ingen, men äfven om omstämde punkten skulle an ses innefatta sådant, kunde vitet ej rimligen tilläm. pas, seden förbindelsen af domstolarne förklarats oiltig. i s Vid föredragning inför Nedre justitierevisiotien ansåg referenten, t. f. revisionssekreteraren Limnell, Kongl. Mej:ts förra dom, emedan den angick.utfående: af de årliga 4000 Bdr, icke ligga i vägen för pröfnicgen af frågan om den påföljd, eller utgifvandet af 16,666 Rdr 32 sk. som, derest de 1000 Rdr ej usföllo, borde träffa den vinnande. Invändningen, att fordran förfallit genom försummelsen att efter hofrättens utslag stämma inom natt och år, ansåg referenten äfven förfalla, derföre att hofrättens föreliggande rörde en annan fordran eller de 41000 Rdr, och svarandens yrkande om tioårig preskription bemötte reforenten med der erinran, att närvarande fordran ej uppkommit förr än anspråket på de 4000 Rdr blifvit slutligen afgjordt. Och då svaranden icke fullgjort den utaf honom jemte friherre Rebinder och Ofverstelöjtnant, Cedercrona den 28 Nov. 1826, före lottningen om fideikommisset, ingångne förbindelse, att till hvardera af desse sistnämnde årligen utgifva det deruti utfäste belopp af 4000 Rdr, i hvilket fsll ban iklädt sig den påföljd, hvarom frågan utgör föremål för nu fullföljde rättegång; och till hvi!xen påföljd, likasom till andra personliga förbindelser, svaranden icke af de i fideikommiss författningen stadgade vilkor varit förhindrad att sig utfästa, tillstyrkte ref., att med upphäfvande af hofrättens och lagmansrättens domar, det slut, hvaruti häradsrätten i denna sak stadnat, måtto gillas. T. f. revisionssekreteraren, bofrättsassessoren Quensel, tillstyrkte, att Hofrättens beslut måtte gillas, emedan Kongl. Maj:t genom förra domen förklarat öfverenskommelsen, att den vid lottningen vinnande skullo utgifva 1000 Rdr, icke kunna i rättsväg tillämpas, och i denna sak skäl icke förekommit, på grund hvaraf afbandlingen om påföljden, derest de 1000 Rdr ej utgåfves, kan tilläggas större förbindande verkan inför leg, än sjelfva aftalet om de 4000 Rår. Dett: yttrande, deruti herr revisionssekreteraren Bergstedt instämde, blef nedre revisionens betänkande. Vid målets afgörande i Högsta Domstolens, den 7 sistlidne Juli, uppstodo följande skiljaktigheter. Justitierådet af Roln anmärkte först den ofta omnämnda skilnaden emellan första tvisten, som angick utbekommande af de 4000 Rdr, och den sednare, som angick uppfyllandet af påföljden, derest försia 2tagendet ej fullgjordes, coch alldenstundp, yttrade herr justitierådet, denna så beskaffade ta lan icke utgjort föremål för pröfning i först omförmälta sak, eller påkallar tillämpning af 4826 års förening i den del, hvarom uti samma sak varit tvistadt, och ej eller afser någon, emot fideikommissfösfattningen, angående Broxvik, stridande, på framtida fidsikommisseriers rätt inverkande förbindelse. Vid bvilket förhållande pröfningen af käromålet, efter mitt omdöme, ej må anses bero af hvad uti förra rättegången blifvit, angående föreningens giltighet i då omtvistade fråga slutligen dömdt; fördenskull och som, genom besagde förening, i den punkt, på hvilken sökandernes anspråk sig grundar, finnes, bland -annat, aftaldt och stadgadt, att fideikommissarien, om han icke fullgjorde sin förbindelse i afseende på ide öfverenskomna, årliga utbetalningar till dem, ! hvilka med honom i lottning om fideikommisset deltagit, skulle till hvardera af dem utgifva 16,666 Rdr 52 sk. Bko, hvilket åtagande svaranden erkändt och, så vidt handlingarne visa, icke före lottningen är vordet å någondera sidan återkalladt; samt det fall, för hvilket berörde päföljd, enligt föreningen, skulle ega rum, inträffat, i det att svaranden berörde årdige utbetalningar underlåtit och sig undandragit; alltså och då svarandens invändning, att krafvet, hvärkem: inom natt och år, efter Götha Hofrätts utslag den 485 Juli 4831, eller inom den i Kongl. för-4 ordningen den 13 Juni 1800 stadgade tid, blifvit instämåt, ej lärer förtjena afseende, enär Hofrättens berörde utslag rörer annan, mot svaranden yrkad betsIningsskyldighet, och nu ifrågavarande talan upp1 kommit i följd af det bestridande, hvarmed sökan-: dernes anspråk, på årliga betalningens erläggande, blifvit af svaranden bemött; pröfvar jag, för min del, rättast att, med upphäfvande af Hofrättens dom, gilla det slut, hvari Häradsrätten i saken stadnat.n l Justitierådet grefve Sparre gillade Revisionens betänkande. Justitieråden Enrgelbart, Bredberg och Temptander instämde uti dot yttrande justitierådet af Rolen afgifvit. Justitierådet Isberg förenade sig med justitierådet grefve Sparre. Kongl. Maj:ts dom utfärdades således i enlighet med justitierådet ef Rolens mening. Då vi uti ingressen antagit, att man rimligen kunde göra den slutsatsen, att det icke skedde tit. Ridderborg någon orätt, då han ålades att på ett sätt fullgöra en åtagen förbin