BOKHANDELS-BULLETIN. OM NATIONALOCH STATSFÖRMÖGENHETEN SAMT DESS UPPKOMST OCH TILLVÄXT UR JORDEN OCH NÄRINGSFLITEN, Ar G. F.-KRAUSE. Andra artikelr. Om företrädet af en statsskatt eller lån i och för utomordentliga statsbehof. Detta är en så vigtig punkt, att det förtjenar närmare undersökas hvad förf. derom yttrat, pag. 241 till 146: eTill statsförmögenheten hör äfven ståtsskatten, som gemenligen i redbart mynt hålles i förråd, för att deraf kunna bestrida stora, utomordentliga utgifter, serdeles vid inträffande krig. Denna skatt blir vanligen bildad genom ett uppkommeande öfverskott l-intraderna och småningom samlad. Huruvida en stat bör underhålla en betydlig skatt i kontanta imedel, har en dubbel sida. Tillvaron af en skatt gör den högre exekutiva statsmakten i statens vigtigaste förhållanden oberoende, hvilka jemväl den inskränktaste författning måste anförtro åt denna statsmakt, t. ex. när krig utbryta. Om ett land åfven är tillräckligen försedt med alla armebehofver för ett krig och allt i bästa skick ständigt underbål1es i mflitärdepöter; om landets fästningar och försvarsverk äfven underfredens lugn vidmakthållas på bästa sätt, så kräfver dock en armes ställande på rörlig fot ganska betydande utgifter. Framgången af ett krig beror ganska ofta derpå, att en arme skyndsamt kan uppställas och tåga j fält, men äfven ofta derpå. att medlen dertill lika bemligt som snabbt kunna användas. Detta kan icke gerra ske, når i brist af en statsskatt rustningarnes utgifter vid ett oundvikligt krigs utbrott först skola uppbäras af nationen, anskaffas genom lån, eller till och med i konstitutionella stater först beviljas af ständerna; under dessa åtgärder skulle icke blott en ofta dyrbar tid förnötas, utan hemligheten äfven röjas. Också erfordra krigen, dervid en nation gemenligen i levetanser iD natura måste mer eller mindre anlitas, varaktigt större statsutgifter, än de vanliga; om rustningsutgifterna äfven bringa en myckenhet penningar i omlopp oeh tillskynda de stånd, hos hvilka de köpas, en ovanlig fördel, så störes dock näringsfliten merändels i dess jemna gång, om. en sörre förbrukning af behofven äfven ställer konkurrensen mer till dess fördel. Dessa större utgifter äro åtminstone 1 början, jemte tungan af natura!prästationer och under en störd näringsflit, icke lätta och kunna icke med säkerhet upptagas samt göra lån nödiga, när de ej kunna hemtas ur en statsskatt. Dessa förhållanden göra i hvarje välordnad :stat en skatt nöd vändig och rättfärdiga den fullkomligt. Häremot invåndes, att skatten i statens skattkammare är ett dödt kapitel, hvaremot densamma, om han stannat i industriens idoga händer, kunnat på ett fruktbärande sätt begagnas; att den i reda penningar hopade skatten drages ifrån landets omloppsemynt och i kopkurrensen å den stora verldsmerknaden Uuppstegrar penningens pris. Ur dessa skäl anser man å flera sidor en statsskatt för menlig och will heldre, att staten vid utomordentliga tillfällen, såsom första kostnaderna i krig, må skrida till ett Jån och för att underlätta medlen härtill, gynnar man äfven räntetagarne, i tanka att främja statskreditep, Det är dock ännu mycken fråga, hvilkendera åtgärden kostar staten mer och hyilkendera mest befordrar statsintresset. Ett krig kan sällan utbryta, utan att orsakerna dertill yppas i allmänna lifvet; detta är mMinst.nu möjligt, då alla offentliga förhållanden kungöras och granskas i en mängd tidskrifter. Låta dessa förbållanden vänta ett krig, så nedtrycker spekulationen, i förutseende af ett lån, kursen å -börspepperen lågt, och denna kurs blir då måttstock för lånet. Antaga vi nu att en stat, vid en kurs af 70 procent, har behof af 70 millioner Rdr, så måste han vid lånet förskrifva och betala räntan å 40 millioner. Detta skuldkapital i räntetagarnes händer gegnar industrien lika litet som en död statsskatt; räntorna derå måste genom landets afgifter upptagas; skilnaden ligger blott deri, att det genom sitt benyttjande smart återgifves åt rörelsen. Om imedlertid skulderna icke skulle alltjemnt tillväxa med hvarje nytt utomordentligt statsbebof och öfverstiga möjligheten af räntans betalning derå, så måste de tid efter annan utplånas, så att hvarje n generation med dess nja behof jemväl erhåller fria