IIANLeITH UC LUM IRSTRUCUIOH tCliCISfRlha: HYRA
consequencer som kunna uppkomma, i fall re-
presentationssättet förblifver in statu quo, eller
tout au plus vidkännes några inflickningar af
nya elementer i de förut existerande stånden,
sedan sjelfva saken changerat till den grad, att
vår jordägande allmoge fortfarande betraktar sig
i massa. som: ett riksstånd, lika souveraint för sig,
som något af de andra och i sina riksdagsmän
ser veritabla representanter af hela denna mas-
sas intressen! ... Bebagar Tit. imaginera sig
detta, så torde Tit. benäget finna, att den första
verkan häraf måste blifva en alldeles incurabel
obändighet allt framgent hos dessa representanter.
Men detta är allenast ett gene, och kan till en bör-
jan påssera. En farligare consequence vore deremot
om dessa bönder i massa fölle på den sottisen att
tro sig vara ett slags statsmän in petto, likt våra
unga capita, derföre att de se sina riksdagsmän
agera statsrhän och sjelfva kunde hoppas att blif-
va valda till riksdagsmän. Föreställ sig, herr
Ryttmästare och Commendeur, hvilket öfvermod,
som af sådana ider måste uppkomma hos- den
arbetande klassen i allmänhet!.... Det mest
monstreusa återstår imedlertid; det skulle kun-
na falla de mera välbehållna bland allmogen in
att draga parti af sina lediga stunder, för att
förstärka sin gros bon sens med en — låt vara
tant soit peu — teinture af historia, politique,
statistique... qua sais je? ... af toutes ces cho-
ses scondaires, som å pråsent formera la partie
faible af en diplomat!... Herr Ryttmästaren
och Commendeuren torde behaga småle åt dylika
skrupler; men jag assurerar att jag sjelf är gan-
ska allvarsam och att mina skarpsyntare vänner
vid riksdagen delade mina presentimens! — För
tio år sedan skulle, jag vet det, blotta idgen att
en bonde affecterade politiska insigter, blotta i-
deen, säger jag, skulle varit värdig Danviken
Men för tio år sedan hade icke den moderna
bonde-chatechesen hunnit lära folket att läsa rent
innantill i politiquen. För tio år sedan skulle
jag sjelf icke rönt obehaget af att triffa på bön-
der som mediterat öfver Forselis betänkliga Sta-
tistique, eller nödgats afhöra insupportabla frå-
gor ur hopen öfver Strinnbolms historia om
Svenska folket (attendez: folket!), denna källa
till djerfva värmerier öfver hvad allmogen på-
stås ha varit på den så kallade odalmannatiden
och hvad den skulle kunna inbilla sig att blifva
i en framtid om wingarne finge vexal Ännu
mindre skulle jag för tio år sedan haft den cha-l
grin att se bondfingrar bläddrande i dessa sans
retenue incendiaira pampbhletter, som en förvil-
dad litterature och en tryckfrihet utan gräns
framkrystat under namn af Bidrag, Skildringar,
bref, ... je marråte... det är nog, som sens
moral, att folket skulle på den tiden icke läsit
dessa saker, par la bonne raison att det icke för-
stod att läsa dem. Men nu!
Enafia: om representationen skulle med såda-
na accessoires bibehålla sia närvarande form,
så hotades vi inom 40 å 43 år med. ett Com-
plett bondregemente. nAprez moi le deluge!
kunde jag säga; jag har sannolikt den tidea dra-
git min hand från republiquen, och hvad som
händer, träffar icke mig, ifall jag lefver. Men
denna bannala phrase var aldrig en sann ridders-
mans och blef ej heller mitt eller mina riks-
dagsvänners valspråk, Vi voro tvärtom djupt
bekymrade för det tillkommande, men rådlösa.
Då framstod vårt ultraliberala Constitutionsut-
skott, med sitt admirabla representationsförslag.
Admirabelt kallar jag det visst icke derföre att
det ville frånkänna oss vår sjelfskrifna represen-
tation, utan derföre att det fann den bästa pis-
aller, som i ett sådant embarras var att välja.
Märk, min herre, att bondeståndet försvinner på
samma gång som de öfriga och ej står qvar för
att inom två till tre riksdagar kunna terrassera
sina medständer eller — autant comme autant
— proclamera sig för hela Nationens represen-
tant, efter exempiet af le tiers Etat under de
Fransyska excesserna! — Ea peu de mots: ef-
ter den mest scrupuleusa granskning af alla chan-
ser för och emot, fanno vi att någon bättre mo-
yen ej var praticabel än en representation all-
deles utom Ständer och cr6erad genom val.
Visserligen skulle ett på Engeiskt vis -baseradt
öfverhus varit ännu bättre; men nu mera har
man förlorat rätta tillfället för en dylik tostitu-
tion;-de lägre Stånden skola aldrig concedera der-
till och knappast den obesutna noblessen sjelf,
som icke kan. hoppas att der vinna plats, om ej
då och då genom en grace från Hofvet, under
det att den nu kan negociera gracer derifrån, så-
som vilkor för riksdagstjenster.
Que faire, under sådana förhållanden? -.. Mina
vänner och jag funno, au bout du compte, att
gecom det ultraliberala projectet ingenting går
förloradt för den gamla noblessen af Economisk
solidi!, t. ex. Hr Ryttmästaren och Dess Herr
Bror (och hvaribland herrarnes ödmjuke tjenare
äfven torde få den äran att räkna si). Oss kan
förändringen ej det minsta alarmera. Vi skola
representera Och finna 0ss representerade under
hvilken representationsform som helst, emedan
vår förmögenhet och våra seconderade talenter!:
aldrig kunna utestängas från representationen.
Den enda differancen vore, att vi en gåneral skulle
blifva bättre representerade genom valda repre-
sentancter än genom sjelfskrifna, derföre att (em-
tre nous) förtroendet alltid procurerar bättre
ombud äa hazarden. Men jag bekänner öppet,
att dan stara ckaran af da månea oenm nädsvas
IM KS pr Pt jr 2 ÄH AA RR je VA OP AA AA - AR KR UN a VR AA a AA rr Kr AR RSS
- a
bn ch