Konungens Befallningshafvande hade den 24 Sep-
tember sistlidet år upprättat och jemte ansöknings-
handlingarne insändt förslag, hvarå, bland de 15 sö-
kande, hvilka alla ansetts vara till den ifrågavaran-
de tjenstebefattningen kompetenta, blifvit uppförda:
i första rummet Landskamereraren i Jemtlands län,
F. Jonsson; i andra Tummet Landträntmästaren i
nyssnämnda län, C. V. Lindal; och i tredje rummet
Andre Landtmätaren i Westernorrlands län, J.
Wiklund, samt derjemte anfört, att, enär t.f. Lands-
höfdingen Åkerman, som nyligen till länet ankom-
mit, icke närmare kände de sökande, Konungens
Befaliningshafvande i följd deraf ej kunde På någon
of de sökande fästa serskild uppmärksamhet.
Sedan emot detta; förslag besvär, blifvit anförda
af: Häradsskrifvaren C. Vesten, Länsbokbållaren C.
M. Selling , tjenstförrättande Landträntmästaren H.
J.: Schierman, och Landskontoristen E:J: Tjernberg,
samt de å förslaget uppfördes förklaringar deröfver
inkommit, hade Konungens Befallhingshafvande uti
aervid afgiftet utlåtande anmält, att Häradsskrifva-
ren VestÅn vore med döden afgången,- och att t. f.
Landträntmästaren Schierman af Konungens Befall-
ningshafvande uppgifna enskilda orsaker undanbedt
sig att vid tjenstens återbesättande komma i åtan-
ka; hvilket Schierman, genom af Statskontoret in-
fordrad och sedermera dit insänd skriftlig afsägelse,
bekräftat: och som Konungens Befallningshafvande
under den efter förslagets upprättande förflutna tid
förmält sig baft tillfälle ej blott närmare lära känna
flere bland de sökande, utan äfven vid utredningen
af balansen efter förre Landträntmästaren öfvertygats
derom, att äfven ett noggrannt iakttagande å Lands-
höfdingens sida utaf påbjudna kontroller icke för-
mår förekomma en oredlig Räntmästares tillgrepp,
och att derföre den säkraste kontrollen ligger i kän-
nedomen om förvaltarens redlighet och pålitlighet,
hade af sådan anledning Konungens Befallningshaf-
vande till tjenstens erhållande nu föreslagit Lands-
kontoristen Tjernberg, hvilken, på sätt hans förre
chef, Landshöfdingen, Frih. Mörner, uti ett besvä-
ren bilagdt betyg vitsordat, och, enligt nuvarande
Landshöfdingens tanka, vore duglig, ordentlig och
redbar samt dessutom i ekonomiskt afseende obe-
roende, hvilket ej heller borde förbises vid fråga om
befordran till en uppbördsbefattning med sina in-
komster.
Vid handlingarnes insändande till Kongl. Maj:t,
yttrade Statskontoret, beträffande de anförda besvä-
ren, hvarigenom Selling sökt bereda sig rum å för-
slaget framför Jonsson och Wiklund på den grund,
ati den förre under större delen af och den sednare
under hela sin tjenstetid egnat sig åt Landtmätare-
yrket, och således ej skulle haft tillfälle förvärfva
erforderlig skicklighet till den lediga tjensten, men
Tjernberg endäst yrkat uteslutande af Wiklund, så-
som i hans tanke icke kompetent, i annat fall än
då andra sökande saknades, att Landtmätare väl ge-
nom Landtmäteri-instruktionen.: voro berättigade att
både söka och erhålla Landtstats-tjenster, men att
detta dock icke vid tjensternas tillsättande hindrade
den fria pröfningen, och att, hvad Jonsson beträffa-
de, Statskontoret ansåg honom hafva, under utöf-
vande af sin nu innehafvande befattning, haft till-
fälle förvärfva sig den skicklighet i räkenskaps-
väg, som af en Landträntmästare erfordras; men att
Statskontoret ej kunde om Wiklund, som ej före-
stått någon Landtstats-tjenst, fälla något omdöme,
lika litet: som de öfrige medsökande, hvilka alla fun-
nos. kompetenta. . En af-desse sökande var Härads-
skrifvaren C. J. Sundbaum.
Om det synes förundransvärdt, att Hr Tjernberg
på den korta tid, som förflöt sedan förslagets upp-
rättande och tilldess Landshöfdingen afgaf sitt ytt-
rande öfver besvären, kunnat ådagalägga så stora
meriter, att han, som förut ej kunde å förslaget
uppföras, sedermera borde förordas framför. de derå
uppförda, så tyckes det vara nästan oförklarligt, att
t. f. Lapdträntmästaren Schierman, hvilken, då han
förut förestått en dylik tjenst och åter af Statskon-
toret föreslogs till detta förordnande samt vid an-
sökningen företedde de amplaste vitsord af Hr Lands-
höfdingen, bordt hafva skäl att fullfölja sina besvär,
nuzså plötsligen återkallade dem.