blifvit erkände utaf alla andra än: de herrarne
som puffat åt Hr Glerup oeh sedan Staten an
slagit så betydliga summor för en förbättrac
bibelöfversättning. Hvad vill detta säga anna
än att vi ej hafve att vänta någon sådan i vår tid!
Allmärheten har blott sett profarket till Glee
rupska editionen; men det är alldeles tillräck-
ligt att gifva ett begrepp om det hela. Hvilka
kostliga anmärkningar uppdukas icke, t. ex. i
Genesis första kapitel. Tå var väder än intet
skapat, therföre måste här Guds Ande bemärkja
den Heliga Anda,. Hur vet denne kommenta-
tor att vädret (luften) ej var skapadt, då likväl
vattnet var det, ett element ej mindre ound-
gängligt för detta sväfvanden, än vattnet. Guds
Ande kan här rimligtvis ej betyda annat än ett
starkt väder, som satte vattnet uti rörelse, så-
som proföfversättningen ock ger det. Tillägg-
ningsordet Guds, betyder här, såsom på en
mängd andra ställen, endast något utomordent-
ligt stort, t. ex. Guds berg Horeb, Guds ceder-
trän, Gudis stad. Eller, hvilket är antagligare,
antingen att den Helige Ande, enligt vår kom-
mentator, roade sig med att flaxa öfver vatt-
net, eller att ett Herrans väder, som vi än
i dag kalla en stark storm, satte vattnet i
rörelse? Imedlertid är detta ett alltför vac-
kert tillbud, att genom ett sådant bibelspråk
få bevisadt, att den Helige Ande var redan känd
i gamla testamentet, hvarom så många theologer
och icke-theologer varit oförsynte nog att tvifla.
Detta är blott, exempelvis, nämdt, i anledning
af profarket till Jubelbibeln, (i förbigående ett
alltför jovialiskt namn för en så sorglig affär),
der hundradetals omeningar, oriktigheter, kru-
diteter m. m., dem åldern och pedantismen
helgat, qvarstå. Att dessa samvetsgrannt blifva
bibehållne i all sin helighet och herrlighet, der-
om kan ingen tvifla, då redaktionen fallit i en
Dr Bergqvists ortodoxa händer, som redan gjort
sig så fördelaktigt känd genom sina knotiga pre-
dikoutkast och sin renhåriga exegetik öfver nya
testamentet, såsom en stark förfäktare af mycket
som andra theologer utdömt och tiden länge-
sedan sparkat ner. Många som läsa denne ppro-
fessorso utlåtande i Cleri Comitialis cirkulär p.
76 torde svårligen undgå att misstänka honom
icke blott att ej bafva följt med sin tid, utan
ock för ett slags mala fides, då t. ex. i Ebreer-
nes 4 kap. 9 vers Christi gudom göres beroende
af ett alldeles ovilkorligt commal! Af det här
ganska transitoriskt anförda, ser man hvad re-
kommendationen för Jubelbibeln ungefär är värd.
Allmänheten har troligen, liksom insändaren
häraf, varit i det hopp, att Svenska Bibelsäll-
skapet skulle svara på den Sällskapet (se Cleri
Comitialis cirkulär) gjorda beskyllning att hafva,
att nyttja ett lindrigt ord, förfuskat bibeltexten;
men till allas förundran finnes ej ett enda ord
derom i Sällskapets sista årsberättelse. Kanske
var det ock bäst att möta en så föraktlig be-
skyllning -med ptystnadenrs vältalighets. Sällska-
pet har dock gjort sig ett oråd och allmänheten
en otjenst genom den i öfrigt så vackra upp:
lagan af Nya Testamentet, som utkom 1840,
emedan den genom sitt gammalmodiga stafsätt
och sina tunga ordaändelser, hvari den aflviker
från de andra editionerna, förvillar skol- och
nattvardsungdomen. Insändaren har hört flere
pastorer beklaga sig deröfver, och verkan torde
snart visa sig i en betydligen minskad afsätt-
ning. Det gör Ins. ondt; om han genom dessa
anmärkningar möjligen skadar en förläggare, som
gjort sig förtjent af allmänheten genom flera
andra vackra arbeten; men saken är för vigtig,
för att afhållas af denna konsideration. Insän-
daren har länge väntat att någon skickligare
penna skulle upptaga detta ämne, hvilket så
väsentligen rörer Svenska folket, och har i så-
dant hopp fördröjt att kalla uppmärksamheten
derpå. Det är dock ännu ej alldeles för sent,
förmodar han, ehuru flere redan torde hafva
fastnat på den väl betade kroken. E. P.
r— .-—-LL-L— en. ———Z Ä07—?2 2