sta förfäkta vore ssridande emot billighet och all-
mänt rättsbegrepp och i tillämpning skulle leda der-
hän, att grefve Hans von Fersens arfvingar kunde
komma att ärfva mers, än han i lifstiden ägt, samt
med full eganderätt undfå gårdar och gods, som af
egsrinnan år 1747 blifvit borttestamenterade med
vilkor, att de antingen skulle besittas af en viss fi-
deikommissarie, eller ock skiftes emellan samtlige
hennes arfvingar. Å
Uti häröfver den 27 April afgifrer exception hafva
svaranderne andragit: att i 1747 års testamente icke
nämndes om upphörande af egendomarnes fideikom
missegenskap i andra fall, än de serskildt utsatts
tvenne, nemligen: hvad Steninge gård och gods an-
gick, att stifterinnans bägge söner grefvarne Carl
Reinhold och Fredrik Axel von Fersen hade sflidit
utan efterlemnade äkta manliga bröstsrfvingar och
egendomen derefter tillfallit dottren Anna Sophia
von Fersen, samt hon äfven blifvit död; och beträf-
fande Ljungs gård och gods: att sonen Fredrik Axel
eller hans manliga bröstarfvingar voro döda, egendo-
men derefter tillfallit dottren Anna Sophia, hon jem
väl aflidit och sonen Carl Reinhold då ej hade man-
liga bröstarfvingsr; att deremot icke något funnes
förordnadt i allmänhet, eller att fideikomiss-stiftelsen
efter fortgång under flera generationer, expirerade,
utsn utmärkte endast föreskriften uttryckligen, huru
förhållas borde, då sådant fall inträffade, som be-
stämdt omnämndes, nemligen, att egendomen öfver-
gått till Anna Sophia och efter bennes död skolat
skiftas, — att för bedömsndet af kufvudfrågan uti
förevarande tvist, ellar huruvida något förordnande
om arfsrätten funnes i fidsikommiesbrofvet gifvit, för
det nu inträffade fsll, att von Fersiska slägten pi
svärdssidan utginge, ansåges den sattsen, att testa-
menten böra tydas efter bokstefliga ordalydelsenn,
desto heldre få såsom gällande entagas, som stifta-
rinnan uti ett den 4 Augusti 1748 gjordt tillägg til!
sitt förstnämnda testemente, om en sådan tydning at
sin yttersta vilja uttryckligen gjort förhehåll; — att af
bokstsfliga innehållet utaf 4:sta punkten i 4747 års
testamente, hvilket skulle i många afscenden vara
af köranderne oriktigt citeradt, äfvensom af hvad
stiftarinnan, gerom sitt i första afdelningen af om-
förmäldte den 4:sta Augusti 4748, gjorda tillägg till
fideikomiss-stiftelsen, förordnadt, (nomligen, att, i
fall hennes son, Carl Reinhold, med eller utan man-
liga bröstarfvingar eflede, förr än hans bustru gref
vianan Charlotta Sparre, skuila hon, så länge hon i
sitt enkotillstånd förblefve, få besitta Steninge gård
och gods, men efter slutadt enkotillstånd komme
med Steninge gård och gods att förhållas, som stif-
tarinnans föregående testamentariska disposition i
bokstafven innehöll), ansåges vara klart, att Stenin
ce gård och gods gjordes till fideikommiss för stif-
tarinpans söner och derss manliga descendenter, u-
tan något stadgande om arfsrätten dertill, när fidoi-
kommisset i en sflägsnare framtid, efter flera gene-
rationer kunde expirera; men att deremot, om så-
dant inträffade redan med första generationen, dott-
ren så väl som sönerne, skul!le i sin lifstid först nju-
ta af hela godsets besittning och detsamma derefter
skiftas emellan stiftarinnans samtliga barnabdarn,
hvilket genom 1748 års tillägg blefve ännu tydligare,
de uti nemligen, att den medgifna rättigheten för
samtliga descendenterne af stiftarinnan, att ärfva
Steninge gård och gods, skulle inträda endast i det
med dispositionens bokstafliga innehåll öfverensstäm-
mande fall, att Anna Sophia aflidit sedan egendo-
marne henne tiilfallit, bäldst stiftarinnan, då hon
med det tillägget uppdrog fideilkommissets besittning
åt ännu en med Auna Sophia samtidig och som sy
nas ville, jemvårig person, innen det fick tillfalia
henne cch sålunda mera, än förut, eflägsnat möjlig
beten för Anna Sophias egen tillträdesrätt, väl skulle
hafva, i sammanhang dermed, tillsgt, i afseende på
den allmänna arfsrötten för descendenterne, att den
borde äga rum äfven i det fall, att godset icke till-
fölle Anna Sophia i hennes lifstiid, så framt det va
rit stiftarinnans afsigt att så förordna; eller cck
skulle det bokstsfliga innehållet kunna anses inre
bära, att till och med efter Anna Sophias död, e-
bvad gen timade förr eiler sednire, Stenninge genast
borde afkläda sig fideikommissegezskapen och skil-
tas, hvilket vora en den verkliga meningen ännu
mera vidrig tydning, än den käranderne yrkade, o-
aktadt den förra egde ordalydelsen för sig lika myc
ket, om icke mera, än den sednare, då man toge
sig friheten att stympa sammanhanget af stiftelsens
innehåll och till serskild för sig gällande föreskrift
statuera det, som i stiftelsen utgjorde blott en peri-
od af ett helt stadgande; att i 9:dra punkten af te
starmentet, der bokstefliga innehållet afstiftolseorden,
rörande Ljungs fideikommiss, vore ännu klarare i
den af svaranderne uppfattade mening, hade nemli-
gen den gemensamma arfsrätten för stiftarinnanrs
samtliga descendenter till Ljusgs gård cch gods,
blifvit framställd alienast såsom ett alternativ emot
hela egendomens vilkorliga öfvergång från Auvns
Sophia till äldre brodrens arftzgare, allt under ut-
trycklig förutsättning, att Ljungs gård och gods i fö-
reskrifven ordning tillfollit Anra Sophia och hor
derefter sflidit, men utan någon den ringaste antyd-
ning på arfsrätten till egendomen, om den komrmme
från Anna Sophia i brodrens arfvingars besittning; —
att hvad käranderne anfört för att komma till den
slutsats: patt efter manliga ätters utgång, dottrens
död, men icke nödvändigt hennes possession af fidei-
kommisset skulle utgöra vilkor för egendomens skif-