— Den kungliga theaterns finanser tyckas fi närvarande befinna sig uti ett högst betänkli skick. Vi döma detta bland annat af tilldrage serna i ett skuldfordringsmiål, som Redaktionc blifvit anmodad omförmäla i tidningen, såso åtföljdt af några egna omständigheter. En skådespelarne utgaf nemligen den 23 Juni c anvisning eller förbindelse till Sedelhafvaren a af hans andra löneqvartal vid Kgl. theatern de 4 Juli detta år betala 97 Rår 46 sk. Bko, oc på denna förbindelse antecknade theaterns k: mererare följande: Annot. 97 Rdr 416 sk. Bar ko, att utgå af Herr s löneförmåner vi Kongl. theatern för 2:dra qvartalet detta å Stockholm den 23 Juni 48492. Carl G. Töj ner., På grund häraf anmäldes ock skuldse deln efter den 4 Juli till betalning vid thes tern, men kontanter kunde ej erhållas. Inne hafvaren sökte då hos riksmarskalks-embetet a genom laga Utslag utfå sin fordran hos theater direktionen, med hvilken ansökningen ock kom municerades; men direktionen har undandragi sig svaromålet på den grund, att dokumente hyarken är ett af densamma utfärdadt klart oc ,Östridigt skuldebref eller innefattar någon a direktionen erkänd invisning å N. N:s aflönings örmåner., Man kunde väl här redan ledas till några reflexio ner öfver det egna förhållande, att den kunglig; direktionen genom en sådan invändning formili gen underkänner sin egen kamererares anteck ning, hvilket strider mot all föregående praxis då dylika anteckningar förut alltid ansetts såson fullt giltiga. Man får nu se, huruvida Riks marskalken icke anser direktionen förbunden at honorera dess egen cembetsmans namn. Mer hvad som i alla fall synes vara ostridigt är, at hela affären — invändningen och svårigheter för medlens utfående — icke hade tillkommit så framt icke stor nöd och brist funnes i kas: san, och detta bekräftas dessutom deraf, att flere än denne sökande lära fått vänta. Det är hull: vudsakligen denna omständighet, eller sjelfvs ställningen med theaterns finanser i allmänhet som föranledt oss efterkomma begäran om dei ifrågavarande målets publicerande. Ty vi kupn: ieke föreställa oss att saken kommer till H. M Konungens kunskap, utan att Hans Maj:t genast afhjelper förhållandet. Theatern är, som hvar man vet, icke Statens utan Konungens enskilda Utnämningen af direktörerne är icke något statsärende; mål, som röra theaterpersonalen, gå e genom de allmänna domstolarna, utan genom Borgsrätterna och Riksmarskalks-embetet, och om något tvifvel derefter ännu skulle återstå, så häfves det genom det kända factum, att Rikets Ständer vid sista riksdagen högtidligen afsade staten all vidare inhlandning med theaterns finanser, utöfver de förmåner, som bestås densamma i fri lokal och ved, m. m. Då Konungen efter en sådan förklaring å Ständernas sida likväl förordnat, att theatern skall fortfara, och Direktionen med Hans Maj:ts höga samtycke ingått på nya kontrakter äfven för instundande