räl infunnit sig, hvilka, tillika med några af Gideå Socke ns allmoge, efter slutad gudstjenst i sockenkyrkan, intogo middag bos Herr Brukspatronen i den rymliga herrgårdsoch inspektors-byggningen vid bruket. : Vid denna:; middag. hvarvid flera skålar af den gode och glade värden, efter nätta tal för hvarje, föreslogos och beledsagade med sång af unga herrar, druckos af hela sällskapet, förärade Her: Brukspatronen Inspektoren Trolle och dess Fru en mycket väl arbetad, större silfversockerskål med lock, under förklarande af hans tiilfredsställelse öfver Inspektorens förvaltniog af verken och nöjd med den rådande ordning och flit, som iakttagas i Fru Trolles hus och verka ho: bruksarbetarnes hustrur till efterföljd. På eftermiddagen gick värden till en invid gården uppsatt salong af granris med golf och bänkar, dit jemväl hans gäster begåfvo sig. Utanför träffades en mängd eller måhända alla af det äldre bruksfolket. Sedan Hr Brukspatron Eckhoff inträdt och arbetarno närmat sig, böll han för dem ett ganska vackert tal om de fördelar arbetet medför och hans egen tillfredsställelse med sina underhafrvrande. Derefter framkallade ban bland dem, som funnos upptecknade på en lista eller längd, den förmodligen Inspektoren med tillåtelse fått upprätta, den ene efter den andre och illdelade en hvar medhafvande och uti den lilla granrisbyddan å ett med hvitt linnekläde betäckt bord framlagde silfverpjeser, såsom en dosa, matskedar, theskedar, mindre bägare och dylika minnegåfvor, som af alla med märkbar rörelse emottogos. Också gjorde denna vackra scen ej obetydligt intryck på Hr Brukspatronens gäster. Då jag förnam med hvilken uppriktighet han bemötte sina underhafvande och med hvilken snart sagdt förtrolighet de sednare sedan närmade sig sin herre, önskade jag att en och annan bruksägare eller annan husbonde, som sakna en sådan, jag må säga själsnjutning, hade varit tillstädes. Dagen derefter eller i går besågo vi sågen, som var i gång, ett ställe, hvarest derintill tegel tillverkas, samt jernbruket eller bammarsmedjan, hvarvid vederbörande arbetare voro i fullkomlig sysselsättning, och en af dem med upphuggning af förutfvid verket smidde sågblad, uti en inrättning, ganska enkel, men så ändamålsenlig, att det tillärnade sågbladet på få minuter finnes jemt och säkert upphugget. — Det vore mycket annat att se och beskrifva, men tiden var så kort och min resa skyndade, den jag också efter frukosten och åhörandet af flera sångstycken, bvarmed de unga damerna och herrarne trakterade oss öfriga, fortsatte. . Emeålertid rådde vid verket en god ordning och propriett, vittnande om ej mindre ägarens förmåga att göra uppoffringar och meddela föreskrifter, än forvaltarens sakkännedom att. med användande af de förra, sätta i verket eller uppfylla de sednare.,