pkårlek och en ifver, sön hade de båda nu först kommit i silt rätta element.n Så långt om de andra tidningarna. Härefter yttrar Freja om sjelfva gerningen, att det nicke slåter otroligt, ait oHr Almqvist, som, under den tiden han stod i spetsen för Aftonbladet, phade hopp om att komma i åtanka till ett regalt pastorat, äfven kunde på annat sätt blifva pdistinguerad. Freja råder derpå ,len, som är nyfiken att veta, huru dermed förhåller sig, att fråga Hr Almqvist sjelf, hvilken, om han också varit nog blygsam att stoppa sin dekoration i fickan, likväl icke torde finna skäl att förneka pen utmärkelse, hvaraf han framför mången annan gjort sig förtjent.s Efter detta medelbara vidgående eller icke förnekande går Hr Bianche för sin egen räkning ett steg lingre uti den påföljande perioden. Det säges der, att äfven en annan kuriös omständigphet företer sig, den nemligen, att, efter hvad ds pstora tidningarse förmäla, en af de verkligt frie bgålt vederbörande i förväg, och gifvit Hr Almaqvist ifrågavarande distinktion. Detta påstående förnekas icke heiler på något sätt, utan det heter tveriom, att det torde vara bekant, hvilket ringa värde de verkligt frie sätta på ordensndekorationern, och skulle icke daestomindre mnågzon af dessa verkligt frie hafva funnit för godi vatt utmärka Hr Almqvist på säll som antydt ärn, m; m. Härigevom erkännes nu försöket i det närmaste fullständigt oah något tvifvel återstår ej mera i det afseendet, sedan Freja i det följande yttrat sig om orsakeu hvarföre det skett, nemligen att det väl ej måtte hafva skett af annan orsak än att denne (Hr Almqvist) såsom Freja påstår, sjelf ställt sig utom samhället poch lagen.n Det kommer ru an på, huruvida allmänheten och Frejas redaktör, Hr Blanehe stadna i lika tycke angående arten af dennes dåd, hvarom vi tills vidare vilje uttala oss endast på grund af de data och anledningar han sjelf dertill lemnat. Uti den här ofvan omförmälda artikeln förekommer, såsom Lisaren ser, ingenting som tillkännagifver något slags ånger eller ledsnad Öfver den begångna gerningen, intet ord till ursäkt derför hos allmänheten, intet försök att förklara den såsom följd af vare sig af något iråkadt besinningslöst tillstånd, eller af någon annan utomordentligt verkande omständighet, som för tillfället satt gerningsmannen ur stånd att göra sig reda för beskaffenheten af sin handling. Freja fastmer ger sig en min att vilja behandla saken i en skämtande ton, eburu skämtet synbarligen är något tvunget. Detta står också fullkomligt i konseqvens med den omständigheten, att, såsom det allmänt berättas, herr Blanche icke allenast muntligen sjelf omtalat sitt företag fö: diverse personer, utan äfven gjort sådant med en ton, såsom om han funne sig deri hafva gjort någonting berömvärdt. Hr Blanche kan sålunda numera, om vi ej döma alldeles orätt, både anses hafva mundtligen och skriftligen erkän! sjeliva handlingen, och gifvit åt densamma den färg, ur hvilken han önskar den blifva begömd. Vi frukta likväl, såsom sagdt är, att herr Blanche får ganska få med sig uti denna tanka; ja, att måhända med undantag endast af en eller två stallbröders medhåll, han torde stadna aldeles ensam derom, och hvad än värre är, vi frukta att följderna ifrån det allmänna omdömet bli mest känbara för honom sjelf i framtiden. Vi vilje för ett ögonblick antaga, att Hr Blanche, efter sitt sätt att se sakern2, verkligen trott sig hafva skäl till förbittring öfver de framställningar, som i Aftonbladet blifvit gjorda angående Frejas position, och öfver antydningon på en viss mellanlänk mellan denna tidning och Sv. Biet (någonting enskildt emot Hr Blanches person eller dess enskilda lif har aldrig i Aftonbladet förekommit). Men äfven under ett sådant antagande har, så långt tillbaka som erfarenheten om reglorna för ett hyfsadt umgänge sträcker sig, det sätt, Hr Blanche valt att tillfredsställa sin hämndJystnad öfver en iråkad offentlig tvist, ansetts förvisadt ifrån hvarje krets af personer med någon uppfostran. Vi erinra oss, att den store skildraren Hogarth, då han velat gifva ett rätt målande uttryck af den tänkbart djupaste förnedring, sedeslöshet och brist på conduite, framställt en tafla af halfrusiga vanryktade qvinnor, som råkat i trätg2, och hvarvid en af dem begår emot den andra just en sådan handling, som den, hvarom här är fråga. I vår tid igenfirner man bland personer, som bafva sitt förstånd i behill, ingenting sådant, om ej hos någon af de mest abjecta och oregerliga subjekter på spinnhusen; åtminstone är det ibland män vanrligtvis alldeles oerhördt, äfven på de aldra lägsta trappstegea i sambället. Vi hyse derföre, ännu en gång, stor farhåge, att Hr Blanche i följd af siit skamliga tilltar kommer att sjunka till botten i allmänna omdö met, eburu mycket han bemödar sig att hålla öronen styfva. Han må försöka angifva hvilka motiver som helst, skall alltid hans handling stå ensam i en tid, då den allmänna lagen för decorum och lefnadsvett bjuder iaktiagandet af en viss anständighet äfven mot fiender, och den är SSE Ar RN LL LL! ningar; Tauntons och Briggse:; gingo åter in, och (