pel, att flicka — pluralis heter flickor, men
pojke pojkar; att älska i förfluten tid heter äl!
skade, att hata har samma form, men att för-
svinna heter försvann? Skall man behöfva lisa
i bok för att lira sig sådant? Och se här i (den po-
nerade) ordboken: Afhemta! Detta betyder Afföra,
Bortflytta (akt.), Hemföra: likasom någou vore
i okunnighet om sådant? Bakning betyder För-
färdigande af bröd! Sannerligen ? Sålunda fioner
mången svensk, till en början, icke stort att Jära
af ett lexikon öfver modersmålet, och det är
iyekligt nog, om han icke tycker många af dessa
uppgifter gränsa till det löjliga, likasom till de:
Onödiga. Sel, utbrister han, finner jag icke
på hvarannan sida, så fort est verb förekommer.
det eviga och ideliga upprepandet af substanti-
ver på -ande och -ning, som derur härledas (a!-
leda, afiedande, afledning; afhemta, afhbemtande,
afhemtning; baka, bakande, bakning)! At hvad
behof är detta? År det icke nog att en gång
för alla ur grammatiken veta, det man af verber
alltid kan göra dylika substantiver? — Vi skulle
kanske utan svårighet kunna utsträcka dessa hans
utrop tili ännu flera, men låtom ozs allvarsamt och
opartiskt efterse, huruvida han har rätt.
I sjelfva verket förhåller det sig så, att en in-
född svensk icke kan vara i okunnighet om alls,
åtminstone i vanlist tal förekommande svenska
ord och deras former. Men på hvad sätt kin-
ner Han dem? Jo så, att denna kunskap hos
hoacm hvilar i ea dunkel känsta, i en språt-
inastink!, i ett gehör, som vis:eriigen leder honow
ganska tillräckligt i lifvets vanliga göromål, men
lemrar honom i osäkerhet rörande tusentals för
vårt språk alldeles egna bestämningar, vidden för
ordens betydelser, gränsorna, hvarinom dess?
hå rig, de flera slag af meningar ett och sam
ma erd kan hafva, bemärkelser af en stor mär:d
talesitt och termer i konster och handtverke-
rier m. m.: alltsammans utgörande en kunskap
som mången säkert kan lefva förutan, men som
mången lika säkert hehöfver, derest det är frå-
om att yitra sig väl, klart, djupt och om-
nde i tal eller skrift; och som man tili och
med kan finna ganska roande, om man älska:
sitt modersmål. Vid ett närmare betraktande sf
ävsnet, skall han då finna nyttan af en Ortbo
flerfaldig; och rå derom följande anföras:
4) För ord at allmänt känd betydelse uppkai-
las likväl denna betydelse ur en vacklande och
kalfdunkel känsla till klart medvetande, hvilke:
alltid gifver den tänkande, talande och skrif-
vande styrka och säkerbet. Det är vår öfver-
tygelsa, att i anseende till många ämnen är det
för menniskan nyttigare, ljufvare och stönar?,
gå de, oantastade afett för stort medvetande, få
hvila under en slöja, som stänker dem behag:
och lyckan af en haildager, i stället för full da-
ger. All möjlighet af perspektiv i poesi. lika
väl som i måleri, hvilar härpå: ingen fantasi-
skildring skulle kunna vara pittoresk,det föruian.
Men sanningen häraf hindrar icke en annan lika
stor sanning, som är, att många andra ämnes
gifvas, der klarheten af det fullt uppvaknade
medvetandet äro på sia rätta plats: möjligheten
af ren vetenskap hvilar härpi: ingen afhandlin;
skulle kunna vara till, det förutan. Iall afhand-
ling böra orden tagas och nyttjas med full klarhet
och begreppbegränsning (för att icke otillåtligt löpa
in på andra ords områden); och den stora nyttan
att gifva kunskapen hirom, är hvad ex Ordbok öfver
Modersmålet kan uträtta äfven för sådana ord, som
anses till betydelsen allmänt kända, men doet
Aör de fleste bland oss icke äro det vidare är
såsom vålnader, på mer eller mindre afstånd
svilvande för vår själ, och pekande på våra tan-
kar, mer än framtagande dem.
NV
Vu I och med den nyss omtalade allmänne
rWttan af en sådan Ordbok, följa flere enskilda
Da första är, att gifva ordens betydelser sinc
rätta gränsor. Deruti består definitionen. Min
ga ords bemärkelse skilja sig ifrån andras hel
och hållet. Fiera ord bemärka något, som tem
ligen infalier med hvad andra vilja säga; oel
göra så, antingen alltid, eller i vissa händelser
Ordens islöpande på hvarandras områden är så
ledes stundom tillåtlig, äfven i sträng mening
men annars otillåtlig. :
5) När samma ord eger mera äm en betydelse
bör definitionen sönderfalla i så många delar sor
betydelser. Låtom oss t. ex. betrakta orde
Anda, 4nde. Om Definitionen här är riktig, så bö
den bestå af tre afdelningar; och af dem bör de:
första hafva tre, den andra två och den tredje äfve;
två skilda delar. (S? W. et L. m.m.) Ganska svårt 3
här, att lika mycket å ena sidan undvika onödi
klyftighet, blott spetsfundiga, men intet sägand