ska och 4 Sipahiregementer, 2 ridande batterier och 2 till fots samt en belägringstrain (498 tjugufyra-pundare), alla pjeserna dragna af hästar och mulåsnor;) vidare ett Europeiskt och ett Sipshi-regemente samt två korpser irreguliert rytteri. En stor fördel på denna, icke serdeles långa, march var, att man kunde fortskaffa all tyngre tross på kanaler och flodarmar, ty bristen på kameler och kameldrifvare fortfor ännu. Ea Anglo-Indisk arm möter här svårigheter, som man knappt kan föreställa sig. Eno kameldrifvares yrke i Indien är ärftligt liksom de flesta yrken derstädes, och erfordrar en längre öfning och erfarenhet. En karl kan ej sköta mer än tre kameler, och då deras mängd steg till tusental, så kan man lätt föreställa sig hvilken förvirring uppkom, när, såsom det ofta hände, flera hundra kameldrifvare på en enda natt rymde sin väg, medtagande tågen, hvarmed man för kamelen, och som för ögonblicket alls icke kunde ersättas. Nöden var så stor, att man i största häst skref till Bombay och reqvirerade derifrån kameldrifvare. Den 47 December anlände blott 700 till Kulis, hvilka i synnerhet skulle användas härtill; men som de voro obekanta med yrket, så hade man i början föga nytta af dem. Dessa obehag, mer än den af mången väntade fienden, som icke infann sig,) var skuld, att korpsen ifrån. och med den 28 December till och med den 23 Januari blef liggande i Tatta. Förhållanderna till Amirerne i Heiderabad voro visserligen ingenting mindre än fredliga. Första förskräckelsen öfver Engelsmännens ankomst hade småningom gått öfver då desse icke hastigt framryckte, och i trots af Engelske residenten, öfverste Pottingers alla bemödanden, antogo de småningom en trotsig ton, befäste staden Heiderabad, uppförde kanoner på vallarna och de 40,000 Belutscher, som efter hand tågat dit in. förklarade trotsigt, att de ärnade angripa och förstöra den lilla korpsep. Desse Belutscher hade väl personlig tapperbet, men saknade all disciplin och voro illa beväpnade; knappt hvar 40:de man bar en luntbössa, de flesta voro försedda endast med sabel, sköld oeh dolk. Men Engelsmännen tvungos snart af nödvändigheten att rycka fram, och dessutom tycktes som om man icke gerna ville såsom prispenningar utdela de ofantliga skatter, hvilka Amirerne hopat i Heiderabad, något som också hade varit emot Jlagen, i fall man nödgats med storm intaga Heiderabad. Redan den 43 Januari hade kapten Outram afskickats för att öppna underhandlingar med Amirerne. Då han ej återkom, uppbröt ändtligen Siv John Keane den 23 ifrån Tatta till Heiderabad; men innan han anlände dit, inträffade kapten Oatram-den-25 med den-underrättelsen, att Amirerne icke ville hörsamma. Nu var ingen tid att förlora. Sir John Keane gaf, genast befallning åt den vid -Hedschamri-mynningen stationerade amiralen, att segla till Kuratschi, den enda säkra punkt på kusten och besätta den, hvilket också skedde den 2 Februari utan svårighet öch nästan utan motstånd. Nu började fiendtligheterna; hvarje natt oroades Sir John Keanes läger och invånarne i de kringliggande städerna och byarna tvungos af Amirerne att öfvergeisina bemyvist; för att icke öfverlemna åt de antågande Engelsmännen mer än en ödemark; men dessa våldsamma föresatser räckte endäst några dagar och,mellan den 34 Januari och 2 Februari uppgjordes en. öfverenskommelse, till följd hvaraf Amirerne betalte 27 laks Rupier, lofvade underhålla en af Engelsmännen kommenderad korps af 4000 man och att erlägga som tribut sex sextondelar af sin årliga inkomst. Den 3-Februari inträffade en af Amirernes son i lägret, och traktaten afslöts definitivt. En kurir afsändes genast åt norden, för att antyda de åt söder marcherande trupperna af Bengaliska armöen, att de genast borde vända om till norden ic ) Detta är ett företräde, ty i Indien förekomma ofta batterier, dragna af oxar, till mycken förargelse för de Europeiske artilleristerne. En artilleriofficer inrättade -ett kamelbatteri, hvaraf man i början väntade mycket, men man tyckes sedan hafva funnit, det-kamelen passar bättre att bära än att draga, emedan de i sednare tider sällan omtalas. i t) I Bombay cirkulerade då de ofördelaktigaste rykten. Sir John Keanes korps skulle, angripen af Böludscherne, bafva dragit sig åt öster öfver Indus till Cutsch och vara i fara att helt och hå!let förstöras. Intet ord var sannt af alltsammans, mer än att en trupp kavalleri skickats öster ut för att eskortera ett antal kameler till lägret. ) Mac Naghten skall mycket hafva tadlat denna sistnämnda march som tidsödande och onödig; i den öfvertygelse, att Amirerne skulle gifva efter utan något allvarligt motstånd. Utgången bekräftade hans åsigt. Mac Naghtens olyckliga öde är orsaESSENS INNARERRESRESNESE NE JRR NA EES SEE SER