bekant anledning, och i de omkringliggande ber-
gen hörde man åskans aflägsna dån. Aningarne
i Assatianis hjerta blefvo allt starkare, och till
och med Tarjel försjönk i djupa tankar.
Lysande var följet af Tawads och Asnaurs
(furstar och adelsmän), då, efter de sex veckor-
nas förlopp, Tarjel nalkades Usurgetis murar. De
kringliggande höjderna betäcktes med mångfaldi-
ga tält, ty antalet af gäster var så stort, att man
ej kunde berbergera dem på något annat sätt.
Så länge gästerne voro qvar slagtades dagligen
femtio oxar och sextio får; fjäderfäet och vildbrådet
kunde ej räknas. Man utdelade dagligen fembun-
dra tungas (ungeär 3000 buteljer) vin. Assati-
ani kom utan allt följe och bodde hos Tarjel.
Men furstinnan Sophias fördom mot hozom var
så stark, att hon blott såg en grym mördare i
honom och aldrig ville tala vid honom. Så in-
bröt slut!igen den 48 Oktober.
Dessa folkslags bröllopsceremonier äro redan
skildrade på andra ställen, och jag vill ej upper
hålla läsaren dermed. Jag tillstår äfven, att jag
ej skulle vara i stånd dertill i detta ögonblick,
då detta bröllops rysliga utgång alltför lifligt
sväfvar för mina ögon. Detta lands egendom-
ligaste sed bestod deri, att fruntimren straxt ef.
ter dagens inbrott med alla sina tjenare och
tjenarinnor, på rikt utstyrda hästar, begåfvo sig
till Tschamoknod, och att bruden der med sin
broder och sina förmyndare väntade Tarjel i
kyrkan. Femton hundrade ryttare följde med
Tarjel, Assatiani red dyster bredvid honom på
en underskön springare af den sällsynta, i Ori-
enten så högt ansedda, svarta färgen, i en hvit
tscherkassisk rock, alldeles utan Vapen, bloti
värnad af sin vapenbroders ed.
Den gammalmodiga, på ett berg belägna kyr-
kan Tschamoknod var täckt med urgamla, glas-
artade, gröna tegelstenar och uppförd af porfyr
hvilken stenart med sina himmelsblåa, gröna
röda och gula strimmor erbjuder en besynnerlig
anblick. Man går på Bsudschas venstra strand
upp på det berg, hvarpå klostret och kyrkar
äro belägna. Framför Tarjels och Assatianis bär
star seglade en snöhvit svan, och bakom dem
nedsköt en ofantlig gam, hvilket slags foglar bär