hvilka sades hafva förmågan att se syner och pre
dika.- Då den ena flickans fostermoder uppmanade
henne att predika och låta mig höra hvad hon plä
gade för folket förkunna, svarade flickan, att hor
dertill icke nu hade makt, ty ingen kunde predika
utan att inifrån dertill hafva, fått lof och känt väc-
kelse, När modren enträget förnyade sin uppmaning
ledde den endast till den påföljd, att fiickan under
svåra skakningar föll baklänges, hvarefter den andra
flickan, liksom af åsynen smittad, äfvenledes kom i
skakningar och föll. Begge lågo de en eller annan
minut stilla, med händerna öfver bröstet, höjde der-
efter upp hufvudet och klappade med händerna, un-
der ett konvulsiviskt skrattande, och nedsjönko se-
dan åter i sitt förra läge. Sedan de medvetslöse
så legat ytterligare några minuter, vaknade de, och,
liksom yrvakne från en djup sömn, gnuggade sig i
ögonen, uppstodo och sade sig hafva sett det stora
nattvardsbordet, hvilken åsyn, enligt det kringstående
folkets mening, förorsakat dem en så stor fröjd, att
de deraf skrattat och sammanslagit händerna. Afven
den, genom vederbörandes rapporter hos Konungens
befallningshafvande förut bekanta flickan, Susanna
Beckman i Ek, uppmanades af sin moder att för
mig predika, och då modren, oaktadt flickans försår-
kran, att hon nu icke kunde predika, och, oaktadt
min anbållan att afstå från denna uppmaning, likväl
fortfor att bedja Susanna predika, föll äfven denna
flicka i dvala på samma sätt och under enahanda
åtbörder, som egde rum hos de nyssnämnde flickor-
na i Tångabo. Olikt dessa sistnämnde, började Su-
sanna, sedan hon insomnat, att röra på händer och
fingrar, samt yttrade dervid ord, som antydde, att
hon tyckte sig spela harpa. Med sakta röst uppräk-
nade hon sedan namnen på sina döda syskon och
svarade, på tillfågan, hvarföre hom uppräknade deras
namn, att hon såg dem sitta vid det stora nattvards:
bordet hos Gud. Hon svarade äfven på andra frå-
gor af de omkringstående, ech kallade dervid alla
du, äfven sina föräldrar och mig, oaktadt hon, i
vakande tillståndet, icke tilltalade oss med detta ord.
Medan detta försiggick, hade den, genom till Ko-
nungens befallningshafvande ingångna rapporter äf-
venledes bekanta flickan, Lotta Andersdotter, in-
kommit i rummet, utan att af Susanna ses eller på
annat vanligt sätt bemärkas; men Snsanna frågide
kort derefter, om icke Lotta vore här, och då der-
till svarades ja, framkallade hon henne, tryckte henne
till bröstet, klappade henne och öfverhbopade henne
med smekningar. : Slutligen uppvaknade hon alldeles
på samma sätt, som de i dvala försänkte barnen i
Tångabo, men hade vid uppvaknandet ett mera
förläget utseende, än dessa, och visste för öfrigt väl
att berätta om hvad hon sett, äfvensom hon mindes,
att hon omfamnat Lotta, men att hon talat med nå-
gon annan, kunde hon icke erinra sig. Jag såg så-
ledes bekräftadt hvad meagister Söderlund i Rånge-
dala förut anmärkt, att de predikande barnen stå
uti ett eget, innerligt förhållande till hvarandra,
dragas till hvarandra och aldrig äro tillsammans,
utan att lemna hvarandra oupphörligt förnyade prof
af den hjertligaste tillgifvenhet. (Slutet följer.)