DEN BRUTNA EDEN ). EN BERÄTTELSE FRÅN TRANSKAUKASIEN. Efter Ad. Potocki. Den unge Beshan i sin röda, på guriskt sått broderade rock och med sin mössa, som bildade ett löfverk, på bufvudet, var en vacker gosse. Han bad Tarjel vänligt inträda i huset. Här var midt i rummet en eld uppgjord, och öfver kolen stektes tvenne hönor och några fasaner; små bänkar stodo der i två rader, några för att sitta på, och på de andra, som voro betäckta med vackra, guriska borddukar, stedo bjortstekar, foreller, fasaner med sås af granatäpplen, ost, frukt samt hvita, nyss bakade kakor. Besban knäböjde för Tarjel och sade: Batonoschwili! förakta icke vårt armod! Med dess: ord räckte han honom ett stort silfverfat och en silfverbägare med vatten. Tarjel tvättade si na händer, korsade sig sedan och läste en kor: bön; Beshan stod bakom honom med en sil verkanna, full med vin från Tschikotaori, och fyllde hans bägare. Dideba Hmertma Hmertman Mamii Gurieli Gamadzridos! (Gud gifve Mamia, Guriern, seger) — p,amen! tillade aila men Tårjel tömde bägaren i botten och sade. Allah werdile (Gud gifve det!). Derpå gaf han bägaren åt en gammal Gurier, som stod lång! bakom, stödd mot en käpp. Lefve Dadians slägt!o ropade denne; alla upprepade det, och bägaren började gå kretsen omkring. Tarjel sat! ensam vid sitt bord, ty det fanns ingen, som var honom jemnlik i värdighet; men på en vink af hans hand hade alla nedsatt sig på bänkarne På något afståad. Tarjel sönderstyckade fasanen med händerna och skickade en vinge samt briöstet till den gamle, genom Beshan. Denne bugade sig djupt, gick till den gamle, bockade sig åter och sade: Batonoschwilin Tarjel delar sit: ) 8e ÅA. B. Nr 197,