—
Liksom öfverallt annorstädes blef jag genas!
omringad här; tio händer sträcktes ut efter mi-
na rockskört, för att känna på klädet; min uni-
formsmössa vandrade från hand till hand och
väckte skratt och gräl. Liksom öfverallt börja-
de folket äfven här att, så snart dess första ny-
fikenhet var tillfredsställd, skymfa de kristna,
samt isynnerhet Ryssarne och mig. Jag bad
den man, med hvilken jag ridit, att han skulle
lösa mina händer — ty man hade vid affirden
hårdt sammanbundit mina armar med en läder-
rem — och dölja mig undan hopens piflugen-
het. Muruden gick till fursten, för att fråga
honom, och återkom efter några minuters för-
lopp med kedjor, hvilka han satte på mig. D
omkringstående öfverhopade mig med skymford
och jag måste hastigt aflägsna mig, för att und
gå att se dessa hotelser förvandlade i våldsam
heter; man införde mig i ett högt, rymligt, a
jord uppfördt hus. En spis var anbragt i väg
gen, den klara lågan upplyste trenne Tschet
schenziskor, hvilka kokade fårkött, och lekte me:
gevär- och pistolpiporna, sabelklingorna och dol
karne, som hängde på väggen. Vid mitt inträd
stego Tschetschenziskorna upp. Tag honom
din vård, sade min Murud till en femtioåri
-qvinna, )sätt honom någorstädes och se väl ef
ter honom; jag måste bort. Den goda gumma
satte mig bredvid elden, på en mjuk läderkudde
Jag tackade så godt jag kunde. Hon hyste up
penbarligen medlidande med mig, ty hon be
handlade mig mycket vänligt och pekade me
fingret på kitteln med läckert fårkött och sade
ditt stycke skall snart vara färdigt.
Färden från Tschischki till Dotsch-Morsey för
siggick på slutet af hösten. Den enda skjort:
jag ägde, var längesedan förruttnad, anförare
för afdelningen i Gicha-skogen, Ers-Mirza, had
Aråntagit mig mina stöflar, strumpor och kalson
ger, då jag, utmattad af stark blodförlust oc
bedöfvad af en mängd slag i hufvudet, sanslö
nedsjönk af hästen midt ibland fienderna. Nt