bittert, då de skildes åt; de kände på sig, att
det var en skilsmessa för hela lifvet.
Anna flyttade åter bem till sin far, emedan
modren imedlertid dött, och således skötte Anna
sin fars hushåll. På herrgården hade flickan
blifvit van vid stor yppighet, men hon böjde
sig efter omständigheterna, och det enda, som
ännu påminde om hennes upphöjelsetid, var att
hon gjorde sin fars stuga så nätt och grann
som ett dockskåp. Den stackars Anna hade lik-
väl ingenting vunnit på sitt umgänge med de
store, hon hade fått vanor och tycken, som
ej öfverensstämde med hennes stånd; hon hade
fått något i sitt yttre, som utmärkte en hö-
gre bildning än den man ville finna hos hen-
nes lixar; hon blef derföre af dessa ansedd för
högmodig, och mången yngling, som fäste sina
blickar på den sköna flickan, vågade icke ut-
säga sin hjertans mening. Om äfven någon gjort
det, hade Anna troligen gifvit honom afslag, icke
af högmod, utan derföre att hennes tankar och
känslor hade en helt annan gång än hans, at!
hon lefde i en annan verld än den enfaldige
landtmannen. Man kunde likväl ej märka, att!
det precist så förhöll sig, ty Anna deltog i sins
jemnåriges lekar och nöjen med glädtigt mod
men man anade att det likväl ej roade henn:c
så mycket, som det skulle gjort om hon ej vari
vand vid bättre.
Unga gref Arved var i flere år ute i ofreden
och när han kom åter till Sverige, var han öfverste
och tjugutvå år gammal; det gick fort den tiden
Det var mot jultiden, då det en aften lyste
ur alla fönsterna på Svartfors bruk, och en bull
rande musik klingade upp ifrån stora gyllen-
dukssalen och en mängd gäster från när och
fjerran dansade menuett på det bonade golfvet
der Arved och Anna lekt i sin barndom.
Unga grefven hemförde nemligen sip brud, er
nog fröken, som hans föräldrar utsett åt ho.