timma måste intaga äfven det oörskräcktast
sinne. Förgäfves sökte jag att följa mina kam
raters exempel! och kalla sömnen till min bjelp
Min upprörda sinnesstämning dref mig upp frå
min stol och jaz vandrade rastlöst fram och åte
i rummet. Huru ofta fördömde jag icke då in
om mig den diraktiga nyfikenhet, som drifvi
mig att söka utforska denna ödsliga kammare
hemiigheter. Den lättaste knäppning i de mult
nade, maskstungna möblerna förskräckte mig, så
som om det varit signalen för någon spötlil
uppenbarelse; och i sådane ögonblick kunde ja
knappast hindra mig från att rusa från rumme
sä söka räddning i någon af slottets obebodd:
eiar. :
Och hvarföre, kunde man med skäl fråga, hvar
före satte jag icke nu i verket det råd jag gif
vit miaa kamrater, att nogsamt undersöka rum
met? Jag vet icke sielf, om icke min förskräc
kelse var orsaken till denna försummelse. Jaj
fruktade för att se mig omkring, TÖra mig, ja
nästan för att andas) ty det förekom mig nu,
den uppskakade sinnesstämning hvaruti jag be
fann mig, som om den Nättaste rörelse skull
framkalla någon obehaglig, förfärande andesyn
synen af ett svagt Jjusstimmer som jay m!
först blef varse i fönsterna af den motsatta slotts
flygeln, hvilken dittills varit kolmörk, ingaf nå
gon tröst. Ljuset flyttades, detta tycktes bebåd.
att der fanns ett vakande väsen utom jag sjel
i grannskapat af denna hemlighetsfalla kamma
re; kanske var det någon som baronen, af äng
slar, för oss, låtit der taga posto. Under detja;
gladde mig öfver mitt återupplitvade mod, hör
de jag plötsligen en lig men tydtg bultning P