hertigens första gemål anförtrodde åt mig. Jag var henne tacksamhet skyldig och svor derföre vidhennes dödssäng, att åt grefvinnans slägtingar öfverlemna dessa papper, ifall hertigen skulle omkomma i krig eller mista kejsarens nåd, hvaraf han nu är i besittning. Pspperens innehåll beröfvar honom och hans arfvingar all vidare besittning af. hans förra gemåls egendomar. — Att hertigen aldrig skulle förlåta mig om han finge veta att det är jag som undanhållit honom dessa papper, det förstår du lika väl som jag; äfven så väl är det dig bekant, att han aldrig återtar en dödsdom, som han en gång fällt. Således må du icke hoppas att rädda Gustaf Löwentha!s lif, men det står dig ännu fritt att kunna rädda ditt eget. — Det är jag som nu strider med dig och det är för mitt Uf jag strider. —Svär nu att lemna mig papperen, samt att ingen dödlig varelse må erfara hvad som blifvit afhandladt os: emellan. Qvarblif sedan en half timma i detta rum och jag skall skona dit lif; i annat fall är jag tvungen att döda dig. Jag störtar dig ut genom detta fönster och en hva! skall tro mig, Där jag säger, att du sjelf här störtat dig der utföre, af förtviflan öfver att man nekade dig audiens hos hertigen.n De förfärliga ord, som riddaren nu sade, uttalades med en sådan kall beslutsamhet, att Betty intet ögonblick tviflade, det han ju ämnade utföra sitt ohyggliga uppsåt. En ovilkorlig darrning öfverföll den arma flickan och dödens rysning isade alla hennes lemmar. Hon sansade sig imedlertid och ville tala, men slottskommendanten fortfor med isköld: Tro icke att ni skrämmer mig med hotel