hertigens första gemål anförtrodde åt mig. Jag
var henne tacksamhet skyldig och svor derföre
vid- hennes dödssäng, att åt grefvinnans slägtin-
gar öfverlemna dessa papper, ifall hertigen skulle
omkomma i krig eller mista kejsarens nåd, hvar-
af han nu är i besittning. Pspperens innehåll
beröfvar honom och hans arfvingar all vidare
besittning af. hans förra gemåls egendomar. —
Att hertigen aldrig skulle förlåta mig om han
finge veta att det är jag som undanhållit honom
dessa papper, det förstår du lika väl som jag;
äfven så väl är det dig bekant, att han aldrig
återtar en dödsdom, som han en gång fällt. Så-
ledes må du icke hoppas att rädda Gustaf Lö-
wentha!s lif, men det står dig ännu fritt att
kunna rädda ditt eget. — Det är jag som nu
strider med dig och det är för mitt Uf jag stri-
der. —Svär nu att lemna mig papperen, samt
att ingen dödlig varelse må erfara hvad som blif-
vit afhandladt os: emellan. Qvarblif sedan en
half timma i detta rum och jag skall skona dit
lif; i annat fall är jag tvungen att döda dig. Jag
störtar dig ut genom detta fönster och en hva!
skall tro mig, Där jag säger, att du sjelf här
störtat dig der utföre, af förtviflan öfver att man
nekade dig audiens hos hertigen.n
De förfärliga ord, som riddaren nu sade, utta-
lades med en sådan kall beslutsamhet, att Betty
intet ögonblick tviflade, det han ju ämnade ut-
föra sitt ohyggliga uppsåt. En ovilkorlig darr-
ning öfverföll den arma flickan och dödens rys-
ning isade alla hennes lemmar. Hon sansade
sig imedlertid och ville tala, men slottskommen-
danten fortfor med isköld:
Tro icke att ni skrämmer mig med hotel-