bittert, då de skildes åt; de kände på sig, att det var en skilsmessa för hela lifvet. Anna flyttade åter bem till sin far, emedan modren imedlertid dött, och således skötte Anna sin fars hushåll. På herrgården hade flickan blifvit van vid stor yppighet, men hon böjde sig efter omständigheterna, och det enda, som ännu påminde om hennes upphöjelsetid, var att hon gjorde sin fars stuga så nätt och grann som ett dockskåp. Den stackars Anna hade likväl ingenting vunnit på sitt umgänge med de store, hon hade fått vanor och tycken, som ej öfverensstämde med hennes stånd; hon hade fått något i sitt yttre, som utmärkte en högre bildning än den man ville finna hos hennes lixar; hon blef derföre af dessa ansedd för högmodig, och mången yngling, som fäste sina blickar på den sköna flickan, vågade icke utsäga sin hjertans mening. Om äfven någon gjort det, hade Anna troligen gifvit honom afslag, icke af högmod, utan derföre att hennes tankar och känslor hade en helt annan gång än hans, at! hon lefde i en annan verld än den enfaldige landtmannen. Man kunde likväl ej märka, att! det precist så förhöll sig, ty Anna deltog i sins jemnåriges lekar och nöjen med glädtigt mod men man anade att det likväl ej roade henn:c så mycket, som det skulle gjort om hon ej vari vand vid bättre. Unga gref Arved var i flere år ute i ofreden och när han kom åter till Sverige, var han öfverste och tjugutvå år gammal; det gick fort den tiden Det var mot jultiden, då det en aften lyste ur alla fönsterna på Svartfors bruk, och en bull rande musik klingade upp ifrån stora gyllendukssalen och en mängd gäster från när och fjerran dansade menuett på det bonade golfvet der Arved och Anna lekt i sin barndom. Unga grefven hemförde nemligen sip brud, er nog fröken, som hans föräldrar utsett åt ho.