timma måste intaga äfven det oörskräcktast sinne. Förgäfves sökte jag att följa mina kam raters exempel! och kalla sömnen till min bjelp Min upprörda sinnesstämning dref mig upp frå min stol och jaz vandrade rastlöst fram och åte i rummet. Huru ofta fördömde jag icke då in om mig den diraktiga nyfikenhet, som drifvi mig att söka utforska denna ödsliga kammare hemiigheter. Den lättaste knäppning i de mult nade, maskstungna möblerna förskräckte mig, så som om det varit signalen för någon spötlil uppenbarelse; och i sådane ögonblick kunde ja knappast hindra mig från att rusa från rumme sä söka räddning i någon af slottets obebodd: eiar. : Och hvarföre, kunde man med skäl fråga, hvar före satte jag icke nu i verket det råd jag gif vit miaa kamrater, att nogsamt undersöka rum met? Jag vet icke sielf, om icke min förskräc kelse var orsaken till denna försummelse. Jaj fruktade för att se mig omkring, TÖra mig, ja nästan för att andas) ty det förekom mig nu, den uppskakade sinnesstämning hvaruti jag be fann mig, som om den Nättaste rörelse skull framkalla någon obehaglig, förfärande andesyn synen af ett svagt Jjusstimmer som jay m! först blef varse i fönsterna af den motsatta slotts flygeln, hvilken dittills varit kolmörk, ingaf nå gon tröst. Ljuset flyttades, detta tycktes bebåd. att der fanns ett vakande väsen utom jag sjel i grannskapat af denna hemlighetsfalla kamma re; kanske var det någon som baronen, af äng slar, för oss, låtit der taga posto. Under detja; gladde mig öfver mitt återupplitvade mod, hör de jag plötsligen en lig men tydtg bultning P