icke meddelar beslut. Iaföres ett annat förhållande
bemyndigas sockenmenigheterna att på egen han
beslutå om ärenden, som på Statens sammanhållnin
och bestånd äga inflytande; så är visserligen deri
genom folkssuveräniteten på det mest ampla sätt er
känd; men också måste otvifvelaktigt i mångfaldig
samhällslifvets förhållanden en splittring uppkomma
hvilken förr eller sednare leder till Statens upplös
ning såsom Stat och dess sönderfallande uti delar
som sinsemellan nära nog icke äga annat samman
hang, än det, att de på jordytan befinna sig bred
vid hvarannan.
Otvifvelaktigt är det icke ett sådant förhållande
som man vill framkalla; men lika litet, som sockne
menigheterna bör tillkomma att befatta sig med an
gelägenheter, som på omförmälde sätt angå Staten
lika litet bör dem tillerkännas rätt att handlägga frå
gor som angå endast och allenast enskildta medlem
mar af samhället, hvilket torde få anses såsom obe
stridligt, derest man medazifver riktighetea af der
gamla men derför icke förkastliga lära, att inger
må vara domare i egen sak, hvilket likväl uppen
barligen skulle inträffa, om socknestämman berätti-
gades att besluta i frågor, som uppkomma emellar
sockenmenigheten, som utgör sockenstämman, å ena
samt en enskild medlem af samma eller anran m?
nighet, å andra sidan. Inom gränser, som af denn
i underdånighet yttrade åsigter bestämmas, synas
således sockenstämmes verkningskrets böra utstaka:
och följaktligen densamma tillkomma ingenting;mer
och ingenting mindre än att öfverlägga och besluta
om ärenden, som angå socknens medlemmar gemen-
samt, men ingen af dem serskildt, samt ingen a!
Statens öfriga medlemmar, långt mindre hela St:a-
ten. Angelägenheter, som till en sådan kategori
kunna hänföras, äro kommunala. Ingen annån an-
gelägenhet bör rätteligen erhålla detta namn, eller
såsom sådan behandlas.
Genom 3 momentet är föreslaget att sockenstäm-
man må till- och afsätta fjerdingsmän, äfvensom att.
uti de i 9 . uppräknade fail, meddela föreskrifter
om de hvar och en, således äfven fjerdingsmännen
tillhörande göromål med iakttagande af hvad för ser
skildta fall finnes stadgadt.
Fjerdingsmännen äro i sjelfva verket icke sock-
nestämmans, icke socknens, utan Statens tjenstemän,
oansedt de bland dem, som bestrida offentliga värf,
innehafva de lägsta platserna. Dem tillkommer att
:emna bandräckning till brottsliga personers häktande
och forsslande, biträda kronofogden och länsmännen
vid utmätningar, vägsyner och andra förrättninger,
uppbåda kronoskjuts, tillsäga om ingvarteringar wm.
m. dylikt, hvarom de äga att emottaga Konungens
befallningshafvandes, kronofogdens eller länsmannenrs
ordres. Af dessa embetsmän hafva fjerdingsmännen
hitintills varit beroende, och borde enligt Konung
Johans patent den 20 Mars 13593 af håradsfogden i
alla socknar förordnas och tillsättas, uti hvilket sted-
gande likväl den ändring sedermera ägt rum, att
fjerdingsmännen blifvit tillsatte endast i vissa fall
af kronofogdarne, men i andra åter af landshöfdin-
arne. Och nu skulle en socknestämmopluralitet,
stundom sammansatt af dem som sakna all fast e-
gendom, få af- och tillsätta ifrågavarande för den all-
männa polisens vidmakthållande oundgängiliga tjen-
stemän, samt få gifva dem föreskrifter huru de skul-
le förrätta de dem åliggande göromål, huru de
skulle häkta den missgerningsman, hvars gripande
E. K. M. Befallningshafvande måhända till följd af
E. K. M. egen nådiga föreskrift anbefallt, huru de
skulle verkställa pantning för de kronoutskylder,
som socknen sjel! underlåtit eller vägrar att erläg-
sa. Om de uti ifrågavarande afseenden föreslagna
stadgande af E. K. M. i nåder antagas; så synes det
sannerligen vara att befara, att all ordning i polis-
ifseende i landet innan kort kommer att alldeles
upphöra, och att en skada derigenom uppkommer
som ej lätteligen kap botas. (Forts. följer.)