myntvärdet här i landet.
Brottmåls-lagarne i deras utbildning. —x
En blard Tysklands berömdaste jurister, den frej
dade Mitlermatier, bar nyligen utgifvit en bok under
titel: Die Strafgeselzgebung in ikrer Fortbildung
c. Denna skrift har det dubbla syftemålet, att ej
mindre pröfva legarne enligt vetenskapens fordrin-
gar, än ock efter den erfarenhet, som redan vid
dessa lagars tillämpning gjort sig gällande. Förfat-
taren uppteger i sammanhang dermed svårigheterna
vid kodifikation af brottmålslagarne, och redcgör
för både da förslag och debatter röranda dassa för-
slag, hvilka i åtskilliga konstitutionella stater före-
kommit,
Man kan lätt föreställa sig med hvilket intresse
en skrift af så omfattande syftning och författad af
en berömd kriminalist, som ej biott gjort sig känd
såsom skarpsinnig tänkare och författore, utan äfven
i egenskap af ordförande ledt en lagkommissions
arbeten, och flero år fört presidium i en af de ut-
märktaste Ständerförsamlingar i Tysklaed (den Ba-
denska), skulle emottagss af litteraturens vänner.
Också finne vi, ibland andre, sjelfv2 den berömde
Zachariä (i Gött. Gel. Anzeiege) i de varmeste or-
dalsg uttrycka den nya förbindelse, hvarirättsveten-
skapens idtare, ej mindre än praktici, kommit till
M. för denna skrift, hvars fortsättning denne rec.
med längtan och hopp emotser.
Den utomordentligt stora verksamhet, som i vårt
tidehvarf blifvit egnad åt kriminal-lagarnes utbild-
ning, hbörer till en af tidens vackrast företeelser.
Inom tvänna tiotal af år bafva icke blott alla de
större staterna inom Tyskland, såsom Österrike, Bä-
yern, utan jemväl de flesta andra såsom Sachsen,
Wiärtemberg, Hannover, Braunschweig, Baden och
Hessen Darmstadt i mer e!ler mindre väsendtlig mån.
ombildat sina brottmåls!agar, och i de flesta af dessa
stater bar straff-lagstiftningen utgått från belt nya
grundsatser. Men ej blott I Tyskland, äfven i an-
dra den gamla verldens stater, såsom Sverge, Norge,
Portugal, Spanien, Frankrike, Italien, Schweitz, Eng-
land, Belgien, Holland, ja I sjelfva Grekland se vi
nya strafflagar förberedda, föreslagna eller redan
antsgna och promulgerade. Jemyil den nya verl
den har icke velat stå efter den gemla. Ej blott i
Norra Amerikas förenade stater, utan äfvenisjelfya
de oroliga Sydamerikanska staterna visar sig sträf-
vandet att reformera kriminal-väsendet, och att få-
sta användningen af den borgerliga streffrätten vid
bestämda reglor.
Och huru skulle det väl vara annorlunda? Den
menskliga kulturen går med snabba steg framåt i
alla riktningar. I jemubredd dermed går en förut
okänd rörlighet i alla samhälls- och rättsförhållan-
den. Deraf åter utveckla sig i lika restlös fart de!
menskliga passionerna, som i sitt nuvarande skap-
lynne ej kunna hämmas :f samma korrektiver som
förut. En strsfflagstiftning, som stär stilla, då allt
annat går framåt, befinner s!g snart i ett mer eller
mindre fiendtligt förbållande till folket, dess seder
och tänkesätt. Straffen börja att efterhand anse:
för barbariska, förbittra i stället att förbättra, och
skapa lika många fiender till samhällsordninger, som
de straffade.
För att exempelvis anföra hvad som ligger oss
Svenskar närmast, när såg man den olycklige, som
slitit spö och lidit kyrkoplikt, någonsin återgifvas åt
samhället såsom nyttig medborgare? Och likval
her det kostat så mycken möda, att åtminstone ir-
skränka envändningen af sådane olycklige streffsätt.
Då vi sammanställe detta samtidiga bemödande
hos nästan alla bildade folkstag i verlden, att för-
bättra deras straffiagar, med en annan tidebvarfyvets
företeelse, nemligen den öfverhandtagande pauperis-
men och dess vådor, lärer väl ingen kunna neka,
att dessa ämnen stå med hvarandra i det närmaste
samband. Oberäknelig är, efter vår örvertygelse,
strafflagarnes inflytelse på detta tidens öfverklagade
enda, pauperism och demoralisation; men då man
bvarken vill medgifva detta, eller till grunden for-
ska efter det onde8 andra orsak, nemligen förnufts-
stridiga ekonomiska lagar, som hämma den enskilda
verksamheten, så torde läkemedlen icke så snart stå
till buds. Ea allmännare spridd upplysning skall
dock, vill man hoppas, slutligen nedtränga till sam-
bällsolägenheternas grundkällor, och inom de kon-
stitutionella staterna, der öfvertygelsen. fritt kan ut-
tala sig hos landets upplyste representanter, bör det
icke kunna tåla alltför många tiotal af år, innan de
verkliga samhällsbehofven göra sig gällande. Imed-
lertid anse vi för en lycka, att män, lika upphöjda
i litterärt anseende, som utmärkte genom sina med-
borgares förtroende, ställa sig i spetsen för samhälls-
förbättringarna, och det är ur denna synpunkt vi
fästat uppmärksamhet på den berömde Hr Mitter-
maiers ifrågavarande, för alla länders jurister, upp-
lysande arbete.
pr