hvilka sades hafva förmågan att se syner och pre dika.Då den ena flickans fostermoder uppmanade henne att predika och låta mig höra hvad hon plä gade för folket förkunna, svarade flickan, att hor dertill icke nu hade makt, ty ingen kunde predika utan att inifrån dertill hafva, fått lof och känt väckelse, När modren enträget förnyade sin uppmaning ledde den endast till den påföljd, att fiickan under svåra skakningar föll baklänges, hvarefter den andra flickan, liksom af åsynen smittad, äfvenledes kom i skakningar och föll. Begge lågo de en eller annan minut stilla, med händerna öfver bröstet, höjde derefter upp hufvudet och klappade med händerna, under ett konvulsiviskt skrattande, och nedsjönko sedan åter i sitt förra läge. Sedan de medvetslöse så legat ytterligare några minuter, vaknade de, och, liksom yrvakne från en djup sömn, gnuggade sig i ögonen, uppstodo och sade sig hafva sett det stora nattvardsbordet, hvilken åsyn, enligt det kringstående folkets mening, förorsakat dem en så stor fröjd, att de deraf skrattat och sammanslagit händerna. Afven den, genom vederbörandes rapporter hos Konungens befallningshafvande förut bekanta flickan, Susanna Beckman i Ek, uppmanades af sin moder att för mig predika, och då modren, oaktadt flickans försårkran, att hon nu icke kunde predika, och, oaktadt min anbållan att afstå från denna uppmaning, likväl fortfor att bedja Susanna predika, föll äfven denna flicka i dvala på samma sätt och under enahanda åtbörder, som egde rum hos de nyssnämnde flickorna i Tångabo. Olikt dessa sistnämnde, började Susanna, sedan hon insomnat, att röra på händer och fingrar, samt yttrade dervid ord, som antydde, att hon tyckte sig spela harpa. Med sakta röst uppräknade hon sedan namnen på sina döda syskon och svarade, på tillfågan, hvarföre hom uppräknade deras namn, att hon såg dem sitta vid det stora nattvards: bordet hos Gud. Hon svarade äfven på andra frågor af de omkringstående, ech kallade dervid alla du, äfven sina föräldrar och mig, oaktadt hon, i vakande tillståndet, icke tilltalade oss med detta ord. Medan detta försiggick, hade den, genom till Konungens befallningshafvande ingångna rapporter äfvenledes bekanta flickan, Lotta Andersdotter, inkommit i rummet, utan att af Susanna ses eller på annat vanligt sätt bemärkas; men Snsanna frågide kort derefter, om icke Lotta vore här, och då dertill svarades ja, framkallade hon henne, tryckte henne till bröstet, klappade henne och öfverhbopade henne med smekningar. : Slutligen uppvaknade hon alldeles på samma sätt, som de i dvala försänkte barnen i Tångabo, men hade vid uppvaknandet ett mera förläget utseende, än dessa, och visste för öfrigt väl att berätta om hvad hon sett, äfvensom hon mindes, att hon omfamnat Lotta, men att hon talat med någon annan, kunde hon icke erinra sig. Jag såg således bekräftadt hvad meagister Söderlund i Rångedala förut anmärkt, att de predikande barnen stå uti ett eget, innerligt förhållande till hvarandra, dragas till hvarandra och aldrig äro tillsammans, utan att lemna hvarandra oupphörligt förnyade prof af den hjertligaste tillgifvenhet. (Slutet följer.)