icke meddelar beslut. Iaföres ett annat förhållande bemyndigas sockenmenigheterna att på egen han beslutå om ärenden, som på Statens sammanhållnin och bestånd äga inflytande; så är visserligen deri genom folkssuveräniteten på det mest ampla sätt er känd; men också måste otvifvelaktigt i mångfaldig samhällslifvets förhållanden en splittring uppkomma hvilken förr eller sednare leder till Statens upplös ning såsom Stat och dess sönderfallande uti delar som sinsemellan nära nog icke äga annat samman hang, än det, att de på jordytan befinna sig bred vid hvarannan. Otvifvelaktigt är det icke ett sådant förhållande som man vill framkalla; men lika litet, som sockne menigheterna bör tillkomma att befatta sig med an gelägenheter, som på omförmälde sätt angå Staten lika litet bör dem tillerkännas rätt att handlägga frå gor som angå endast och allenast enskildta medlem mar af samhället, hvilket torde få anses såsom obe stridligt, derest man medazifver riktighetea af der gamla men derför icke förkastliga lära, att inger må vara domare i egen sak, hvilket likväl uppen barligen skulle inträffa, om socknestämman berättigades att besluta i frågor, som uppkomma emellar sockenmenigheten, som utgör sockenstämman, å ena samt en enskild medlem af samma eller anran m? nighet, å andra sidan. Inom gränser, som af denn i underdånighet yttrade åsigter bestämmas, synas således sockenstämmes verkningskrets böra utstaka: och följaktligen densamma tillkomma ingenting;mer och ingenting mindre än att öfverlägga och besluta om ärenden, som angå socknens medlemmar gemensamt, men ingen af dem serskildt, samt ingen a! Statens öfriga medlemmar, långt mindre hela St:aten. Angelägenheter, som till en sådan kategori kunna hänföras, äro kommunala. Ingen annån angelägenhet bör rätteligen erhålla detta namn, eller såsom sådan behandlas. Genom 3 momentet är föreslaget att sockenstämman må tilloch afsätta fjerdingsmän, äfvensom att. uti de i 9 . uppräknade fail, meddela föreskrifter om de hvar och en, således äfven fjerdingsmännen tillhörande göromål med iakttagande af hvad för ser skildta fall finnes stadgadt. Fjerdingsmännen äro i sjelfva verket icke socknestämmans, icke socknens, utan Statens tjenstemän, oansedt de bland dem, som bestrida offentliga värf, innehafva de lägsta platserna. Dem tillkommer att :emna bandräckning till brottsliga personers häktande och forsslande, biträda kronofogden och länsmännen vid utmätningar, vägsyner och andra förrättninger, uppbåda kronoskjuts, tillsäga om ingvarteringar wm. m. dylikt, hvarom de äga att emottaga Konungens befallningshafvandes, kronofogdens eller länsmannenrs ordres. Af dessa embetsmän hafva fjerdingsmännen hitintills varit beroende, och borde enligt Konung Johans patent den 20 Mars 13593 af håradsfogden i alla socknar förordnas och tillsättas, uti hvilket stedgande likväl den ändring sedermera ägt rum, att fjerdingsmännen blifvit tillsatte endast i vissa fall af kronofogdarne, men i andra åter af landshöfdinarne. Och nu skulle en socknestämmopluralitet, stundom sammansatt af dem som sakna all fast egendom, få afoch tillsätta ifrågavarande för den allmänna polisens vidmakthållande oundgängiliga tjenstemän, samt få gifva dem föreskrifter huru de skulle förrätta de dem åliggande göromål, huru de skulle häkta den missgerningsman, hvars gripande E. K. M. Befallningshafvande måhända till följd af E. K. M. egen nådiga föreskrift anbefallt, huru de skulle verkställa pantning för de kronoutskylder, som socknen sjel! underlåtit eller vägrar att erlägsa. Om de uti ifrågavarande afseenden föreslagna stadgande af E. K. M. i nåder antagas; så synes det sannerligen vara att befara, att all ordning i polisifseende i landet innan kort kommer att alldeles upphöra, och att en skada derigenom uppkommer som ej lätteligen kap botas. (Forts. följer.)