BLANDADE ÄMNEN:
— Den famöse lejontämjaren Carter har i Lon
don ånyo varit ute för en ganska allvarsan
strid med ett af sina djur. Tisdagen i förr:
veckan skulle han i Engelska operahuset i Lon
don uppträda i hufvudrollen af ett stycke, kal
ladt Lejonkungen. Till denna pjes hörde, at
han vid ett ställe skulle gifva rig i strid mer
ett lejon och några andra vilddjur, för hvilke
ändamål på teatern var bildad en ofantlig bu
med spjäior mellan aktörerne och åskådarne
Allt var förtri: ffligt arrangeradt, och Hr Carter
då han inträdde i buren, emottogs med der
största eclat. Men han hade icke varit inne de:
några ögonblick, förrän skogens ädle beherr:
skare, tog ett häftigt språng och högg sina tän-
der i Hr Carlers hand, innan denne hann före.
komma honom. Handen blef illa sargad, mer
oaktadt djuret ej släppte den ur sitt gap, hade
Carter nog besinning, att med sin piska i andra
handen tukta lejonet genom slag på slag mellan
öronen. Åskådarne, som trodde att allt detts
hörde till -pjesen, applåderade med verklig fu-
rore. Slutligen, efter en lång strid, släppte le-
jonet -bonom och kröp tillbaka i ett börn 2
buren. Scenen måste nu afbrytas, och Carte
gick ur buren, under ett förfärligt rytande a!
lejonet. Carter har sedan dess ej kunnat upp-
träda, i anseende till följderna af blessyren.
— I Quadrirg i England har tilldragit sig
den ohyggliga och ovanliga händelsen, att en skol-
lärarinne, Mery Spencer, biifvit mördad af en döf-
stum man, vid namn Howitt, Fredagen d. 9 dennes
Den döfstumme, som endast är 22 år gammal, har
ett fördelaktigt utseende och uttrycker sig redigt
skriftligen, var tjenare i huset, och hade visat si;
äga den största tillgifvenhbet för miss Spencer, som
var ett ungt, vackert fruntimmer, och som alltid ha-
de behandlat bonom med största godhet. Imedler
tid bröt ban sig en natt in genom fönstret i kennes
sofrum, och bon farns morgonen derpå mördad.
Att han var den, som begått mordet, upptäcktes a!
en blodig skjorta och en dito knif, hvilka han bade
undanstuckit;, men som hans mor återfann under
sängkläderna. Han uppgaf, att näsblod varit ors2-
ken härtill, men syntes högst orolig, och blef, på
grund af bindande omständigheter, genast förklarad
skyldig till gerningen. Man trodde knappt, att hans
afsigt varit att stjäla, emedan han ej hade tagit nå-
got ur rummet, ehuru der fanns åtskilligt silfrer
och nipper framme, och öfver denna omständighe!
har han ej velat förklara sig, emedan han enständigt
fortfar 1 sitt nekande.
— . Friedrich Ealm är född år 1806 i Krakavu
(då tillbörigt Österrike), och son till kejserliga
stats- och konferensrådet Cajetan, friherre till Munch-
Bellingheussen. Den celebre författarens verkliga
namn. är Elegius Frans Josef von Minch-Belling-
haussen. Hans: första stora dramatiska dikt, Gri-
seldis, upptogs år 4835 på Tysklands samtliga
större teatrar och har blifvit öfversatt på nästan
alla Europas bildade språk, hvilket förmodligen äf-
ven blir fallet med hans Sohn der Wildnissp. År
4836 uppfördes hans dram der Adept, 1837 Ca-
Mmoensv, 4859 vImMelda Lambertazzin, 41840 Ein
mildes Urtheil, 1841 König und Bauers. Halm
bar nyligen gjort en Rhenresa, och ämnar, sedan
han begagnat böhmiska baden, återvända till Wien,
der han är regeringsråd. På sin resa har han, efter
sitt yttrande, öfverallt funnit teatrarne i förfall, o
peran gynnad på dramens hekostnad, lyxen i upp-
sättningen på poesiens; afund, intriger, ilska mel-
lan skådespelarne, ingen ansträngning för konsten,
ingen ensemble i utförardet; med ett ord, ingen-
stådes en god skådebana för dramen.
— I Bernburg tilldrog sig för någon tid se-
dan följande märkvärdiga händelse, som visar hvil-
ket starkt inflytande sinnets verksamhet har på krop-
pen, äfven under sömnen. En studentlade sig nem
ligen, sedan han läst en roman, lugnt till sängs.
Vid midnattstiden drömmer han, att han går och
botaniserar i Brasiliens sköna skogar; plötsligen ru-
sar en orm på honom, slingrar sig omkring honom
och hotar att sönderkrossa honom. I drömmens döds-
ångest vill han ropa på hjelp, men han har förlorat
målet och vaknar, förskräckt deraf. Då drömmen
och ångsten ännu äro helt lifliga, så väcker han sin
kamrat med knuffar för att berätta den egna dröm-
men, — men, alla hans ansträngningar äro fåfånga;
ban har blifvit slum. Han sätter sig till bords och
uppteknar drömmen; på morgonen besökes han at
fyra läkare, hvilka gifva konom hopp, att han inom
tre dagar skall återfå målet, men han kan ännu blow
framstamma några stafvelser.
— En hustru i Iisats i Pyreneerna hade ny
ligen förlorat ett stycke väf och var förtviflad deröf
ver. Efter mårga fruktlösa försök att få reda på
tjufven, öfvertalade hon slutligen sin man att gå til
en spåmean och fråga honom. Men under vägen
dit tyckte mannen, att det vore bättre att på kro-
gen supa upp de penningar han hade med sig, än
att gifva dem åt spåmannen. Han gick således in
på en krog och qvarstadnade der hela dagen. Di
han gick hem om qvällen, ellde!es full, kom han
dock ihåg sitt ärende och ssde till alla menniskor,
han mötte, att han varit hos trollkarlen, som lofvat
att skaffa reda på tjufven. Förmodligen måtte den-
ne äfven hafva hört detta, ty följande morgon fann
mån på gården det bortstulna väfstycket.