jern och våra trävaror m. m. kosta här, och det andra priset på kolonialvaror m. m. äfvel här på börsen, så blir importens öfvervigt i siff ran så stor, att den på 40 ä 20 år skall med taga hela landets rörelsekapital. Det var ocks farhågan för detta, som länge spökade i någr: af våra statsmäns hbjernor på sin tid och föran ledde en del af de okloka och förlustgifvande försöken att styra kursen, m. m.. Erfarenheter har Jikväl sedermera ledt till: inseende af der sanningen, att vinsten af handelsbyten olika län der emellan ligger just deruti, att man för egn: produkter af ett visst värde å produktionsorte: får genom handelsbytet en quantitet andra va ror, som äro värda vida mera, och följaktliger bevisa sådana tabeller, som de här företedda just ingenting i frågan om den finansiella ställ ningerv. Det vissa är, att intet land i längder kan importera för större värde än det expor terar. Men äfven om man skulle antaga en-si dan öfvervigt af importen till Amerika, som der här ofvan uppgifves hafva utgjort under ett år så är det sjeifklart, att en sådan skilnad ensar var alltför ringa för att kunna hafva mer än er obetydlig andel i den allmänna kris, som in träffade i Amerika, och det är verkligen barnsligt af finansspeciminanten i Biet, att nu så lång! efteråt komma med slika klena paradoxer, sedar de verkliga orsakerna långt förut äro allmän utredda och kända, likasom han äfven synes var: alldeles okunnig derom, att det just var unde; åren 48355—4836 eller från den tid, då-den a honor klandrade lindrigare tulltariffen upptogs som Förenta Staternas fabriker och egen industr tilltogo i så stor skala, att unionen redan år 4837 iilverkade hemma i landet 3 gånger s mycketcsom den importerade af industrioch manufakturvaror. Man skulle dock, om man vill argömentera i likhet med insändaren, lika vi kunna påstå, att stocknirgen i rörelsen föranled: des af öfverflödet på dessa fabrikers tillverknin gar och bristande afsättning för dem. En sak tillstå vi imedlertid har frapperat oss mec häpnad, ja, snart sagdt respekt för Bi-insändaren nemligan hans stora förmåga att uppleta fakt: till stöd för sina satser. Så anför han t. ex bland äånnat, att i de förenade staterna bankrutte rade år 4844 icke mindre än 500,000 affärsmän Hör du läsare: femhundradetusen cessioner af af fåirsmär, och det på ett enda år. Förfärligt Då vi nu vete att krisen börjide år 4837 och att året 1844 ändå icke var det aldravärsta, sam: således kunne antaga, att åtminstone lika många bankrutter ägt rum under de tre föregående åren. som under 1841, så hafve vi sedan krisens början åtminstone en million bankrutter. Antage man nu, att de 20 millionerna invånare i unio. nen ärd så fördelte, att fem gå på hvart hushåll så finner man att af hela unionens befolkning : staden eller på landet, köpmän, handtverkare jordbrukare elter arbetare, hvar fjerde husfade; är icke blott en affärsman utan en bankrutterar affärsman. Att denna underrättelse är bedröflig, men lik väl märkvärdig, lär ingen kunna neka. Upptäck. ten är, näst den elektromagnetiska machinens, som ännu j kommit rätt till stånd, säkert den kolossa laste i vårt århundrade, och Bi-insändaren skull säkert förbinda hela allmänheten om han peha gade jemua Härmare-del af. sättet -huruchan kom: mit dertill. J—LJLL tt mn