ag I MWYDlvyvnfng PP MM OO ö.AN SER RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Åter tvenne offer för det förderfliga bränvinssupandet. Sistlidne Juldag voro åboen Anders Andersson i Anneskjärr och hans hustru Anna Nilsdotter bjudna på kaffe hos backsittaren Hans Johansson i Mörtaklatt. Sedan de plägat sig mer än tillräckligt af det, vid sådana tillfällen oundgängliga bränvinet, blef Johansson af sitt främmande hembjuden och medföljde äfven, ehuru något rusig, sednave på aftoBen till Anneskjärr. Hos Anders Andersson bodde vid denna tid en gammal gubbe, Nils Olsson. Då Johansson fick se honom, började han förebrå honom för det han sprungit med sqvaller och lögn i byggden om Johansson och den flicka, som Johansson i flera år haft hemma hos sig. Nils Olsson nekade bärtill, och en ordvexling uppkom och uppbragte Johansson så, att han, då Nils skulle tända sin pipa, sprang fram och slog tändstickan ur banden på honom. Då Nils fortfor att förneka tillmälena, gaf Johansson honom slutligen några örfilar, så att Nils slog hufvudet mot väggen. Nils skulle då stiga upp, men Johansson skuffade omkull honom, så att ban stötte hufvudet mot golfvet. Derefter medga! Nils att han haft åtskilliga förklenliga yttranden om Johansson, och då blef denne så uppretad, att han tog Nils Olsson på armarne, bar honom ett hvar! omkring i rummet, satte bonom slutligen på soffan och började der bulta hans hufvud först med ett vedträ och sedan med en träsko, och det så elftertryckligt, att träskon sprack. Under allt detta bad Anders Andersson honom att upphöra med missbandlingen, men Johansson kunde alls icke bringa: till besinning. Två serskilda gånger tog han den arma gubben i fötterna och drog honom ned från soffan, så att han slog hufvudet mot golfvet. Oaktadt så många misshandlingar krafsade han sig än en gång upp på soffan och bad att få vara förskonad, och slutligen lyckades det Anders Andersson att förmå Johansson lägga sig bredvid Anders på golfvet i den, efter gammal plägsed utbrodda julhalmen; men Johansson hade icke väl märkt, att An dersson insomnet, förr än han åter uppsteg, drog Nils å nyo af soffan ned på golfvet, sönderref skjortan och började piska honom på blotta ryggen. Vid gubbens nödrop vaknade ändtligen Andersson och lyfte den olycklige upp på soffan, raedan Johansson passade tillfälle och sparkade gubben för munnen, så att blodet sprutade omkring bonom. Nu uppmanade Anders Johansson på det allvarsammaste sätt att upphöra med missbandlingen, föreställde honom följderna om Nils Olsson doge af denna missbandling; men Johansson svarade endast: aLåt honom edö ända in i h—e, iy får jeg bara en knif, skall ejag snart följa efter. Andtligen fann han dock för godt att låta gubben vara i fred och gick hem, för att sofva ruset af sig. Dagen derpå, annan dag Jul, besökte han likväl Anneskjärr. Då han der fann Nils Olsson sängliggande och illamående efter misshbandlingen, somt fick se och veta huru han misshandlat den olycklige gubben, blef ban mycket bekymrad, gret och bad Nils Olsson om förlåtelse. Gubben svarade, att han ej mera var ond på Johansson, utan gerna ville förlåta honom hans våldsamhet. Emot allt hvad man kunnat föreställa sig, förmådde Nils lemna sängen för ett par dagar, men derefter förblef han oupphörligt sängliggande, ända till dess döden den 21 påföljande Januari slutade hans lidande. Under tiden besökte Johansson honom ofta och visade alltid mycken ånger öfver den olyckligs händelsen. Besigtning å den döda kroppen ansågs nödvändig Läkaren, som anställde obduktionen, intygade, at Nils Olsson ljutit döden genom bjodutgjutningar i bjernan, orsakade afbsolut dödande våld å bufvu det. Johansson blef derföre häktad. Vid den undersökning, som sedermera anställde: nför Wädtle häradsrätt, fanns Johansson mycket ån. gerfull och bedröfvad, samt afsvinmade flera gånger: under domstolens session. Han erkände sitt brott ehuru han icke kunde göra reda för alla dervid fö relupna omständighetar, men han ville likväl icke motsäga att så tillgått, som Anders Andersson och hans hustru uppgifvit, emedanv, sade han, ahan vari ai så oredigt tillstånd, att han icke nu mera kunds med full reda ihågkomma alla omständigheter vic eden olyckliga händelsen. Häradsrätien dömde honom, med stöd af 24 kap 9 missgerningsbalken, att mista lifvet genom bals huggning, hvilket beslut Götba hofrätt fastställt. — ————A —