mig. Jag föreställer mig att detta rum är mycket vidsträckt, men ödsligt; detta slår väl in, förmodar jag. Jag tror också, jag vet icke på hvad grund, att der är ett stort, hvälfdt fönster, hvari ett stort altar står. . eDeri tar din inbillning fels, afbröt baronen. aJag har aldrig hört omtalas hvarken fönster eller altar, och jag såg ingenting dylikt, då jag en gång, den enda i min lefnad, beträdde den hemliga kammaren, för att utforska orsaken till generalens plötsliga äfresa.n tIcke destomindre, invände jag, aförhåller det sig verkligen så, som fröken Adelaide säger. Förlidne natt flyttade jag, för att förekomma hvarje möjlighet till bedrägeri, undan en gammal, tung skärm; bakom denne upptäckte jag ett altar i fönsterniehen., s aBesynnerligt, högst :besynnerligtI utropade på en gång fader och dotter i högsta förvåning. Vår gissningsförmåga strandade vid försöket att upptäcka och förklara orsaken till detta utomordentliga sammanträffande. Den enda sannolika orsaken bade jag mina goda skäl att förtiga, och derföre undvek jag all fortsättning af ämnet. Då jag gick ut mötte jag Häftman, som med mycken nit förde öfverinseendet öfver reparationen å det gamla tornet. Jag var angelägen om att få böra något angående de mystiska traditionerna OM denna gamla byggnad; och följaktligen ingick jag i samtal med honom. I början repeterade hån Blott den välkända historien om en gnom, som hade sitt tillhåll i detta torn, och hvilken skyddade familjen för allt ondt. Men jag märkte snart att han sjelf icke trodde