TRAKTATEN MELLAN STORBRITANNIEN OCH FÖRENTA STATERNA. (Slut från gårdagsbl.) Art. 3. Invånarne i staten Maine ega att på floden S:t John och alla de af dess biströmmar, som upprinna i staten Maine, med hvad slags fartyg somhelst, skeppa de produkter, som bevisligen äro framalstrade i denna stat; samma rätt ega invånarne i New Brunswick på de delar af S:t Johnfloden, som begränsa staten Maine. Art. 4. Alla de kolonister, hvilka af endera parten erhållit jord i de territorier, som genom före varande traktat afträdas, skola bibehållas i sina fordna rättigheter, och alla de eganderätts-anspråk, som kunra härflyta af besittningen eller förbätltringen af ett jordstycke, skola, till-en tidrymd af:sex år före denna traktats datum, lagligen stadfästas genom en formlig afsägelse af all rätt till jordstycket. Art. 5. Hennes storbritanniska majestät förbinder sig att inow sex månader till Förenta Staterna lemra noggrann redovisning öfver de medel, som autoriteterne i New Brunswick uppburit å det omtvistade gebitet, och Förenta Staterna förbinda sig att till staterna Maine och Massachusetts utbetala de andelar af dessa medel, som af engelska regeringen komma att återbäras, äfveåsom att ersätta alla dessa staters kostnader för det omtvistade gebitets skyddande och uppmätning år 41838, samt att till hvardera staten erlägga en summa af 150,000 dollars för deras samtycke till den genom förevarande traktet fastställda gränslinien. Art. 6. För att uppmäta och aftaga de delar af gränslinien emellan S:t Croixs och S:t Lawrences källor, hvilka ännu ej äro uppdragna och bestämda, och för att med passande råmärke förse den öfriga delen af denna gränslinie, skola tvänne kommissarier utnämnas, en af de Förenta Staterna och en af Storbritannien, hvilka, efter förrättadt verk, derom skola aflemma berättelser och kartor till sina tespektiva regeringar. Art. 7. Farvattnen emellan och på sidorna om Long-Sault och Barnhart-öarne, på sidorna om BoisBlanc i Detroit-floden, äfvensom emellan de öar, hvilka ligga nära St. Clair-flodens utlopp i sjön af samma namn, skola vara lika fria och öppna för båda parternes fartyg och båtar. i Art. 8. De kontraherande parterne förbinda sig att underhålla en lämplig örlogseskader af inalles högst 20 kanoners bestyckning, på afrikanska kusten, för att upprätthålla kraften af de respektiva staternes förbindelser, i afseende på slafhandeln. Besagde eskadrar skola vara oafhängiga från hvarandra, men de båda regeringarne skola gifva befälhafvärne öfver dem sådana ordres, som sätta dem i stånd, att, så vidt: möjligt är, sammanverka till uppnåendet af denna artikels ändamål. Art. 9. Då det, i anseende till lättheten att bedrifta denna handel och att undgå kryssarnes vaksambet genom begågnandet af fremmande makters flaggor, är omöjligt att undertrycka denna handel, så länge en marknad för denna handel finnes; så bafva de kontraherande parterne öfverenskommit att gemensamt göra förställningar hos alla de makter, inom hviikas område sådana marknader ännu tolererag, och att på det enträgnaste lägga sådana makter på bjertat angelägenheten att genast och för alltid afskaffe sådana marknader. Art. 10. Vidare är stipuleradt, att alla de, som äro anklagade för mord, öfvervåld i mordisk afsigt, sjöröfveri, mordbrand, röfvande å allmän väg, förfalskning eller utfärdande af falska papper, men fly ur denna regeringens område in på den andras, för att der söka skydd, skola ömsesidigt, på vederbörande autoriteters reqvisition, utlemnas; likväl först, sedan sådana bevis på den brottsliga afsigten, som äro giltiga på det ställe, der den anklagade gripes, blifvit framlagda, och den anklagade varit förhörd inför. någon domare på den ort, dit han tagit sin tilflykt, och de på afsigtens brottslighet och verklighet framlagda bevisen ef-denne befunnits rättfärdiga anklagelsen. Domaren eller magistratspersonen är då förpligtad att derom underrätta vederbörlig exekutiv autoritet, som kan gifva befallning om flyktingens utlemnande, på den reqvirerande partens bekostnad. Art. 41. Denna. traktats åttonde artikel skall i fem år, från denna traktats datum, bibehålla kraft och verkan, och vidare, ända till dess den ena eller andra parten tillkännagifver sin önskan, att den må upphöra. Dentionde: artikeln skall bestå, till dess den ena eller andra parten tillkännagifver sin önskan, att den må upphöra, och icke längre. Art. 42. Denna traktat skall formligt ratificeras, och der ömsesidiga utvexlingen af ratifikationerna ega rum i London, sex månader efter dess undertecknande, eller, om möjligt, förr. STOCKHOLM den 30 Sept.