Roggrann efterrättelse. Ibland dessa författninga
bar tillvaron af nyssnämnde Kongl. kungörelse, så
som af E. K M. klaganden serskild till efterfölj
anvisad, minst bordt kunna af honom förbises. Ge
nom denna kungörelse äro främmande religionsför
vendter, som här i riket sig nedsätta, väl försäkrad
om en fri och otvungen religionsutöfning, med rät
tighet tillika, att bygga sina egna kyrkor, men der
jemte till ofelbart iakttagande föreskrifvet, bland an.
nät, att icke locka någon till deltagande uti dera:
andaktsöfningar och affall från Lutherska läran —
att icke intala någon sina religionssatser, och at!
icke, under hvilken förevändning som heldst, vidtaga
någon anstalt, som kan syfta på deras religionsläras
utvidgande, eller tillfällen att göra proselyter —, samt
att icke vid sina gudstjenster inlåta andra, än dem,
som äro af deras trosbekännelse. För klaganden
kan således icke vara obekant, huruledes hans lofliga
verksamhet i Sverge, såsom hufvudman för här i
staden varande methodistsamfund, endast afsett de-
ras uppbyggelse och undervisning, som lagligen egde
besöka kapellet, nemligen de härstädes vistande, så-
som han sjelf medgifvit, fåtalige Wesleyanska Me-
thodister. Hafva vid dessas offentliga eller enskilda
andaktsöfningar befunnit sig personer af vår evan-
gelisk Lutherska bekännelse, så hafva de befunnit
sig derstädes obehörigen, och derigenom , icke alle-
nast sjelfve afvikit från förbudet i åberopade Kongl.
kungörelse, att bivista främmande religionsförvand-
ters andaktsöfningar, utan ock blottat klagandens öf-
verträdelse af samma Kongl. kungörelse, från följ-
derna, hvaraf inför borgeriiga lagen klagandens fö-
regifna syftemål, att derigenom åstadkomma en väc-
kelse till mera verksamhet inom den nationella kyr-
kan, samt befordra lefvande christendom i allmän-
het, och derigenom bereda den enskildes andliga och
eviga väl, desto mindre kunde freda, som veterligt
är, att, på sätt Stokholms stads konsistorium uti dess
underd. utlåtande, i anledning af förenämnde ansök-
ning om tillsånd till kapellets uppbyggande, jemväl
upplyst. någon brist på undervisning i Evangelii lära
och dess förkunnande icke i bufvudstaden förefun-
nes, och kapellets avläggning således lika litet, som
klagardens tillgörande, inom eller utom detsamma
varit för nämnde ändamål af behofvet påkalladt.
I hvad mån har nu klaganden låtit sig angeläget
vara, att icke öfverskrida den verksamhet, hvartill
han, såsom omförmäldt blifvit, varit och är lagligen
berättigad? Anmälan har ingått derom, huruledes
Weslsyanska methodistsamfundets styrelse i England
skall uppmanat klaganden till större ansträngning,
för att härstädes bilda en methodistisk församling,
åfvensom af methodismens inre väsende ej mindre
än af methodistkonferensens betydliga uppoffringar
för grundläggandet af en missionsanstalt här i Sver-
ge, den slutsats torde kunna dragas, att bemälte
samfundsstyrelse verkligen gjort och gör anspråk på
en propagandistisk verksamhet i samfundets anda hos
sin härvarande missionär; och då denne måste handla
i öfferensstämmelse med sina principalers åsigter och
syftemål, torde, med afseende derå, att han en lång
följd af år fortfarit, att i nämnde egenskap vara bär
anställd, äfven deraf kunna bhbemtas någon anledning
för bedömandet af hans verksamhet härstädes. XKla-
sanden har också, :ned anspråk på rättighet, att fort-
farandefå verka i samma riktning, uti besvären erkänt,
att han öppnat kapellet till gudstjenstäfven för svenska
allmänheten, att han derstädes distribuerat oattvar-
den äfven till Luthersk trosbekännare, att han efter
yttersta förmåga sökt befordra, såsom det heter,
Svenska medborgares gagn och bästa, äfvensom han
oförtäckt uppgifvit, att icke mindre än 4200 af
desse blifvit genom Öfverståthållare-embetets öfver-
klagade åtgärd från gudstjenstens bivistande i ka-
pellet utestängde; hvarjemte på Eders Kongl. Maj:ts
och Rikets Svea Hofrätts pröfaing för närvarande
är beroende den af en bland hufvudstadens kyrko-
herdar hos Konsistorium framställde och med åbe-
ropad bevisning betedsagade, samt af Konsistorium.
till Hofrättens åtgärd öfverlemnade anmälan derom,
att klaganden härstädes äfven bland medlemmar af
vår Evangelisk-Lutherska kyrka utöfvat själavård,
öfvertalat dem att låta införa sina namn i en ser-
skild förteckning eller matrikel, till gudaktighets-
öfning indelat dem i band, cirklar och klasser samt
med dem hållit conventiklar, tillika distribuerat
sakramentet åt våra trosförvandter och under sam-
manträde i Prestsällskapet härstädes öppet förkla-
rat, det han ansåge sig hafva själavård inom vår
församling, samt att han då, nemligen år 4840,
ansett tänkesätten nog beredde, att allmännare e-
mottaga undervisning i hans från vår bekännelse
afvikånde lära om nattvarden. Nu och då således,
om än berörde på domstolens pröfning beroende
anmälan tillsvidare lemnas å sido, iakttagelserne i
öfrigt å methodismen dels undanröjt allt tvifvel
derom, att klaganden, såsom methodistsektens här-
varande föreståndare, med glömska eller uppsåtlig
förgätenhet af de vilkor, som äro förenade med til-
låtelsen för honom, äfven såsom utlänning, att här
i riket få vistas, verksamt sökt befordra methodis-
mens framgång här i riket, dels ock ledt till viss-
het derom, att han inblandat sig i våra kyrkliga
angelägenheter och befattat sig med själavård inom
vår Evangelisk-Lutherska kyrka, samt genom denna
inkräktning på området af vår religionsfrihet, och
genom de förvillelser, som sålunda på methodistisk
grund uppvuxit, lätteligen kan, såsom han i besvä j
————AA—A———A——- --- LL Lr o
mn An RA oSsOÖEÅÖÖXÅEÖÅXÖXXXÖXEXXXEXJXEXEÖXXXXEX-—
hvaremot Tarials techerkaccicka csadal ai var vård Aa