— Den kungliga theaterns finanser tyckas fi
närvarande befinna sig uti ett högst betänkli
skick. Vi döma detta bland annat af tilldrage
serna i ett skuldfordringsmiål, som Redaktionc
blifvit anmodad omförmäla i tidningen, såso
åtföljdt af några egna omständigheter. En
skådespelarne utgaf nemligen den 23 Juni c
anvisning eller förbindelse till Sedelhafvaren a
af hans andra löneqvartal vid Kgl. theatern de
4 Juli detta år betala 97 Rår 46 sk. Bko, oc
på denna förbindelse antecknade theaterns k:
mererare följande: Annot. 97 Rdr 416 sk. Bar
ko, att utgå af Herr s löneförmåner vi
Kongl. theatern för 2:dra qvartalet detta å
Stockholm den 23 Juni 48492. Carl G. Töj
ner., På grund häraf anmäldes ock skuldse
deln efter den 4 Juli till betalning vid thes
tern, men kontanter kunde ej erhållas. Inne
hafvaren sökte då hos riksmarskalks-embetet a
genom laga Utslag utfå sin fordran hos theater
direktionen, med hvilken ansökningen ock kom
municerades; men direktionen har undandragi
sig svaromålet på den grund, att dokumente
hyarken är ett af densamma utfärdadt klart oc
,Östridigt skuldebref eller innefattar någon a
direktionen erkänd invisning å N. N:s aflönings
örmåner.,
Man kunde väl här redan ledas till några reflexio
ner öfver det egna förhållande, att den kunglig;
direktionen genom en sådan invändning formili
gen underkänner sin egen kamererares anteck
ning, hvilket strider mot all föregående praxis
då dylika anteckningar förut alltid ansetts såson
fullt giltiga. Man får nu se, huruvida Riks
marskalken icke anser direktionen förbunden at
honorera dess egen cembetsmans namn. Mer
hvad som i alla fall synes vara ostridigt är, at
hela affären — invändningen och svårigheter
för medlens utfående — icke hade tillkommit
så framt icke stor nöd och brist funnes i kas:
san, och detta bekräftas dessutom deraf, att flere
än denne sökande lära fått vänta. Det är hull:
vudsakligen denna omständighet, eller sjelfvs
ställningen med theaterns finanser i allmänhet
som föranledt oss efterkomma begäran om dei
ifrågavarande målets publicerande. Ty vi kupn:
ieke föreställa oss att saken kommer till H. M
Konungens kunskap, utan att Hans Maj:t genast
afhjelper förhållandet. Theatern är, som hvar
man vet, icke Statens utan Konungens enskilda
Utnämningen af direktörerne är icke något stats-
ärende; mål, som röra theaterpersonalen, gå e
genom de allmänna domstolarna, utan genom
Borgsrätterna och Riksmarskalks-embetet, och
om något tvifvel derefter ännu skulle återstå,
så häfves det genom det kända factum, att Ri-
kets Ständer vid sista riksdagen högtidligen af-
sade staten all vidare inhlandning med theaterns
finanser, utöfver de förmåner, som bestås den-
samma i fri lokal och ved, m. m. Då Konun-
gen efter en sådan förklaring å Ständernas sida
likväl förordnat, att theatern skall fortfara, och
Direktionen med Hans Maj:ts höga samtycke in-
gått på nya kontrakter äfven för instundande