BOKHANDELS-BULLETIN.
OM NATIONAL- OCH STATSFÖRMÖGENHETEN
SAMT DESS UPPKOMST OCH TILLVÄXT
UR JORDEN OCH NÄRINGSFLITEN, Ar G.
F.-KRAUSE.
Andra artikelr.
Om företrädet af en statsskatt eller lån i och för
utomordentliga statsbehof.
Detta är en så vigtig punkt, att det förtjenar
närmare undersökas hvad förf. derom yttrat, pag.
241 till 146:
eTill statsförmögenheten hör äfven ståtsskatten,
som gemenligen i redbart mynt hålles i förråd, för
att deraf kunna bestrida stora, utomordentliga ut-
gifter, serdeles vid inträffande krig. Denna skatt
blir vanligen bildad genom ett uppkommeande öfver-
skott l-intraderna och småningom samlad. Huru-
vida en stat bör underhålla en betydlig skatt i kon-
tanta imedel, har en dubbel sida. Tillvaron af en
skatt gör den högre exekutiva statsmakten i statens
vigtigaste förhållanden oberoende, hvilka jemväl den
inskränktaste författning måste anförtro åt denna
statsmakt, t. ex. när krig utbryta. Om ett land åf-
ven är tillräckligen försedt med alla armebehofver
för ett krig och allt i bästa skick ständigt underbål-
1es i mflitärdepöter; om landets fästningar och för-
svarsverk äfven underfredens lugn vidmakthållas på
bästa sätt, så kräfver dock en armes ställande på
rörlig fot ganska betydande utgifter. Framgången
af ett krig beror ganska ofta derpå, att en arme
skyndsamt kan uppställas och tåga j fält, men äfven
ofta derpå. att medlen dertill lika bemligt som snabbt
kunna användas. Detta kan icke gerra ske, når i
brist af en statsskatt rustningarnes utgifter vid ett
oundvikligt krigs utbrott först skola uppbäras af na-
tionen, anskaffas genom lån, eller till och med i
konstitutionella stater först beviljas af ständerna;
under dessa åtgärder skulle icke blott en ofta dyr-
bar tid förnötas, utan hemligheten äfven röjas. Också
erfordra krigen, dervid en nation gemenligen i leve-
tanser iD natura måste mer eller mindre anlitas,
varaktigt större statsutgifter, än de vanliga; om rust-
ningsutgifterna äfven bringa en myckenhet penningar
i omlopp oeh tillskynda de stånd, hos hvilka de kö-
pas, en ovanlig fördel, så störes dock näringsfliten
merändels i dess jemna gång, om. en sörre förbruk-
ning af behofven äfven ställer konkurrensen mer
till dess fördel. Dessa större utgifter äro åtminstone
1 början, jemte tungan af natura!prästationer och
under en störd näringsflit, icke lätta och kunna icke
med säkerhet upptagas samt göra lån nödiga, när
de ej kunna hemtas ur en statsskatt. Dessa förhål-
landen göra i hvarje välordnad :stat en skatt nöd
vändig och rättfärdiga den fullkomligt.
Häremot invåndes, att skatten i statens skattkam-
mare är ett dödt kapitel, hvaremot densamma, om
han stannat i industriens idoga händer, kunnat på
ett fruktbärande sätt begagnas; att den i reda pen-
ningar hopade skatten drages ifrån landets omloppse-
mynt och i kopkurrensen å den stora verldsmerknaden
Uuppstegrar penningens pris. Ur dessa skäl anser
man å flera sidor en statsskatt för menlig och will
heldre, att staten vid utomordentliga tillfällen, så-
som första kostnaderna i krig, må skrida till ett
Jån och för att underlätta medlen härtill, gynnar
man äfven räntetagarne, i tanka att främja statskre-
ditep, Det är dock ännu mycken fråga, hvilkendera
åtgärden kostar staten mer och hyilkendera mest
befordrar statsintresset. Ett krig kan sällan utbryta,
utan att orsakerna dertill yppas i allmänna lifvet;
detta är mMinst.nu möjligt, då alla offentliga förhål-
landen kungöras och granskas i en mängd tidskrif-
ter. Låta dessa förbållanden vänta ett krig, så ned-
trycker spekulationen, i förutseende af ett lån, kur-
sen å -börspepperen lågt, och denna kurs blir då
måttstock för lånet. Antaga vi nu att en stat, vid
en kurs af 70 procent, har behof af 70 millioner
Rdr, så måste han vid lånet förskrifva och betala
räntan å 40 millioner. Detta skuldkapital i ränte-
tagarnes händer gegnar industrien lika litet som en
död statsskatt; räntorna derå måste genom landets
afgifter upptagas; skilnaden ligger blott deri, att det
genom sitt benyttjande smart återgifves åt rörelsen.
Om imedlertid skulderna icke skulle alltjemnt till-
växa med hvarje nytt utomordentligt statsbebof och
öfverstiga möjligheten af räntans betalning derå, så
måste de tid efter annan utplånas, så att hvarje n
generation med dess nja behof jemväl erhåller fria