SS MM .
DANMARKS KONSTITUTIONELLA FÖRBÅL-
LANDEN.
I tidningen för d. 26 Auz. omnämndåe vi, att
den kommite, som Ständerförsamlingrn i Roeskild
nedsatt, för att yttra sig öfver regeringezs för-
slag om rådgifvande ständer-kommiteer, tillstyrkt
denna, såsom oss synes, ändamils:ösa och iliu:o-
riska anstalt. Af Danska tidningar hafva vi se-
dermera funnit, att saken mött motstånd vid dis-
kussionen i Ständerförsamlingen. Det är i syn-
nerhet öfverprokuratorna Christensen, som uncer-
kastat förslaget en mogen och omfattande gransk-
ning och hans tal vid detta tilifälle är så ione-
hållsrikt och grundligt, att vi tro oss göra vira
läsare ett nöje gerom dess meddelande. Det
följer här nedan i öfversättning:
Det är icke utan en djup inre känsla, com
jag tager ordet efter min högtbegåfvade vän (O:-
la Lehmann). Jag skall imedlertid föjja min mo-
get pröfvade öfvertygelse, och uttala den så godi
jag förmår. Det förefaller mig di, som vore
det nödvändigt, för att bedöma den fråga, vi
nu bafva för oss, att först återkalla i minnet
hvad som bragt den under vår pröfnirg. Jag
tror nemligen, att vi böra göra oss noga reda
för hela vår närvarande politiska utveckling,
så vida vi skola blifva i stånd att bedöma an-
tagligheten eller icke antagligheten af det för-
slag, som kommiin framställt. Jag anser mig
nu med fullkomlig trygghet kunna yttra, att
ingen här i salen, ingen, som öfverhufvud va-
rit uppmärksam på hvad som rörer sig kring
honom, kan med skäl tvifla på, att verkli-
gen här i landet finnes ett djupt kändt behof
af en friare statsförfattning. Ständerförsamlin-
garne, både den Roeski!dska och den Wiborgska,
hafva uttalat detta behof inför tronen, och de
hafva uttalat det såsom fullkomligen bevisadt.
I den förutsättning, att tillvaron af detta beho?
icke skall fipna någon motsägelse inom denna
församling, skall jag icke vidlyftigt söka bevisa
det; jag skali blott åberopa hvad alla hafva i
friskt minne: huruledes under den aflidre Ko-
nungens sednasie regeringstid kändes en viss brist
på belåtenhet med stönder-institutionen, sådan
den var och verkade, och huruledes det förnäm-
ligast var en innerlig pietet emot den iåldrige
konungen, och tillika en lefvande förboppning
på den prins, som sfod tronsn närmast, och nu
har uppstigit på densamma, som tillbakahöll tyd-
ligare maniestationer. Jag skall icke heller vi-
dare utbreda mig öfver de betydelsefulla steg,
som gjordes vid trorombytet, ech framförallt
CIAO NA Ne te TS Sr ER TES STR