— Liksom öfverallt annorstädes blef jag genas! omringad här; tio händer sträcktes ut efter mina rockskört, för att känna på klädet; min uniformsmössa vandrade från hand till hand och väckte skratt och gräl. Liksom öfverallt började folket äfven här att, så snart dess första nyfikenhet var tillfredsställd, skymfa de kristna, samt isynnerhet Ryssarne och mig. Jag bad den man, med hvilken jag ridit, att han skulle lösa mina händer — ty man hade vid affirden hårdt sammanbundit mina armar med en läderrem — och dölja mig undan hopens piflugenhet. Muruden gick till fursten, för att fråga honom, och återkom efter några minuters förlopp med kedjor, hvilka han satte på mig. D omkringstående öfverhopade mig med skymford och jag måste hastigt aflägsna mig, för att und gå att se dessa hotelser förvandlade i våldsam heter; man införde mig i ett högt, rymligt, a jord uppfördt hus. En spis var anbragt i väg gen, den klara lågan upplyste trenne Tschet schenziskor, hvilka kokade fårkött, och lekte me: geväroch pistolpiporna, sabelklingorna och dol karne, som hängde på väggen. Vid mitt inträd stego Tschetschenziskorna upp. Tag honom din vård, sade min Murud till en femtioåri -qvinna, )sätt honom någorstädes och se väl ef ter honom; jag måste bort. Den goda gumma satte mig bredvid elden, på en mjuk läderkudde Jag tackade så godt jag kunde. Hon hyste up penbarligen medlidande med mig, ty hon be handlade mig mycket vänligt och pekade me fingret på kitteln med läckert fårkött och sade ditt stycke skall snart vara färdigt. Färden från Tschischki till Dotsch-Morsey för siggick på slutet af hösten. Den enda skjort: jag ägde, var längesedan förruttnad, anförare för afdelningen i Gicha-skogen, Ers-Mirza, had Aråntagit mig mina stöflar, strumpor och kalson ger, då jag, utmattad af stark blodförlust oc bedöfvad af en mängd slag i hufvudet, sanslö nedsjönk af hästen midt ibland fienderna. Nt