ingen, men äfven om omstämde punkten skulle an
ses innefatta sådant, kunde vitet ej rimligen tilläm.
pas, seden förbindelsen af domstolarne förklarats o-
iltig. i
s Vid föredragning inför Nedre justitierevisiotien an-
såg referenten, t. f. revisionssekreteraren Limnell,
Kongl. Mej:ts förra dom, emedan den angick.utfå-
ende: af de årliga 4000 Bdr, icke ligga i vägen för
pröfnicgen af frågan om den påföljd, eller utgifvan-
det af 16,666 Rdr 32 sk. som, derest de 1000 Rdr
ej usföllo, borde träffa den vinnande. Invändnin-
gen, att fordran förfallit genom försummelsen att ef-
ter hofrättens utslag stämma inom natt och år, an-
såg referenten äfven förfalla, derföre att hofrättens
föreliggande rörde en annan fordran eller de 41000
Rdr, och svarandens yrkande om tioårig preskription
bemötte reforenten med der erinran, att närvarande
fordran ej uppkommit förr än anspråket på de 4000
Rdr blifvit slutligen afgjordt. Och då svaranden icke
fullgjort den utaf honom jemte friherre Rebinder och
Ofverstelöjtnant, Cedercrona den 28 Nov. 1826, före
lottningen om fideikommisset, ingångne förbindelse,
att till hvardera af desse sistnämnde årligen ut-
gifva det deruti utfäste belopp af 4000 Rdr, i hvil-
ket fsll ban iklädt sig den påföljd, hvarom frågan
utgör föremål för nu fullföljde rättegång; och till
hvi!xen påföljd, likasom till andra personliga förbin-
delser, svaranden icke af de i fideikommiss författ-
ningen stadgade vilkor varit förhindrad att sig ut-
fästa, tillstyrkte ref., att med upphäfvande af hof-
rättens och lagmansrättens domar, det slut, hvaruti
häradsrätten i denna sak stadnat, måtto gillas.
T. f. revisionssekreteraren, bofrättsassessoren Quen-
sel, tillstyrkte, att Hofrättens beslut måtte gillas,
emedan Kongl. Maj:t genom förra domen förklarat
öfverenskommelsen, att den vid lottningen vinnande
skullo utgifva 1000 Rdr, icke kunna i rättsväg til-
lämpas, och i denna sak skäl icke förekommit, på
grund hvaraf afbandlingen om påföljden, derest de
1000 Rdr ej utgåfves, kan tilläggas större förbin-
dande verkan inför leg, än sjelfva aftalet om de
4000 Rår.
Dett: yttrande, deruti herr revisionssekreteraren
Bergstedt instämde, blef nedre revisionens betän-
kande.
Vid målets afgörande i Högsta Domstolens, den 7
sistlidne Juli, uppstodo följande skiljaktigheter.
Justitierådet af Roln anmärkte först den ofta
omnämnda skilnaden emellan första tvisten, som an-
gick utbekommande af de 4000 Rdr, och den sed-
nare, som angick uppfyllandet af påföljden, derest
försia 2tagendet ej fullgjordes, coch alldenstundp,
yttrade herr justitierådet, denna så beskaffade ta
lan icke utgjort föremål för pröfning i först omför-
mälta sak, eller påkallar tillämpning af 4826 års
förening i den del, hvarom uti samma sak varit tvi-
stadt, och ej eller afser någon, emot fideikommiss-
fösfattningen, angående Broxvik, stridande, på fram-
tida fidsikommisseriers rätt inverkande förbindelse.
Vid bvilket förhållande pröfningen af käromålet, ef-
ter mitt omdöme, ej må anses bero af hvad uti förra
rättegången blifvit, angående föreningens giltighet i
då omtvistade fråga slutligen dömdt; fördenskull och
som, genom besagde förening, i den punkt, på hvil-
ken sökandernes anspråk sig grundar, finnes, bland
-annat, aftaldt och stadgadt, att fideikommissarien,
om han icke fullgjorde sin förbindelse i afseende på
ide öfverenskomna, årliga utbetalningar till dem, !
hvilka med honom i lottning om fideikommisset del-
tagit, skulle till hvardera af dem utgifva 16,666 Rdr
52 sk. Bko, hvilket åtagande svaranden erkändt och,
så vidt handlingarne visa, icke före lottningen är
vordet å någondera sidan återkalladt; samt det fall,
för hvilket berörde päföljd, enligt föreningen, skulle
ega rum, inträffat, i det att svaranden berörde år-
dige utbetalningar underlåtit och sig undandragit;
alltså och då svarandens invändning, att krafvet,
hvärkem: inom natt och år, efter Götha Hofrätts ut-
slag den 485 Juli 4831, eller inom den i Kongl. för-4
ordningen den 13 Juni 1800 stadgade tid, blifvit in-
stämåt, ej lärer förtjena afseende, enär Hofrättens
berörde utslag rörer annan, mot svaranden yrkad
betsIningsskyldighet, och nu ifrågavarande talan upp- 1
kommit i följd af det bestridande, hvarmed sökan-:
dernes anspråk, på årliga betalningens erläggande,
blifvit af svaranden bemött; pröfvar jag, för min del,
rättast att, med upphäfvande af Hofrättens dom,
gilla det slut, hvari Häradsrätten i saken stadnat.n l
Justitierådet grefve Sparre gillade Revisionens be-
tänkande. Justitieråden Enrgelbart, Bredberg och
Temptander instämde uti dot yttrande justitierådet
af Rolen afgifvit. Justitierådet Isberg förenade sig
med justitierådet grefve Sparre. Kongl. Maj:ts dom
utfärdades således i enlighet med justitierådet ef Ro-
lens mening.
Då vi uti ingressen antagit, att man rimli-
gen kunde göra den slutsatsen, att det icke
skedde tit. Ridderborg någon orätt, då han åla-
des att på ett sätt fullgöra en åtagen förbin-