- Steninge, ansåges utan all betydelse, enär 1:sta pun
,ten handlade hufvudsakligen om Steninge osh di
-I2:dra hufvudsakligen om Ljung, samt den sedna
n I tydligen hänvisade till den förra; — att det hvarke
t vore stadgadt eller skulle kunna bevisas, att egand
gp I rätt till fideikommiss icke finnes hos fideikommiss
t rie, då ej någon vore till, som finge efterträda hj;
-!nem i fideikommiss-rättigtetep; — att testament
- I ordningen antoge motsatsen; allmänna Lagen i dei
- na del icke förändrade, utan fastmer öfverensståmt
) med nämndäa författning och Kongl. Förordningen i
; år 4810 gillade den gamla grundsatsen, så att ma
, sällan finge se en lagstiftningsgrundsats så lång ti
; och så strängt vidhållen, som denna; att det icki
såsom man sökt förespegla, i sjellva verket vore c
naturligt, att modern ärfver sonen och systern si
- I broder, då fader och bröder ej finnas, ej eller låg
I det något ovanligt elier förnuftsvidrigt deruti, a
, I egendom genom bakarf går öfver från en slägt till e
annan; — att det icke kunde vara i något afseend
orimligt, att, fastän ägandorätten i Grefve Hans vo
Fersens hand varit inskränkt, densamma ändoct
I samt utvidgad, kunde öfvergå till hans arfvingar, ei
I förhållande, som ofta inträffade i andra händelse
utan att det fölle någon in att deröfver beklaga sig
såsom exempel hvarpå anfördes, att, om någon gåfv
eller sålde egendom till en annan med förbehåll at
den sednare ej finze afbånda sig godset, det ick
ansåges obilligt, att hans arfvingar dertill vunne ei
vidsträcktare eganderätt, än han sjelf egt; att fö
arfsrätt till ledigt fideikommiss ej kunde förnuftigt
vis uppgilvas någen annan grund, än den, som
testamentsstadgan vore fastställd, heldst det icke an
såges välbetänkt, att genom lag stadgs, att fideikom
miss-egendom borde delas emellan samtlige afkom
lingarne efter en testator, som tilläfventyrs aflidi
flere hundrade år före arfskiftet; — samt att, on
svarandernes anspråk, såsom de sökt framställas
voro obilliga, de egde denna egenskap gemensan
med sjelfva grunden för Sveriges äldre ooh sednar
arfslagar, hvilka funnit det bi!ligt, att närmaste skyl
demän ärfva den döde; oca borde, i förevarand
fall, öfver obillighet ej af käranderne klagas, då d
testamenten, som innefatta fideikommiss - stiftelser
lästa i deras hela vidd, klarligen visade, hurulede:
mad synnerlig sorgfällighet blifvit jämnkadt, stifta
rinnans samtlige barn emellan, till främjande af hvar
deras rätt och bäste.
Detta, med hvad handlingarne i öfrigt innehåll
och parternes ombud vid muntliga förhör andragit
har Kongl. HoafRätten tagit i öfvervägande; och all
denstund Grefvinnan Eeonora Margaretha von Fer.
sen, genom ofvanberörde, den 30:e December 1747
upprättade testamenie, gifvit åt sina tvenne söner
den äldste Carl Reinhold von Fersen Steninge gårc
och gods med alla derunder lydande hemman oct
lägenheter, jemte lösegendom och husgeråd, afve
och redskap enligt inventarium såsom ett fidei-com-
missum, att efter hans död fri:t och ograveradt till.
falla hans äldste son och så vid.re, samt åt den
yngre Fredrik Axel von Fersen Ljungs gård och gods
med alla dess twillhörigheter och uäderlydande hem:
man, jemväl såsom en fideikommiss-egendom, på like
sätt och med samma vilkor som om Steninge gods
förmäldt: var med föreskrift tillika, dels att Steninge
gård och gods skulle, der så hända kunde, att äld-
ste sonen eller hans manliga bröstarfvingar afledo
utan efterlemnade arftagare af manliga linien, till-
trädas af andre sonen Fredrik Axel eller hans
manliga bröstarfvingar på lika sätt, som om äldre
brodren och bans descendenter stadgadt var, och,
om begge sönerne dogo utan efterlemnade äkta man-
liga bröstarfvingar, helt och hållet tillfalla Grefvin-
nans dotter Anna Sophia von Fersen, men, efter
hennes död, afkläda sig all fidelkommiss-egenskap
och såsom annan arfvejord delas dottrens barn och
hennes bröders efterlemnade arfvingar af qvinnolinien
emellan efter lag, dels ock att Ljungs gods borde, i
fall yngre sonen. eller hans manliga bröstarfvingar
afledo, likaledes utan lott och byte tillfalla dottern
Anza Sophia i hennes lifstid att allena nyttja, ega
och behålla, men sedermera och efter hennes död
med samma vilkor tillträdas af Csrl Reinholds äld-
ste son, dock, om han några manliga bröstarfvingar
ej hade, kommer Ljungs gård och gods efter Anna
Sophias död, äfvensem Steninge, att efter lag delas
hennes barn och bröders efterlemnade arfvingar af
qvinnolinien emellan såsom arfvejord; fördenskull
och som förordnandet om upphörande af de testa-
menterade egendomarnes fideikommiss-egenskap och
om delning af desamma, såsom annan arfvejord, alla
Grefvinnan von Fersens barns arfvingar emellan
efter lag, enligt ordalydelsen, tydligen afser allena st
den händelse, att hennes äkta manliga bröstarfvin-
gar före dottren Anna Sophia aflidit; men testamen-
tes icke innehåller något stadgande, huru i ett så
beskaffadt fall som nu är för banden, att egendo-
marne ej kommit i dottrens hand, utan öfvergått på
yngre sonen och efter honom på hans söner och
sonsöner, hvar efter annan, tilldess Fersenska ätten
å svärdssidan utslocknat, skulle med besittnings-
eller äganderätten förfaras, vid hviltet förhållande
det i förevarande mål väckte arfsanspråk måste be-
dömas icke efter testamentsgifvarens föreskrifter för
en händelse, som aldrig inträffat, och de der såle-
des äro att anses lika som hade de icke blifvit med-
delade, utan efter gällande lag och författningar;
alltså, och då med allmän rättsgrund instämmer,
hvad så väl före antagandet af 1734 års lag var ge-
nom Kongl. Förordningen angående Testamenten
den 3:dj2 Juli 1686 uttryckligen stadgadt, som ock
sednare tiders lagstiftning i Kongl. Förordningen
den 27:de April 4810 antaget och hvarken af nämn-
de lag eller annan å den tid, ifrågavarande fidei-
kommiss stiftades, gällande Författning motsäges, att
nemligen jemväl å testamente grundad rätt till egen-
dom genom innebafvarens död öfverflyttas på den
som eljest enligt lag eger rätt till hans qgvarlåten-
skap, så framt icke något serskildt i testamentet el-
ler annorledes tillkommet undantagsstadgande dere-
mot lägger hinder, äfvensom att de dispositionsrätten
nskränkande vilkor, hvarmed afliden persons rättig-
het i hans lifstid varit förenad, anses, i brist af dy-
ikt undantagsstadgande, försvinna för hans efterträ-
lare; af hvilket allt, med tillämpning på förevaran-
le fall, följer, att, enär sista innehafvaren af Sie-
ringe och Ljungs, utaf Grefvinnan Eleonora Mar-
sareta von Fersen stiftade fideikommiss Majoren
rafva Hans von Fersen utan manliga bröstarfvingar