för denna skrift, hvars fortsättning denne rec. med längtan och hopp emotser. Den utomordentligt stora verksamhet, som i vårt tidehvarf blifvit egnad åt kriminal-lagarnes utbildning, hbörer till en af tidens vackrast företeelser. Inom tvänna tiotal af år bafva icke blott alla de större staterna inom Tyskland, såsom Österrike, Bäyern, utan jemväl de flesta andra såsom Sachsen, Wiärtemberg, Hannover, Braunschweig, Baden och Hessen Darmstadt i mer e!ler mindre väsendtlig mån. ombildat sina brottmåls!agar, och i de flesta af dessa stater bar straff-lagstiftningen utgått från belt nya grundsatser. Men ej blott I Tyskland, äfven i andra den gamla verldens stater, såsom Sverge, Norge, Portugal, Spanien, Frankrike, Italien, Schweitz, England, Belgien, Holland, ja I sjelfva Grekland se vi nya strafflagar förberedda, föreslagna eller redan antsgna och promulgerade. Jemyil den nya verl den har icke velat stå efter den gemla. Ej blott i Norra Amerikas förenade stater, utan äfvenisjelfya de oroliga Sydamerikanska staterna visar sig sträfvandet att reformera kriminal-väsendet, och att fåsta användningen af den borgerliga streffrätten vid bestämda reglor. Och huru skulle det väl vara annorlunda? Den menskliga kulturen går med snabba steg framåt i alla riktningar. I jemubredd dermed går en förut okänd rörlighet i alla samhällsoch rättsförhållanden. Deraf åter utveckla sig i lika restlös fart de! menskliga passionerna, som i sitt nuvarande skaplynne ej kunna hämmas :f samma korrektiver som förut. En strsfflagstiftning, som stär stilla, då allt annat går framåt, befinner s!g snart i ett mer eller mindre fiendtligt förbållande till folket, dess seder och tänkesätt. Straffen börja att efterhand anse: för barbariska, förbittra i stället att förbättra, och skapa lika många fiender till samhällsordninger, som de straffade. För att exempelvis anföra hvad som ligger oss Svenskar närmast, när såg man den olycklige, som slitit spö och lidit kyrkoplikt, någonsin återgifvas åt samhället såsom nyttig medborgare? Och likval her det kostat så mycken möda, att åtminstone irskränka envändningen af sådane olycklige streffsätt. Då vi sammanställe detta samtidiga bemödande hos nästan alla bildade folkstag i verlden, att förbättra deras straffiagar, med en annan tidebvarfyvets företeelse, nemligen den öfverhandtagande pauperismen och dess vådor, lärer väl ingen kunna neka, att dessa ämnen stå med hvarandra i det närmaste samband. Oberäknelig är, efter vår örvertygelse, strafflagarnes inflytelse på detta tidens öfverklagade enda, pauperism och demoralisation; men då man bvarken vill medgifva detta, eller till grunden forska efter det onde8 andra orsak, nemligen förnuftsstridiga ekonomiska lagar, som hämma den enskilda verksamheten, så torde läkemedlen icke så snart stå till buds. Ea allmännare spridd upplysning skall dock, vill man hoppas, slutligen nedtränga till sambällsolägenheternas grundkällor, och inom de konstitutionella staterna, der öfvertygelsen. fritt kan uttala sig hos landets upplyste representanter, bör det icke kunna tåla alltför många tiotal af år, innan de verkliga samhällsbehofven göra sig gällande. Imedlertid anse vi för en lycka, att män, lika upphöjda i litterärt anseende, som utmärkte genom sina medborgares förtroende, ställa sig i spetsen för samhällsförbättringarna, och det är ur denna synpunkt vi fästat uppmärksamhet på den berömde Hr Mittermaiers ifrågavarande, för alla länders jurister, upplysande arbete. pr