eländiga utseende. För att minska detta tillopp hade herr Perrot föreskrifvit, att tre veltes tresex var det minsta, som finge utbjudas åt honom, och att det skulle bäras till honom af en ensam karl, som blott fick inträda på vissa timmar och genom en viss port. Kryddkramhandlaren, som var mindre förnäm och tvungen att visa sig litet höflig mot småfolket, som förfriskade sig med hans likör och hans drusaft med honung, hade nöjt sig med att statuera den föreskriften, att hvar och en, som ville hafva tre-2ex, antingen han inkom genom bodingången eller dörren utåt fria fältet, ej skulle hafva hvarken ankare eller kruka eller kärl af något slag att bära: så strängt utspioneras allt, som har utseende af förvaringskärl för spirituosa, på tullens område. Detta kloka försigtighetsmått hade dessutom den förtjensten, såsom vi nyss sett, att göra handeln med lerkärl lifligare. Det enda missöde, som annars kunde hända kryddkrämaren och herr Perrot, var att, om handeln blefve misstänkt, en dag se sina hus omgifna af spioner och följaktligen öfvergifna af smugglarne. Det kunde hända, att båda sågo källan till.en oredlig Vinst stoppad, men deras Personer och kapitaler lupo i intet fall den ringaste fara. Alla faror voro förbehållna åt den olycklige, som satt emellan deras smutsiga kombinationer, åt smugglaren, SOM vid hvarje expedition, nöjd att lemna den bästa delen af sin ull åt dessa båda saxar, blindt och ursinnigt vågade sitt lilla kapital, frukten af lång sparsamhet, och en ännu dyrbarare skatt, sin frihet. Lockade af sin första framgång, kunde våra