och pressen dagligen kunde åstadkomma. Den
na åsigt vidblifva vi ännu och önska derföre, a
Regeringen icke måtte ånyo förstöra frukten
Ständernas möda.
SKRIFVELSE FRÅN KONSISTORIUM I SKARA
ANGÅENDE PREDIKOSJUKAN.
Band de hittills synliga, offentliga berätte
serna om predikosjukans yttringar, intager de
af herr biskop Butsch i Skara meddelade ett ut
märkt rum. Den är grundad på herr biskopen
egna jakttagelser under en resa genom Redeväg
och Åhs härader i Elfsborgs län, hvilka blifvi
såsom smittade af bemälde sjuka angripne oc
der herr biskopen isynnerhet uppehöll sig inon
Rångedala och Timmelheds pastorater, samt gjor
de sina förnämsta iakttagelser under besök
Tångabo af Warnums socken samt Ek i Tim
melbeds socken, till hvilka ställen friska oel
sjuka kort efter biskopens ankomst församlad
sig. Hr biskopens berättelse, innefattad i kon
sistorii svar till länsstyrelsen i Elfsborgs län
lyder som följer:
Så vidt jag inser, härrör det nu ifrågavarand
fenomenet från blandade andliga och kroppslig
orsaker, och kan ingalunda nöjaktigt förklaras en
dast såsom verkan af religions-svärmeri. Så mång
sjuka, som derom tillspordes, uppgåfvo, att det o
vanliga tillstånd, hvari de nu befunno sig, börja
med en stark väckelse till ånger och bättring,
förening med illamående, tyngd i hufvudet eller
kroppen i allmänhet, sveda eller brand i bröstet c
sv. På tillfrågan om den kroppsliga plågan oci
den andliga väckelsen inträffat alldeles samtida, el
ler om någondera föregått den andra, svarade vä
många och kanske de flesta, att väckelsen föregått
men andra sade deremot, att det kroppsliga lidan
det infunnit sig redan före väckelsen, och då denn;
andliga förnimmelse hos de sjuka allmänligen an
sågs utgöra det vigtigaste momentet af den förän
dring, som med dem timat, så anser jag det ickt
vara sannolikt; att väckelsen hosvlångt flera, är
som sjelfva deraf voro medvetånde, föregåtts elle
åtminstone genast från början åtföljts af ett kropps
ligt lidande, ehuru detta, såsom någonting under:
oOrdnadt och obetydligt, i jemförelse med den and.
liga tilldragelsen, merändels blifvit lemnadt utar
uppmärksamhet, tills det uppnått en viss grad a
styrka och ihållighet. Sedan de sjuke fått skak-
ningarna, hade de åter börjat befinna sig väl såm!
blifva glada till sinnes, och. försäkrade nu enhälligt
att de kände sig lättare i kroppen, än någonsin
Äfven de, hos hvilka sjukdomen avancerat så vida
att de sågo syner och predikade, sade sig vara i
samma lyckliga författning. Men ehuru de sjuke i
allmänhet, och de sistnämnde isynnerhet, merändel:
hade ett gladt, vänligt och fryntligt utseende, si
tyckte jag mig likväl finna, hvad en och:annar
bland de närvarande af allmogen, och sedermer:
äfven Kyrkoherde Sundborg bestyrkte, att glanser
och glädjen i deras ögon och miner vore något fö
dem alldeles eget och icke otydligt förrådde et
sjukdomstillstånd. Skakningarne; som i deras lin
drigaste form bestå deruti, att axlarne hastigt, er
eller flera gånger, ryckas fram mot bröstet, men :
deras svåraste grader yttra sig icke endast i dess
fyckningar, utan äfven i armarmas och hela krop:
pens våldsammare och långvarigare skakning, tyc-
kas, liksom sjukdomens öfriga fysiska yttringar
vara. alldeles ofrivilliga, hvilket äfven de sjuke
sjelfva intygade, då de enhälligt försäkrade, att de
icke kunde låta bli det, utan voro tvungne, samt!
d detta afseende ansågo sig stå under en högre
makts oemotståndliga inflytelse: Allmänligen er:
kändes väl, att skakningarne ingalunda utgöra er
beståndsdel af Gudaktigheten, eller böra anses så.
som något oundgängligt vilkor derför i allmänhet;
men man trodde likväl, att de voro Guds Andes
verkningar och ett åt de sjuka förlänadt nådetec-
ken, eller, såsom det ock kallades, järtecken, hvar-
igenom först och främst de sjuke sjelfva och sedan
alla, som dem sågo, skulle erinras och öfvertygas
om syndens vederstygglighet och fördömlighet. Det
hörer nemligen till egepvheterha af dessa konvulsiya
rörelser, att de väl påkomma när som helst i lin-
drigare grad, men nästan aldrig uteblifva och ofta
visa sig i sin största håftighet, då den sjuke af sig
sjelf eller genom andra påminnes om synden, eller
något, efter hans föreställning, syndigt. Jag såg
enskiltå sjuke och hela samlingar af,sådana lindrigt
eller svårare skakas, då de hörde. orden synd, s2-
tan, -ed, svordom, kortspel, bränvin, m. m..d:, äfven
utan all accent och blott samtalsvis hämnas i me-
ningar af för öfrigt likgiltig betydelse. Med serde-
les häftighet påkommo äfven skakningarne, när nå-
gon, såsom folket uttryckte sig, talade emot det,
d. v, s. yttrade något,,som stridde emot deras egen
uppfattning af saken. Då jag, vid besöket i Ek,
för de församlade yppade min mening, att skaknin-
garna voro yttringar af eit kroppsligt sjukdömstill-
stånd, föllo: alla de närvarande-sjuke på en gång i
häftigare: skakningar, än jag förut hos demsett
och då jag i anledning deraf frågade, om de iniss-
tyckte hvad jag af öfvertygelse yttrat, förvandlades
allas ansigtsuttryck från den bisterhet, hvaraf de
under skakningarne utmärktes; itill en leende vän-
lighet, och flera svarade, tillika, att de visst icke
misstyckte hvad jag sagt, men att.de, antingen de
ville . eller icke, voro tvungna att skaka, när någon
ptalade emotdet. :
Ett högre stadium, eller, åtminstone en serskil
yttring af sjukdomen utgör det, då de sjukaefte
skäkningar falla baklänges och afdomna, i hvilket
tillstånd de sedat, efter uppvaknandet, säga sig hafva
sett syner, Synernas ämne och innehåll voro, si
vidt jag kunde ipbemta, alltid hufvudsakligen ena:
handa. Först, till varning, ensfrån afgrundsbrädder
förunnad anblick ef de fördömdas. pina och qval
och sedan, tillitröst och uppmuntran; en på afstånc
genom den trånga portön beskärd åsyn af döt dänd
liga nattvardsbordet i bimmelen, åferkom i alla dc
berättelser, jag Om dessa syner hörde. Med undan.
tag af en gammal torpare, hvilken träffades i Tim.
melheds by, och om hvilkens trovärdighet menin.
0 a AR An AT ssd Al