ska och 4 Sipahiregementer, 2 ridande batterier
och 2 till fots samt en belägringstrain (498 tju-
gufyra-pundare), alla pjeserna dragna af hästar
och mulåsnor;) vidare ett Europeiskt och ett
Sipshi-regemente samt två korpser irreguliert
rytteri. En stor fördel på denna, icke serdeles
långa, march var, att man kunde fortskaffa all
tyngre tross på kanaler och flodarmar, ty bri-
sten på kameler och kameldrifvare fortfor ännu.
Ea Anglo-Indisk arm möter här svårigheter,
som man knappt kan föreställa sig. Eno kamel-
drifvares yrke i Indien är ärftligt liksom de fle-
sta yrken derstädes, och erfordrar en längre öf-
ning och erfarenhet. En karl kan ej sköta mer
än tre kameler, och då deras mängd steg till
tusental, så kan man lätt föreställa sig hvilken
förvirring uppkom, när, såsom det ofta hände,
flera hundra kameldrifvare på en enda natt rymde
sin väg, medtagande tågen, hvarmed man för
kamelen, och som för ögonblicket alls icke kunde
ersättas. Nöden var så stor, att man i största
häst skref till Bombay och reqvirerade derifrån
kameldrifvare. Den 47 December anlände blott
700 till Kulis, hvilka i synnerhet skulle använ-
das härtill; men som de voro obekanta med yr-
ket, så hade man i början föga nytta af dem.
Dessa obehag, mer än den af mången väntade
fienden, som icke infann sig,) var skuld, att
korpsen ifrån. och med den 28 December till
och med den 23 Januari blef liggande i Tatta.
Förhållanderna till Amirerne i Heiderabad voro
visserligen ingenting mindre än fredliga. Första
förskräckelsen öfver Engelsmännens ankomst hade
småningom gått öfver då desse icke hastigt fram-
ryckte, och i trots af Engelske residenten, öf-
verste Pottingers alla bemödanden, antogo de
småningom en trotsig ton, befäste staden Hei-
derabad, uppförde kanoner på vallarna och de
40,000 Belutscher, som efter hand tågat dit in.
förklarade trotsigt, att de ärnade angripa och
förstöra den lilla korpsep. Desse Belutscher
hade väl personlig tapperbet, men saknade all
disciplin och voro illa beväpnade; knappt hvar
40:de man bar en luntbössa, de flesta voro försedda
endast med sabel, sköld oeh dolk. Men Engels-
männen tvungos snart af nödvändigheten att
rycka fram, och dessutom tycktes som om man
icke gerna ville såsom prispenningar utdela de
ofantliga skatter, hvilka Amirerne hopat i Hei-
derabad, något som också hade varit emot Jla-
gen, i fall man nödgats med storm intaga Hei-
derabad.
Redan den 43 Januari hade kapten Outram
afskickats för att öppna underhandlingar med
Amirerne. Då han ej återkom, uppbröt ändtli-
gen Siv John Keane den 23 ifrån Tatta till Hei-
derabad; men innan han anlände dit, inträffade
kapten Oatram-den-25 med den-underrättelsen,
att Amirerne icke ville hörsamma. Nu var in-
gen tid att förlora. Sir John Keane gaf, genast
befallning åt den vid -Hedschamri-mynningen
stationerade amiralen, att segla till Kuratschi,
den enda säkra punkt på kusten och besätta
den, hvilket också skedde den 2 Februari utan
svårighet öch nästan utan motstånd. Nu började
fiendtligheterna; hvarje natt oroades Sir John
Keanes läger och invånarne i de kringliggande
städerna och byarna tvungos af Amirerne att
öfvergeisina bemyvist; för att icke öfverlemna åt
de antågande Engelsmännen mer än en ödemark;
men dessa våldsamma föresatser räckte endäst
några dagar och,mellan den 34 Januari och 2
Februari uppgjordes en. öfverenskommelse, till
följd hvaraf Amirerne betalte 27 laks Rupier,
lofvade underhålla en af Engelsmännen kommen-
derad korps af 4000 man och att erlägga som
tribut sex sextondelar af sin årliga inkomst.
Den 3-Februari inträffade en af Amirernes son
i lägret, och traktaten afslöts definitivt. En ku-
rir afsändes genast åt norden, för att antyda de
åt söder marcherande trupperna af Bengaliska
armöen, att de genast borde vända om till nor-
den ic
) Detta är ett företräde, ty i Indien förekomma ofta
batterier, dragna af oxar, till mycken förargelse
för de Europeiske artilleristerne. En artilleri-
officer inrättade -ett kamelbatteri, hvaraf man i
början väntade mycket, men man tyckes sedan
hafva funnit, det-kamelen passar bättre att bära
än att draga, emedan de i sednare tider sällan
omtalas. i
t) I Bombay cirkulerade då de ofördelaktigaste ryk-
ten. Sir John Keanes korps skulle, angripen af
Böludscherne, bafva dragit sig åt öster öfver In-
dus till Cutsch och vara i fara att helt och hå!let
förstöras. Intet ord var sannt af alltsammans,
mer än att en trupp kavalleri skickats öster ut
för att eskortera ett antal kameler till lägret.
) Mac Naghten skall mycket hafva tadlat denna sist-
nämnda march som tidsödande och onödig; i den
öfvertygelse, att Amirerne skulle gifva efter utan
något allvarligt motstånd. Utgången bekräftade
hans åsigt. Mac Naghtens olyckliga öde är orsa-
ESSENS INNARERRESRESNESE NE JRR NA EES SEE SER