eländiga utseende. För att minska detta tillopp
hade herr Perrot föreskrifvit, att tre veltes tre-
sex var det minsta, som finge utbjudas åt ho-
nom, och att det skulle bäras till honom af en
ensam karl, som blott fick inträda på vissa tim-
mar och genom en viss port. Kryddkramhand-
laren, som var mindre förnäm och tvungen att
visa sig litet höflig mot småfolket, som förfri-
skade sig med hans likör och hans drusaft med
honung, hade nöjt sig med att statuera den fö-
reskriften, att hvar och en, som ville hafva tre-2ex,
antingen han inkom genom bodingången eller dör-
ren utåt fria fältet, ej skulle hafva hvarken an-
kare eller kruka eller kärl af något slag att bä-
ra: så strängt utspioneras allt, som har utseende
af förvaringskärl för spirituosa, på tullens om-
råde. Detta kloka försigtighetsmått hade dess-
utom den förtjensten, såsom vi nyss sett, att
göra handeln med lerkärl lifligare.
Det enda missöde, som annars kunde hända
kryddkrämaren och herr Perrot, var att, om
handeln blefve misstänkt, en dag se sina hus
omgifna af spioner och följaktligen öfvergifna af
smugglarne. Det kunde hända, att båda sågo
källan till.en oredlig Vinst stoppad, men deras
Personer och kapitaler lupo i intet fall den rin-
gaste fara.
Alla faror voro förbehållna åt den olycklige,
som satt emellan deras smutsiga kombinationer,
åt smugglaren, SOM vid hvarje expedition, nöjd
att lemna den bästa delen af sin ull åt dessa
båda saxar, blindt och ursinnigt vågade sitt lilla
kapital, frukten af lång sparsamhet, och en ännu
dyrbarare skatt, sin frihet.
Lockade af sin första framgång, kunde våra