än regrettera den commoda riksdagsvägen. De ras intråt för status quo är så pressant, att d sannolikt skola säga Nej mot alla förändringar och jag finner detta alldeles å VFordre, ur dera point de vue, med förbehåll likväl, att de kunn draga allt det partie de förmå af riksdagsvägei inom den relatift korta perioden af 2 å 3 riks dagar. — Men, attendez Messieurs! sedan skal hofvet sjelf nödgas lyssna till det mäktiga bon deståndet, appuyeradt, som det är, på en dagli gen klokare folkmassa såsom sitt arrigre-garde oci sin principal, äfven då, när denna röst preten derar befordringsfrågors afgörande exclusivemen efter mårite och capacit. Men då — adieu ce jours de fåte, som riksdagsfanfaren förkunnade — För oss, som äga något, och som jouera af till räckliga moyens att åt våra barn procurera er bide solide och brillant education, för oss kar detta adieu vara indifferent. Vi kunna än er gång beträda samma väg som de stora notabiliteterna under Wasaättenssju första regenter; vi be höfva till och med icke, som våra ancbtres, at! för en högre undervisning sända våra söner til utländska universiteter, sedan wvi äga lyckan a! excellenta inom landet. Ja, det väcker ej mer någon mauvaise odeur att en yngling af famil frequenterar de bättre bland våra mindre liroverk, t. ex. Nya Elementarskolan eiler Barnängen, innan de gå till. universiteten eller Marie berg. Opinionen finner ej vidare singuliert, utar tvärtom någonting fort Tcommendable uti att par ex., en baron Wrede, en baron Däben, er Lilliehöök, en Lagerhielm etc., befinna sig av premier rang inom Europas lärda republique, och om jag ej irrar mig, så hafva vi äfven redan unga juris doctorer af familj, som skördat sina lagrar egenhändigt och satt sidenhatten på sig sjelfva, utan att få den som en gentillesse affaculteten. Efter denna förbindelse kunna äfven vi, alldeles som under aneien regime, sända de unga männen på utrikes resor. Aterkomna, och begagnande den loisir som -deras ställning erbjuder dem, att bringa hvad de läsit, sett och erfarit i system, och att meditera äfven statsaffairer, ville jag väl fråga om deras steg tilläfven de högsta platser sedan skulle behöfva deriveras från en acte de grace och om deras deltagande i allmänna ärenden, både såsom statsmän och representanter, ej vore en nåcessit för hofvet så väl som nationen, Suprematien inom la haute noblesse skall genom dessa enkla medel alltid vara garanterad, par cette simple raison att den alltid skall finnas der. De marquanta platserna vid hofvet, inom corps diplomatique, vid armåen, måste fortfarande förblifva på vår partage, och let beror på oss och på vårt savoir faire vis å vis den nya tiden, att bädanefter intaga dem med lubbel rätt — et par droit du conquete, et par lroit de mnaissances. AÅristokratien är nationer1as conserverande skal, folket är kärnan; men lessa epoquer äro passerade då skalet kunde gan;renera kärnan utan att skydda. Se här å peu prez de considerationer, som örmått ganska många bland noblessen att låta len : sjelfskrifna representationen evaporera, såom en urmodig parfum musquee från le moyen ige, heldre än att genom ett envist fasthållande ut status quo gynna uppkomsten af ett annat lags noblesse, particuligre för vårt land, urålIrig och ärftlig som vår, men commune som hoen, och lika oförgänglig som den. För min del inner jag ingenting rebutant i valet, när statskäl föreskrifvit det; men jag ber likväl berr tyttmästaren och Commendeuren vara persuadead, att om jag lemnar mitt bifall åt constituionsutskottets förslag, så sker det för dess reultat allenast; utan att jag derföre en enda monent ärnar underlåta att reservera mig emot ess principer. oadesitikememe——EEXEXEÖEEE— AL