mig. Jag föreställer mig att detta rum är myc-
ket vidsträckt, men ödsligt; detta slår väl in,
förmodar jag. Jag tror också, jag vet icke på
hvad grund, att der är ett stort, hvälfdt fönster,
hvari ett stort altar står. .
eDeri tar din inbillning fels, afbröt baronen.
aJag har aldrig hört omtalas hvarken fönster el-
ler altar, och jag såg ingenting dylikt, då jag
en gång, den enda i min lefnad, beträdde den
hemliga kammaren, för att utforska orsaken till
generalens plötsliga äfresa.n
tIcke destomindre, invände jag, aförhåller det
sig verkligen så, som fröken Adelaide säger.
Förlidne natt flyttade jag, för att förekomma
hvarje möjlighet till bedrägeri, undan en gammal,
tung skärm; bakom denne upptäckte jag ett al-
tar i fönsterniehen., s
aBesynnerligt, högst :besynnerligtI utropade
på en gång fader och dotter i högsta förvåning.
Vår gissningsförmåga strandade vid försöket att
upptäcka och förklara orsaken till detta utom-
ordentliga sammanträffande. Den enda sanno-
lika orsaken bade jag mina goda skäl att förtiga,
och derföre undvek jag all fortsättning af ämnet.
Då jag gick ut mötte jag Häftman, som med
mycken nit förde öfverinseendet öfver repara-
tionen å det gamla tornet. Jag var angelägen
om att få böra något angående de mystiska tra-
ditionerna OM denna gamla byggnad; och följ-
aktligen ingick jag i samtal med honom. I bör-
jan repeterade hån Blott den välkända historien
om en gnom, som hade sitt tillhåll i detta torn,
och hvilken skyddade familjen för allt ondt.
Men jag märkte snart att han sjelf icke trodde