Steninge, ansåges utan all betydelse, enär 1:sta pun ,ten handlade hufvudsakligen om Steninge osh di -I2:dra hufvudsakligen om Ljung, samt den sedna n I tydligen hänvisade till den förra; — att det hvarke t vore stadgadt eller skulle kunna bevisas, att egand gp I rätt till fideikommiss icke finnes hos fideikommiss t rie, då ej någon vore till, som finge efterträda hj; -!nem i fideikommiss-rättigtetep; — att testament I ordningen antoge motsatsen; allmänna Lagen i dei na del icke förändrade, utan fastmer öfverensståmt ) med nämndäa författning och Kongl. Förordningen i ; år 4810 gillade den gamla grundsatsen, så att ma , sällan finge se en lagstiftningsgrundsats så lång ti ; och så strängt vidhållen, som denna; att det icki såsom man sökt förespegla, i sjellva verket vore c naturligt, att modern ärfver sonen och systern si I broder, då fader och bröder ej finnas, ej eller låg I det något ovanligt elier förnuftsvidrigt deruti, a , I egendom genom bakarf går öfver från en slägt till e annan; — att det icke kunde vara i något afseend orimligt, att, fastän ägandorätten i Grefve Hans vo Fersens hand varit inskränkt, densamma ändoct I samt utvidgad, kunde öfvergå till hans arfvingar, ei I förhållande, som ofta inträffade i andra händelse utan att det fölle någon in att deröfver beklaga sig såsom exempel hvarpå anfördes, att, om någon gåfv eller sålde egendom till en annan med förbehåll at den sednare ej finze afbånda sig godset, det ick ansåges obilligt, att hans arfvingar dertill vunne ei vidsträcktare eganderätt, än han sjelf egt; att fö arfsrätt till ledigt fideikommiss ej kunde förnuftigt vis uppgilvas någen annan grund, än den, som testamentsstadgan vore fastställd, heldst det icke an såges välbetänkt, att genom lag stadgs, att fideikom miss-egendom borde delas emellan samtlige afkom lingarne efter en testator, som tilläfventyrs aflidi flere hundrade år före arfskiftet; — samt att, on svarandernes anspråk, såsom de sökt framställas voro obilliga, de egde denna egenskap gemensan med sjelfva grunden för Sveriges äldre ooh sednar arfslagar, hvilka funnit det bi!ligt, att närmaste skyl demän ärfva den döde; oca borde, i förevarand fall, öfver obillighet ej af käranderne klagas, då d testamenten, som innefatta fideikommiss stiftelser lästa i deras hela vidd, klarligen visade, hurulede: mad synnerlig sorgfällighet blifvit jämnkadt, stifta rinnans samtlige barn emellan, till främjande af hvar deras rätt och bäste. Detta, med hvad handlingarne i öfrigt innehåll och parternes ombud vid muntliga förhör andragit har Kongl. HoafRätten tagit i öfvervägande; och all denstund Grefvinnan Eeonora Margaretha von Fer. sen, genom ofvanberörde, den 30:e December 1747 upprättade testamenie, gifvit åt sina tvenne söner den äldste Carl Reinhold von Fersen Steninge gårc och gods med alla derunder lydande hemman oct lägenheter, jemte lösegendom och husgeråd, afve och redskap enligt inventarium såsom ett fidei-commissum, att efter hans död fri:t och ograveradt till. falla hans äldste son och så vid.re, samt åt den yngre Fredrik Axel von Fersen Ljungs gård och gods med alla dess twillhörigheter och uäderlydande hem: man, jemväl såsom en fideikommiss-egendom, på like sätt och med samma vilkor som om Steninge gods förmäldt: var med föreskrift tillika, dels att Steninge gård och gods skulle, der så hända kunde, att äldste sonen eller hans manliga bröstarfvingar afledo utan efterlemnade arftagare af manliga linien, tillträdas af andre sonen Fredrik Axel eller hans manliga bröstarfvingar på lika sätt, som om äldre brodren och bans descendenter stadgadt var, och, om begge sönerne dogo utan efterlemnade äkta manliga bröstarfvingar, helt och hållet tillfalla Grefvinnans dotter Anna Sophia von Fersen, men, efter hennes död, afkläda sig all fidelkommiss-egenskap och såsom annan arfvejord delas dottrens barn och hennes bröders efterlemnade arfvingar af qvinnolinien emellan efter lag, dels ock att Ljungs gods borde, i fall yngre sonen. eller hans manliga bröstarfvingar afledo, likaledes utan lott och byte tillfalla dottern Anza Sophia i hennes lifstid att allena nyttja, ega och behålla, men sedermera och efter hennes död med samma vilkor tillträdas af Csrl Reinholds äldste son, dock, om han några manliga bröstarfvingar ej hade, kommer Ljungs gård och gods efter Anna Sophias död, äfvensem Steninge, att efter lag delas hennes barn och bröders efterlemnade arfvingar af qvinnolinien emellan såsom arfvejord; fördenskull och som förordnandet om upphörande af de testamenterade egendomarnes fideikommiss-egenskap och om delning af desamma, såsom annan arfvejord, alla Grefvinnan von Fersens barns arfvingar emellan efter lag, enligt ordalydelsen, tydligen afser allena st den händelse, att hennes äkta manliga bröstarfvingar före dottren Anna Sophia aflidit; men testamentes icke innehåller något stadgande, huru i ett så beskaffadt fall som nu är för banden, att egendomarne ej kommit i dottrens hand, utan öfvergått på yngre sonen och efter honom på hans söner och sonsöner, hvar efter annan, tilldess Fersenska ätten å svärdssidan utslocknat, skulle med besittningseller äganderätten förfaras, vid hviltet förhållande det i förevarande mål väckte arfsanspråk måste bedömas icke efter testamentsgifvarens föreskrifter för en händelse, som aldrig inträffat, och de der således äro att anses lika som hade de icke blifvit meddelade, utan efter gällande lag och författningar; alltså, och då med allmän rättsgrund instämmer, hvad så väl före antagandet af 1734 års lag var genom Kongl. Förordningen angående Testamenten den 3:dj2 Juli 1686 uttryckligen stadgadt, som ock sednare tiders lagstiftning i Kongl. Förordningen den 27:de April 4810 antaget och hvarken af nämnde lag eller annan å den tid, ifrågavarande fideikommiss stiftades, gällande Författning motsäges, att nemligen jemväl å testamente grundad rätt till egendom genom innebafvarens död öfverflyttas på den som eljest enligt lag eger rätt till hans qgvarlåtenskap, så framt icke något serskildt i testamentet eller annorledes tillkommet undantagsstadgande deremot lägger hinder, äfvensom att de dispositionsrätten nskränkande vilkor, hvarmed afliden persons rättighet i hans lifstid varit förenad, anses, i brist af dyikt undantagsstadgande, försvinna för hans efterträlare; af hvilket allt, med tillämpning på förevaranle fall, följer, att, enär sista innehafvaren af Sieringe och Ljungs, utaf Grefvinnan Eleonora Marsareta von Fersen stiftade fideikommiss Majoren rafva Hans von Fersen utan manliga bröstarfvingar