FETSRES See SM EF IR UTA AR NA
ver de hugneliga utsigter för kyrkans sak, som
man deraf kan lofva sig. Denna underrättelse
innehåller nemligen, att Prestmötet skall komma
att eelebreras af H. Erkebiskopens samt Bisko-
parne Bruhns, Holmströms och Agardhs när-
Vvaro. -
Redan det ovanliga uti en sådan samling af
kyrkans högste, vid ett möte i: landsorten, mi-
ste väcka ett visst uppseende, och man bar skäl
att på förhand fägna sig åt den glädje, som
de fyra preiaternes sammanvaro, deras älsk-
värda, broderliga och nedlåtande väsende mot
det verkliga presterskapet, skall väcka för till-
fället. Men derjewte äger saken en långt vig-
tizare sida. Man vet huru det demokratiska
partiet i landet försökt att skilja prelaterna och
församlingspresterna från hvarandra; huru det
velat förleda de sednare med förespeglingar, att
de allt mer och mer borde uppfatta sia ställ-
ning till folket, såsom dess lärare, och sökt inbilla
kyrkoherdarne, att församlingarnas sak. fördelar
och lycka äfven vore de förras egen, att desse
icke borde isolera sig såsom Stånd, och i sådan
egenskap låna sig såsom verktyg åt hofvet, m. m.,
samt för öfrigt, efter hvad oppositionen velat låta
påskina, i egenskap af ledamöter vid riksdagar-
ne bemta råd endast af? sin egen öfvertygelse
och af hvad de veta lända till församlitgarnas
gagn: med flere dyiika upplösande läror, för
hvilka man åberopat det ledsamma skriftspråket:
folkets röst är Guds röst,, hvilket redan ledt
till så många bedröfliga följder för samhällens
lucn samt till oordning mellan föra än och under-
lydande. Dessa läror hafva gått så långt, att de
hota med stora vådor från sjelfva presterskapets
sida, som redan börjar tala om en emancipation
undan prelaturens nödvändiga förmanskap. Bi-
skoppirne bära likväl icke sitt namn af cephori,
för ingenting, och hade väl ej fått det, om ej
deras åliggande vore att hålla uppsigt öfver det
öfriga presterskapet i ståndets gemensamma inr-
tresse och vårda detta, under en allt närmare före-
nisg mellan den andliga och veridsliga suprema-
tieå i samhället... Sådant vinnes ej derigenora,
att själasörjarne göra sig till tolkar af folkets
veridsliga behof och minst om de börja lyssna
för mycket till dess önskningar och besvär på
riksåagarne, emedan dessa derigensom endast ailt
mer skulle - filltaga. Ståndet har ett annvat
och högre intresse såsom korporation; det bör
besinna, att det, såsom representant af kyr-
kan och af himlens bud, 1 sjelfva verket har en
sior, en oräätlig makt, om den rätt nyttjas, och
att med dena lyckliga institution vårt stånd äger
genom vårt stora antal biskoppar och deras ställ-
ning, beröfves endast en stärk enighet och sam-
,manshållniag dem emellan, för att till och med
alltid äga den veridsliga makten på sin sida.
Men för sådant ändamål är framför allt nödigt,
att fullkomlig disciplin bibebålles., stadgas och
stärkes bland de lydande. Detta bör ske med
varsam och vänlig hand, och det är otroligE hvad
en biskop i det fallet kan verka på tjugu landt-
prester, blott han beter sig med urskillning och
med det attvar, soi tillhör hans embete, samt för-
siår att ständigt, i alläå ögönblick; inskärpa hos hvar
och en, att ckyrkan är i faran, emedan kyrkan
narurligtvis är något, som hvar och en prest skall
anse ör sig pligt att vårda.
Det är derföre glädjande att finna, det en man
som Ir Erkebiskopen, en man, som synes så
väl uppfatta hvad tiden fordrar, för att sätta en
dam emot reformbegärens inbrytande flod, och
som jemväl äger takt och förstånd om rätta
medlet härtill, i samråd med den lika snillrike
och takifulle Agardh, och den varsamme men
vä! beräknande och milde biskopen i Strängnäs
besöka sin medbroder prelaten i Westerås samt
att de aumodat f. d. domprosten derstädes, ns
v. biskopen i Götheborg att göra dem sällskap.
Det bör ej betviflas, att detta besök skall, till
gola frukters vignande, blifva så högtidligt som
möjligt, att Hr biskopen i Westerås ej ser på
kostnaden, för att på ett värdigt sätt kunna vid
sitt bord emoitaga sina andliga bröder och pri-
mm inter pares, samt att Hrr kyrkoherdar och
komministrar å sin sida göra förningen till Hr
biskopens kök så riklig som möjligt. Det åter-
står då blott att önska, det samlige Herrar pre-
laterne å sin sida må gifva åt tillfället en ännu
ytterligare ökad glans genom medförande hvar
och en af sina stora embetsdrägter, kåporna och
biskopsmössorna. Genom sådana anstalters infö-
rande i alla stift, skulle dessa prestmöten smiå-
ningom kunna återfå åtminstone något af den
glans, som beundrades hos de romerska kyrko-
mötena i deras lvsande dagar, men som tyvärr
efter reformationen fallit ned till en skugga.
Clerophilus.
————ttE