jern och våra trävaror m. m. kosta här, och
det andra priset på kolonialvaror m. m. äfvel
här på börsen, så blir importens öfvervigt i siff
ran så stor, att den på 40 ä 20 år skall med
taga hela landets rörelsekapital. Det var ocks
farhågan för detta, som länge spökade i någr:
af våra statsmäns hbjernor på sin tid och föran
ledde en del af de okloka och förlustgifvande
försöken att styra kursen, m. m.. Erfarenheter
har Jikväl sedermera ledt till: inseende af der
sanningen, att vinsten af handelsbyten olika län
der emellan ligger just deruti, att man för egn:
produkter af ett visst värde å produktionsorte:
får genom handelsbytet en quantitet andra va
ror, som äro värda vida mera, och följaktliger
bevisa sådana tabeller, som de här företedda
just ingenting i frågan om den finansiella ställ
ningerv. Det vissa är, att intet land i längder
kan importera för större värde än det expor
terar. Men äfven om man skulle antaga en-si
dan öfvervigt af importen till Amerika, som der
här ofvan uppgifves hafva utgjort under ett år
så är det sjeifklart, att en sådan skilnad ensar
var alltför ringa för att kunna hafva mer än er
obetydlig andel i den allmänna kris, som in
träffade i Amerika, och det är verkligen barns-
ligt af finansspeciminanten i Biet, att nu så lång!
efteråt komma med slika klena paradoxer, sedar
de verkliga orsakerna långt förut äro allmän
utredda och kända, likasom han äfven synes var:
alldeles okunnig derom, att det just var unde;
åren 48355—4836 eller från den tid, då-den a
honor klandrade lindrigare tulltariffen upptogs
som Förenta Staternas fabriker och egen industr
tilltogo i så stor skala, att unionen redan år
4837 iilverkade hemma i landet 3 gånger s
mycketcsom den importerade af industri- och
manufakturvaror. Man skulle dock, om man vill
argömentera i likhet med insändaren, lika vi
kunna påstå, att stocknirgen i rörelsen föranled:
des af öfverflödet på dessa fabrikers tillverknin
gar och bristande afsättning för dem.
En sak tillstå vi imedlertid har frapperat oss mec
häpnad, ja, snart sagdt respekt för Bi-insändaren
nemligan hans stora förmåga att uppleta fakt:
till stöd för sina satser. Så anför han t. ex
bland äånnat, att i de förenade staterna bankrutte
rade år 4844 icke mindre än 500,000 affärsmän
Hör du läsare: femhundradetusen cessioner af af
fåirsmär, och det på ett enda år. Förfärligt
Då vi nu vete att krisen börjide år 4837 och
att året 1844 ändå icke var det aldravärsta, sam:
således kunne antaga, att åtminstone lika många
bankrutter ägt rum under de tre föregående åren.
som under 1841, så hafve vi sedan krisens bör-
jan åtminstone en million bankrutter. Antage
man nu, att de 20 millionerna invånare i unio.
nen ärd så fördelte, att fem gå på hvart hushåll
så finner man att af hela unionens befolkning :
staden eller på landet, köpmän, handtverkare
jordbrukare elter arbetare, hvar fjerde husfade;
är icke blott en affärsman utan en bankrutterar
affärsman.
Att denna underrättelse är bedröflig, men lik
väl märkvärdig, lär ingen kunna neka. Upptäck.
ten är, näst den elektromagnetiska machinens, som
ännu j kommit rätt till stånd, säkert den kolossa
laste i vårt århundrade, och Bi-insändaren skull
säkert förbinda hela allmänheten om han peha
gade jemua Härmare-del af. sättet -huruchan kom:
mit dertill.
J—LJLL tt mn