hvilka man verkligen lika sällan får tillfälle at
höra, som de äro förtjente af att höras ofta.
Herrar Davidson, hvilkas outtrötthghet i at
bereda allmänheten små omvexlande underhåll
ningar, är allmänt känd, — ni, som många
räknar utan tvifvel bland edra angenämaste Per-
inringar från Storkbolm de glada konsertqväl-
lerna, vi tillsammans tillbragt i den vackra träd-
gården uppe vid drottninggatan, — ha under
den sednaste veckan äfven haft att erbjuda or-
dentiiga adramatiskt-musikaliska soireer, i norrs
paviljongen. Det är en liten trupp från Har-
burg, som ömsom uppträder i enskilda sångnum-
ror, ömsom spelar små vådeviller och lustspel.
För öfrigt fortfar herr Rappo med sina akraft-
rTepresentationer, i Tourniaires mandge å Djur-
gården. Han har, för variations skull, några
gånger gifvit fullständiga pantomimer i stor skala,
hela bataijer, röfvaräfventyr och dyiikt, allt med
tillbörande bengaliska eldar, gevärskott och trucm-
hvirflar. — Hans representationer äro temligen
jemnt besökta; flera qvällar hafva till och med
platserna varit utsålda.
Litteraturen har sina sommarferier. Utom en
och annan öfversättare, erbjuder bokhandeln så-
ledes intet eiler föga i hbelletristisk väg. Man
omtalar att mamsell Bremer skall ha färdig en
ny roman, och likaledes lirer man med det för-
sta ba att förvänta ett nytt dylikt arbete af fru
Carlen. Atskilliga originalpjeser sägas vara er-
bjudna för den Lindebergska teatern, och äfven
flera deraf antagna till spelning. Man skall så-
iuanda, måhända förr än någon kunnat tro, er-
fara, att det endast varit brist på uppmuntran
och tillfälle, som vållat hvad man nästan blifvit
van att citera som ett ordspråk, att en dra-
matisk litteratur vore i Sverge omöjlig, en sats,
mot: hvilken den gustavianska teatern för öfrigt
talar med så många exempel af produktioner,
bvilk2, hurudana de än i litieratur-bistoriskt eller
esietiskt afseende må bedömas, likväl voro in-
hemska och framkallade genom en inhemsk täf-
lan; deras lyten och brister kunna i de flesta
fall hänföras till tiden och dess smak, en annan
tid skall gifva vår dramatik en annan fason,
och medvetandet af den äldre författarskolans
villfarelser skall lära en nyare att undvika de-
samma.
Som aldra hastigast, — — — — — — —
— — — — — — er hörsammaste ete.
P. S. Tvenne skånska tidningar hafva råkat
i en estetisk strid med hvarandra, rörande herr
Aimlöfs spel uti Franz Moor. — Herr A. har
nemligzgen nyligen besökt några städer i Skåne
och derstädes gifvit gästroller. — Ystads Mer-
curius, hade tillåtit sig några anmärkningar mot
herr Almlöfs förhäfvelser och outrerade ma-
skering och kostymering, hvilka åter cSkånska
Postenn i Christianstad funnit af amuntrande be-
skaffenhet; nu har Ystads-tidningen åter svarat
härpå med en mera motiverad kritik af Moors
roll och det sätt, hvarpå herr A. uppfattar den-
samma. Det lärer icke kunna förnekas, att
Ystads-tidningen verkligen har någon räson för
sig, och kanske kommer herr Almlöfs apo-
logist i längden att stå sig slätt. Det är imed-
lertid ett hugneligt tidens tecken att se, med
hvilket intresse man äfven i landsorten börjar
omfatta skön konst och nagelfara med de respek-
tive artisterna.