och pressen dagligen kunde åstadkomma. Den na åsigt vidblifva vi ännu och önska derföre, a Regeringen icke måtte ånyo förstöra frukten Ständernas möda. SKRIFVELSE FRÅN KONSISTORIUM I SKARA ANGÅENDE PREDIKOSJUKAN. Band de hittills synliga, offentliga berätte serna om predikosjukans yttringar, intager de af herr biskop Butsch i Skara meddelade ett ut märkt rum. Den är grundad på herr biskopen egna jakttagelser under en resa genom Redeväg och Åhs härader i Elfsborgs län, hvilka blifvi såsom smittade af bemälde sjuka angripne oc der herr biskopen isynnerhet uppehöll sig inon Rångedala och Timmelheds pastorater, samt gjor de sina förnämsta iakttagelser under besök Tångabo af Warnums socken samt Ek i Tim melbeds socken, till hvilka ställen friska oel sjuka kort efter biskopens ankomst församlad sig. Hr biskopens berättelse, innefattad i kon sistorii svar till länsstyrelsen i Elfsborgs län lyder som följer: Så vidt jag inser, härrör det nu ifrågavarand fenomenet från blandade andliga och kroppslig orsaker, och kan ingalunda nöjaktigt förklaras en dast såsom verkan af religions-svärmeri. Så mång sjuka, som derom tillspordes, uppgåfvo, att det o vanliga tillstånd, hvari de nu befunno sig, börja med en stark väckelse till ånger och bättring, förening med illamående, tyngd i hufvudet eller kroppen i allmänhet, sveda eller brand i bröstet c sv. På tillfrågan om den kroppsliga plågan oci den andliga väckelsen inträffat alldeles samtida, el ler om någondera föregått den andra, svarade vä många och kanske de flesta, att väckelsen föregått men andra sade deremot, att det kroppsliga lidan det infunnit sig redan före väckelsen, och då denn; andliga förnimmelse hos de sjuka allmänligen an sågs utgöra det vigtigaste momentet af den förän dring, som med dem timat, så anser jag det ickt vara sannolikt; att väckelsen hosvlångt flera, är som sjelfva deraf voro medvetånde, föregåtts elle åtminstone genast från början åtföljts af ett kropps ligt lidande, ehuru detta, såsom någonting under: oOrdnadt och obetydligt, i jemförelse med den and. liga tilldragelsen, merändels blifvit lemnadt utar uppmärksamhet, tills det uppnått en viss grad a styrka och ihållighet. Sedan de sjuke fått skakningarna, hade de åter börjat befinna sig väl såm! blifva glada till sinnes, och. försäkrade nu enhälligt att de kände sig lättare i kroppen, än någonsin Äfven de, hos hvilka sjukdomen avancerat så vida att de sågo syner och predikade, sade sig vara i samma lyckliga författning. Men ehuru de sjuke i allmänhet, och de sistnämnde isynnerhet, merändel: hade ett gladt, vänligt och fryntligt utseende, si tyckte jag mig likväl finna, hvad en och:annar bland de närvarande af allmogen, och sedermer: äfven Kyrkoherde Sundborg bestyrkte, att glanser och glädjen i deras ögon och miner vore något fö dem alldeles eget och icke otydligt förrådde et sjukdomstillstånd. Skakningarne; som i deras lin drigaste form bestå deruti, att axlarne hastigt, er eller flera gånger, ryckas fram mot bröstet, men : deras svåraste grader yttra sig icke endast i dess fyckningar, utan äfven i armarmas och hela krop: pens våldsammare och långvarigare skakning, tyckas, liksom sjukdomens öfriga fysiska yttringar vara. alldeles ofrivilliga, hvilket äfven de sjuke sjelfva intygade, då de enhälligt försäkrade, att de icke kunde låta bli det, utan voro tvungne, samt! d detta afseende ansågo sig stå under en högre makts oemotståndliga inflytelse: Allmänligen er: kändes väl, att skakningarne ingalunda utgöra er beståndsdel af Gudaktigheten, eller böra anses så. som något oundgängligt vilkor derför i allmänhet; men man trodde likväl, att de voro Guds Andes verkningar och ett åt de sjuka förlänadt nådetecken, eller, såsom det ock kallades, järtecken, hvarigenom först och främst de sjuke sjelfva och sedan alla, som dem sågo, skulle erinras och öfvertygas om syndens vederstygglighet och fördömlighet. Det hörer nemligen till egepvheterha af dessa konvulsiya rörelser, att de väl påkomma när som helst i lindrigare grad, men nästan aldrig uteblifva och ofta visa sig i sin största håftighet, då den sjuke af sig sjelf eller genom andra påminnes om synden, eller något, efter hans föreställning, syndigt. Jag såg enskiltå sjuke och hela samlingar af,sådana lindrigt eller svårare skakas, då de hörde. orden synd, s2tan, -ed, svordom, kortspel, bränvin, m. m..d:, äfven utan all accent och blott samtalsvis hämnas i meningar af för öfrigt likgiltig betydelse. Med serdeles häftighet påkommo äfven skakningarne, när någon, såsom folket uttryckte sig, talade emot det, d. v, s. yttrade något,,som stridde emot deras egen uppfattning af saken. Då jag, vid besöket i Ek, för de församlade yppade min mening, att skakningarna voro yttringar af eit kroppsligt sjukdömstillstånd, föllo: alla de närvarande-sjuke på en gång i häftigare: skakningar, än jag förut hos demsett och då jag i anledning deraf frågade, om de inisstyckte hvad jag af öfvertygelse yttrat, förvandlades allas ansigtsuttryck från den bisterhet, hvaraf de under skakningarne utmärktes; itill en leende vänlighet, och flera svarade, tillika, att de visst icke misstyckte hvad jag sagt, men att.de, antingen de ville . eller icke, voro tvungna att skaka, när någon ptalade emotdet. : Ett högre stadium, eller, åtminstone en serskil yttring af sjukdomen utgör det, då de sjukaefte skäkningar falla baklänges och afdomna, i hvilket tillstånd de sedat, efter uppvaknandet, säga sig hafva sett syner, Synernas ämne och innehåll voro, si vidt jag kunde ipbemta, alltid hufvudsakligen ena: handa. Först, till varning, ensfrån afgrundsbrädder förunnad anblick ef de fördömdas. pina och qval och sedan, tillitröst och uppmuntran; en på afstånc genom den trånga portön beskärd åsyn af döt dänd liga nattvardsbordet i bimmelen, åferkom i alla dc berättelser, jag Om dessa syner hörde. Med undan. tag af en gammal torpare, hvilken träffades i Tim. melheds by, och om hvilkens trovärdighet menin. 0 a AR An AT ssd Al