SS MM . DANMARKS KONSTITUTIONELLA FÖRBÅLLANDEN. I tidningen för d. 26 Auz. omnämndåe vi, att den kommite, som Ständerförsamlingrn i Roeskild nedsatt, för att yttra sig öfver regeringezs förslag om rådgifvande ständer-kommiteer, tillstyrkt denna, såsom oss synes, ändamils:ösa och iliu:oriska anstalt. Af Danska tidningar hafva vi sedermera funnit, att saken mött motstånd vid diskussionen i Ständerförsamlingen. Det är i synnerhet öfverprokuratorna Christensen, som uncerkastat förslaget en mogen och omfattande granskning och hans tal vid detta tilifälle är så ionehållsrikt och grundligt, att vi tro oss göra vira läsare ett nöje gerom dess meddelande. Det följer här nedan i öfversättning: Det är icke utan en djup inre känsla, com jag tager ordet efter min högtbegåfvade vän (O:la Lehmann). Jag skall imedlertid föjja min moget pröfvade öfvertygelse, och uttala den så godi jag förmår. Det förefaller mig di, som vore det nödvändigt, för att bedöma den fråga, vi nu bafva för oss, att först återkalla i minnet hvad som bragt den under vår pröfnirg. Jag tror nemligen, att vi böra göra oss noga reda för hela vår närvarande politiska utveckling, så vida vi skola blifva i stånd att bedöma antagligheten eller icke antagligheten af det förslag, som kommiin framställt. Jag anser mig nu med fullkomlig trygghet kunna yttra, att ingen här i salen, ingen, som öfverhufvud varit uppmärksam på hvad som rörer sig kring honom, kan med skäl tvifla på, att verkligen här i landet finnes ett djupt kändt behof af en friare statsförfattning. Ständerförsamlingarne, både den Roeski!dska och den Wiborgska, hafva uttalat detta behof inför tronen, och de hafva uttalat det såsom fullkomligen bevisadt. I den förutsättning, att tillvaron af detta beho? icke skall fipna någon motsägelse inom denna församling, skall jag icke vidlyftigt söka bevisa det; jag skali blott åberopa hvad alla hafva i friskt minne: huruledes under den aflidre Konungens sednasie regeringstid kändes en viss brist på belåtenhet med stönder-institutionen, sådan den var och verkade, och huruledes det förnämligast var en innerlig pietet emot den iåldrige konungen, och tillika en lefvande förboppning på den prins, som sfod tronsn närmast, och nu har uppstigit på densamma, som tillbakahöll tydligare maniestationer. Jag skall icke heller vidare utbreda mig öfver de betydelsefulla steg, som gjordes vid trorombytet, ech framförallt CIAO NA Ne te TS Sr ER TES STR