ag I MWYDlvyvnfng PP MM OO ö.AN SER
RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
Åter tvenne offer för det förderfliga bränvins-
supandet.
Sistlidne Juldag voro åboen Anders Andersson i
Anneskjärr och hans hustru Anna Nilsdotter bjudna
på kaffe hos backsittaren Hans Johansson i Mörta-
klatt. Sedan de plägat sig mer än tillräckligt af
det, vid sådana tillfällen oundgängliga bränvinet,
blef Johansson af sitt främmande hembjuden och
medföljde äfven, ehuru något rusig, sednave på afto-
Ben till Anneskjärr. Hos Anders Andersson bodde
vid denna tid en gammal gubbe, Nils Olsson. Då
Johansson fick se honom, började han förebrå honom
för det han sprungit med sqvaller och lögn i bygg-
den om Johansson och den flicka, som Johansson i
flera år haft hemma hos sig. Nils Olsson nekade
bärtill, och en ordvexling uppkom och uppbragte
Johansson så, att han, då Nils skulle tända sin
pipa, sprang fram och slog tändstickan ur banden
på honom. Då Nils fortfor att förneka tillmälena,
gaf Johansson honom slutligen några örfilar, så att
Nils slog hufvudet mot väggen. Nils skulle då stiga
upp, men Johansson skuffade omkull honom, så att
ban stötte hufvudet mot golfvet. Derefter medga!
Nils att han haft åtskilliga förklenliga yttranden om
Johansson, och då blef denne så uppretad, att han
tog Nils Olsson på armarne, bar honom ett hvar!
omkring i rummet, satte bonom slutligen på soffan
och började der bulta hans hufvud först med ett
vedträ och sedan med en träsko, och det så elfter-
tryckligt, att träskon sprack. Under allt detta bad
Anders Andersson honom att upphöra med miss-
bandlingen, men Johansson kunde alls icke bringa:
till besinning. Två serskilda gånger tog han den
arma gubben i fötterna och drog honom ned från
soffan, så att han slog hufvudet mot golfvet. Oak-
tadt så många misshandlingar krafsade han sig än
en gång upp på soffan och bad att få vara försko-
nad, och slutligen lyckades det Anders Andersson
att förmå Johansson lägga sig bredvid Anders på
golfvet i den, efter gammal plägsed utbrodda julhal-
men; men Johansson hade icke väl märkt, att An
dersson insomnet, förr än han åter uppsteg, drog
Nils å nyo af soffan ned på golfvet, sönderref skjor-
tan och började piska honom på blotta ryggen. Vid
gubbens nödrop vaknade ändtligen Andersson och
lyfte den olycklige upp på soffan, raedan Johansson
passade tillfälle och sparkade gubben för munnen,
så att blodet sprutade omkring bonom. Nu upp-
manade Anders Johansson på det allvarsammaste sätt
att upphöra med missbandlingen, föreställde honom
följderna om Nils Olsson doge af denna missband-
ling; men Johansson svarade endast: aLåt honom
edö ända in i h—e, iy får jeg bara en knif, skall
ejag snart följa efter. Andtligen fann han dock
för godt att låta gubben vara i fred och gick hem,
för att sofva ruset af sig. Dagen derpå, annan dag
Jul, besökte han likväl Anneskjärr. Då han der
fann Nils Olsson sängliggande och illamående efter
misshbandlingen, somt fick se och veta huru han
misshandlat den olycklige gubben, blef ban mycket
bekymrad, gret och bad Nils Olsson om förlåtelse.
Gubben svarade, att han ej mera var ond på Jo-
hansson, utan gerna ville förlåta honom hans våld-
samhet. Emot allt hvad man kunnat föreställa sig,
förmådde Nils lemna sängen för ett par dagar, men
derefter förblef han oupphörligt sängliggande, ända
till dess döden den 21 påföljande Januari slutade hans
lidande. Under tiden besökte Johansson honom ofta
och visade alltid mycken ånger öfver den olyckligs
händelsen.
Besigtning å den döda kroppen ansågs nödvändig
Läkaren, som anställde obduktionen, intygade, at
Nils Olsson ljutit döden genom bjodutgjutningar i
bjernan, orsakade afbsolut dödande våld å bufvu
det. Johansson blef derföre häktad.
Vid den undersökning, som sedermera anställde:
nför Wädtle häradsrätt, fanns Johansson mycket ån.
gerfull och bedröfvad, samt afsvinmade flera gånger:
under domstolens session. Han erkände sitt brott
ehuru han icke kunde göra reda för alla dervid fö
relupna omständighetar, men han ville likväl icke
motsäga att så tillgått, som Anders Andersson och
hans hustru uppgifvit, emedanv, sade han, ahan vari
ai så oredigt tillstånd, att han icke nu mera kunds
med full reda ihågkomma alla omständigheter vic
eden olyckliga händelsen.
Häradsrätien dömde honom, med stöd af 24 kap
9 missgerningsbalken, att mista lifvet genom bals
huggning, hvilket beslut Götba hofrätt fastställt.
— ————A —