skall på en gång störas, och det anda ifran det
mest pastorala af våra landamären, sjelfva bi-
skopens i Wexiö land, det betesrika Småland;
och att i dess bergstrakter finnes en allmoge,
som icke tycker alldeles precist detsamma an-
gående sakernas gång, som Svenska Biet och
dess patroner. Och tikväl är detta förbållandet,
hvilket vi tycka är alldeles fasligt.
Man finner nemligen af ett bihang till Wexiö-
bladet med dgens post, att en opinionsyttring
inom Kronobergs län ägt rum till förmån för en
af de mest prononserade opinionsmännen i bor-
deståndet vid sista riksdag, n. v. bankofullmäk-
tigen Sven Heurlin. Invånvarne i.det härad, för
hvilket han var riksdagsman, hafva till bety-
gande af sin tillfredsställelse med hans offentliga
verksambet, förärat honom en vaeker gulddosa,
hvarpå finnes graverad inskriften: ett tacksamt
minne för redligen uppfyllda pligter, tillegnadt
riksdagsfullmäktigen gven Heurlin af dess liktän-
kande valmän. Denna dosa öfverlemnmades åt
Sven Heurlin vid en koilation hos förre riks-
dagsmannen Petter Jansson i Alfvestad, af dess
häradsboer, hvarvid nämndemannen Jöns Beng!t-
son i Sköidstad hö!l ett tal, som besvarades
af Heurlin, äfvensom verser afsjöngos. Dessa
tal hafva icke anspråken på någon akademisk
prydlighet, men låta ganska väl läsa sig och för-
tjena dessutom att läsas, såsom innefattande en
oförställd opinionsyttring af den sjelfständiga all-
mogen. Både adressen och svaret hedra för
öfrigt bankoullmäktigen Heurlin, hvars person,
i anseende till den liflighet och värma hvarmed
han ofta yttrade sig, kanske mer än någon an-
nan representants under den sista riksdagen var
utsatt för insinuationer och förbannelser, så att
många af de riktigt rättrogne gerna hade velat
hacka honom sönder så fint som gryn för att
slicka sin harm öfver hans bondefasthet. Vi
låta de vexiade talen följa och rekommendera
dem jemväl till införande i Biets pöfversigt af
Aftonbladet.s Adressen till Heurlin var föl-
jande:
Du fosterlandets bergfasta odalman och alla red-
ligas broder! Du gjorde väl som lydde vår kallande
röst och kom dina Ståndsbröder till mötes vid detta
slutna sällskap; — utsn att du kände anledningen,
hvarföre du blifvit hitkallad. Jo! broder! den grön-
skande tiden är nu kommen, att folket har lärt kän-
na din redlighet i pligters uppfyllande, icke allenast
inom denna Domsaga, utan emot alla fosterlandets
liktänkande Ståndsbröder, som utropa ditt namn med
heder och ära i fjerran orter; ty du har varit Odal-
bondens Ombudsman vid tvänne förflutna Riksdagar
och tolkat Sanningens rätta språk; derföre hafve vi
orsak, att tacka för redeligen uppfyllda pligter och
öfverlemna dig vårt äreminne för det stora nit och
den kloka omsorg, som du visat detta folk; ty mån-
gen gång kanhända hafva snaror varit utbredda för
dina fötter och smickrets lockande ljud susat för
dina öron och kanske med guldets förföriska glans
ställt ditt redliga handlingssätt på hårda prof. Ja
du har stridt för rättvisan och din ståndaktighet har
segrat. Minnen deraf skola aldrig utslockaa; om
ock tider och sekler komma att framskrida, skola
dock efterkommande redliga Ståndsbröder, som be-
skåda ditt handlingssätt, säga: Ära vare dig Sven
Hecurlin, flydda tiders bergfaste man, du redlige,
som utan svek försvarat Odalbondens rätt såsom
Riksdagsrepresentant. Din minnesvård är upprest i
alla medbröders hjertan i hela fosterlandet, dig till
ära; likasom den odödliges namn, den bergfaste
mannen Lagman Torgny, som tolkade och förde den
Svenska Odalbondens ord vid Storthinget vid Upsa-
la högar och frimodigt försvarade den gamla ärliga
friheten, som med ståndaktighet fastställdes med ett
anslag af folket på deras sköldar.
Utaf samma grund hafva vi nu orsak, att fastställa
dina redligs, bergfasta handlingar, som du oförfal-
skadt framfört, med Odalmannens rättvisa ord, och
försökt att bibehålla de gamle, ärliga friheter för di-
na Ståndsbröder, hvilka med svett och möda få föra
plogen till allas uppehälle.
Derföre få vi utropa dig med heder och ära, samt
öfverlemna dig Broder Sven Heurlin detta vårt min-
nestecken, som består uti en liten Gulddosa, den jag
å folkets vägnar dig öfverlemoar, och denna öfver-
lemnade gärd hoppas vi du ej försmår, utan den e-
mottager af detta Folk såsom en ringa kärlekspant,
och hvilken dina liktänkande Fosterlandsbröder dig
förära med ett godt hjerta. Med glädjefulla ögon
se vi till dig och utropa: ära vare dig, glädje och
sällhet vare din och din framtids dagliga lott i ditt
trefliga bem; vi önska detta ytterligare uti följande
verser, (hvilka afsjöngos af kyrkovärden Anders
Svensson i Gemmatorp):
Du strävat för oss alla
det ha vi sett så väl,
Medbroder! vi dig kalla
och datta med stort skäl,
om aila såsom du har gjort,
bekymret blefve ej så stort;
ty du vill hafva rätt och lag,
derföre prisas du i dag.
Som Man uti Rikssalen
Du stod, ej fruktade,
och då du hörde valen
som röstade att — ge,
då sade du: God vänner stopp,
det gagnar icke Statens kropp
att suga hela mergen ut,
ty då blir allmän brist till slut.
Ja Bondens rätt du förde
som redbar man det gör,
om något svek du hörde
du det tillrätta för;
Derföre tacka vi dig ömt
och vet, att vi dig icke glömt, —
Vi sett hvart ord du troget sagt
och det på minnet lagt.
Nu skål för dig, du Odalsmen,
Du man af radligt mod.