DEN BRUTNA EDEN ).
EN BERÄTTELSE FRÅN TRANSKAUKASIEN.
Efter Ad. Potocki.
Den unge Beshan i sin röda, på guriskt sått
broderade rock och med sin mössa, som bildade
ett löfverk, på bufvudet, var en vacker gosse.
Han bad Tarjel vänligt inträda i huset. Här
var midt i rummet en eld uppgjord, och öfver
kolen stektes tvenne hönor och några fasaner;
små bänkar stodo der i två rader, några för att
sitta på, och på de andra, som voro betäckta
med vackra, guriska borddukar, stedo bjortste-
kar, foreller, fasaner med sås af granatäpplen,
ost, frukt samt hvita, nyss bakade kakor. Be-
sban knäböjde för Tarjel och sade: Batono-
schwili! förakta icke vårt armod! Med dess:
ord räckte han honom ett stort silfverfat och
en silfverbägare med vatten. Tarjel tvättade si
na händer, korsade sig sedan och läste en kor:
bön; Beshan stod bakom honom med en sil
verkanna, full med vin från Tschikotaori, och
fyllde hans bägare. Dideba Hmertma Hmert-
man Mamii Gurieli Gamadzridos! (Gud gifve
Mamia, Guriern, seger) — p,amen! tillade aila
men Tårjel tömde bägaren i botten och sade.
Allah werdile (Gud gifve det!). Derpå gaf han
bägaren åt en gammal Gurier, som stod lång!
bakom, stödd mot en käpp. Lefve Dadians
slägt!o ropade denne; alla upprepade det, och
bägaren började gå kretsen omkring. Tarjel sat!
ensam vid sitt bord, ty det fanns ingen, som
var honom jemnlik i värdighet; men på en vink
af hans hand hade alla nedsatt sig på bänkarne
På något afståad. Tarjel sönderstyckade fasanen
med händerna och skickade en vinge samt briö-
stet till den gamle, genom Beshan. Denne bu-
gade sig djupt, gick till den gamle, bockade sig
åter och sade: Batonoschwilin Tarjel delar sit:
) 8e ÅA. B. Nr 197,