blifvit erkände utaf alla andra än: de herrarne som puffat åt Hr Glerup oeh sedan Staten an slagit så betydliga summor för en förbättrac bibelöfversättning. Hvad vill detta säga anna än att vi ej hafve att vänta någon sådan i vår tid! Allmärheten har blott sett profarket till Glee rupska editionen; men det är alldeles tillräckligt att gifva ett begrepp om det hela. Hvilka kostliga anmärkningar uppdukas icke, t. ex. i Genesis första kapitel. Tå var väder än intet skapat, therföre måste här Guds Ande bemärkja den Heliga Anda,. Hur vet denne kommentator att vädret (luften) ej var skapadt, då likväl vattnet var det, ett element ej mindre oundgängligt för detta sväfvanden, än vattnet. Guds Ande kan här rimligtvis ej betyda annat än ett starkt väder, som satte vattnet uti rörelse, såsom proföfversättningen ock ger det. Tilläggningsordet Guds, betyder här, såsom på en mängd andra ställen, endast något utomordentligt stort, t. ex. Guds berg Horeb, Guds cederträn, Gudis stad. Eller, hvilket är antagligare, antingen att den Helige Ande, enligt vår kommentator, roade sig med att flaxa öfver vattnet, eller att ett Herrans väder, som vi än i dag kalla en stark storm, satte vattnet i rörelse? Imedlertid är detta ett alltför vackert tillbud, att genom ett sådant bibelspråk få bevisadt, att den Helige Ande var redan känd i gamla testamentet, hvarom så många theologer och icke-theologer varit oförsynte nog att tvifla. Detta är blott, exempelvis, nämdt, i anledning af profarket till Jubelbibeln, (i förbigående ett alltför jovialiskt namn för en så sorglig affär), der hundradetals omeningar, oriktigheter, kruditeter m. m., dem åldern och pedantismen helgat, qvarstå. Att dessa samvetsgrannt blifva bibehållne i all sin helighet och herrlighet, derom kan ingen tvifla, då redaktionen fallit i en Dr Bergqvists ortodoxa händer, som redan gjort sig så fördelaktigt känd genom sina knotiga predikoutkast och sin renhåriga exegetik öfver nya testamentet, såsom en stark förfäktare af mycket som andra theologer utdömt och tiden längesedan sparkat ner. Många som läsa denne pprofessorso utlåtande i Cleri Comitialis cirkulär p. 76 torde svårligen undgå att misstänka honom icke blott att ej bafva följt med sin tid, utan ock för ett slags mala fides, då t. ex. i Ebreernes 4 kap. 9 vers Christi gudom göres beroende af ett alldeles ovilkorligt commal! Af det här ganska transitoriskt anförda, ser man hvad rekommendationen för Jubelbibeln ungefär är värd. Allmänheten har troligen, liksom insändaren häraf, varit i det hopp, att Svenska Bibelsällskapet skulle svara på den Sällskapet (se Cleri Comitialis cirkulär) gjorda beskyllning att hafva, att nyttja ett lindrigt ord, förfuskat bibeltexten; men till allas förundran finnes ej ett enda ord derom i Sällskapets sista årsberättelse. Kanske var det ock bäst att möta en så föraktlig beskyllning -med ptystnadenrs vältalighets. Sällskapet har dock gjort sig ett oråd och allmänheten en otjenst genom den i öfrigt så vackra upp: lagan af Nya Testamentet, som utkom 1840, emedan den genom sitt gammalmodiga stafsätt och sina tunga ordaändelser, hvari den aflviker från de andra editionerna, förvillar skoloch nattvardsungdomen. Insändaren har hört flere pastorer beklaga sig deröfver, och verkan torde snart visa sig i en betydligen minskad afsättning. Det gör Ins. ondt; om han genom dessa anmärkningar möjligen skadar en förläggare, som gjort sig förtjent af allmänheten genom flera andra vackra arbeten; men saken är för vigtig, för att afhållas af denna konsideration. Insändaren har länge väntat att någon skickligare penna skulle upptaga detta ämne, hvilket så väsentligen rörer Svenska folket, och har i sådant hopp fördröjt att kalla uppmärksamheten derpå. Det är dock ännu ej alldeles för sent, förmodar han, ehuru flere redan torde hafva fastnat på den väl betade kroken. E. P. r— .-—-LL-L— en. ———Z Ä07—?2 2