pel, att flicka — pluralis heter flickor, men pojke pojkar; att älska i förfluten tid heter äl! skade, att hata har samma form, men att försvinna heter försvann? Skall man behöfva lisa i bok för att lira sig sådant? Och se här i (den ponerade) ordboken: Afhemta! Detta betyder Afföra, Bortflytta (akt.), Hemföra: likasom någou vore i okunnighet om sådant? Bakning betyder Förfärdigande af bröd! Sannerligen ? Sålunda fioner mången svensk, till en början, icke stort att Jära af ett lexikon öfver modersmålet, och det är iyekligt nog, om han icke tycker många af dessa uppgifter gränsa till det löjliga, likasom till de: Onödiga. Sel, utbrister han, finner jag icke på hvarannan sida, så fort est verb förekommer. det eviga och ideliga upprepandet af substantiver på -ande och -ning, som derur härledas (a!leda, afiedande, afledning; afhemta, afhbemtande, afhemtning; baka, bakande, bakning)! At hvad behof är detta? År det icke nog att en gång för alla ur grammatiken veta, det man af verber alltid kan göra dylika substantiver? — Vi skulle kanske utan svårighet kunna utsträcka dessa hans utrop tili ännu flera, men låtom ozs allvarsamt och opartiskt efterse, huruvida han har rätt. I sjelfva verket förhåller det sig så, att en infödd svensk icke kan vara i okunnighet om alls, åtminstone i vanlist tal förekommande svenska ord och deras former. Men på hvad sätt kinner Han dem? Jo så, att denna kunskap hos hoacm hvilar i ea dunkel känsta, i en språtinastink!, i ett gehör, som vis:eriigen leder honow ganska tillräckligt i lifvets vanliga göromål, men lemrar honom i osäkerhet rörande tusentals för vårt språk alldeles egna bestämningar, vidden för ordens betydelser, gränsorna, hvarinom dess? hå rig, de flera slag af meningar ett och sam ma erd kan hafva, bemärkelser af en stor mär:d talesitt och termer i konster och handtverkerier m. m.: alltsammans utgörande en kunskap som mången säkert kan lefva förutan, men som mången lika säkert hehöfver, derest det är fråom att yitra sig väl, klart, djupt och omnde i tal eller skrift; och som man tili och med kan finna ganska roande, om man älska: sitt modersmål. Vid ett närmare betraktande sf ävsnet, skall han då finna nyttan af en Ortbo flerfaldig; och rå derom följande anföras: 4) För ord at allmänt känd betydelse uppkailas likväl denna betydelse ur en vacklande och kalfdunkel känsla till klart medvetande, hvilke: alltid gifver den tänkande, talande och skrifvande styrka och säkerbet. Det är vår öfvertygelsa, att i anseende till många ämnen är det för menniskan nyttigare, ljufvare och stönar?, gå de, oantastade afett för stort medvetande, få hvila under en slöja, som stänker dem behag: och lyckan af en haildager, i stället för full dager. All möjlighet af perspektiv i poesi. lika väl som i måleri, hvilar härpå: ingen fantasiskildring skulle kunna vara pittoresk,det föruian. Men sanningen häraf hindrar icke en annan lika stor sanning, som är, att många andra ämnes gifvas, der klarheten af det fullt uppvaknade medvetandet äro på sia rätta plats: möjligheten af ren vetenskap hvilar härpi: ingen afhandlin; skulle kunna vara till, det förutan. Iall afhandling böra orden tagas och nyttjas med full klarhet och begreppbegränsning (för att icke otillåtligt löpa in på andra ords områden); och den stora nyttan att gifva kunskapen hirom, är hvad ex Ordbok öfver Modersmålet kan uträtta äfven för sådana ord, som anses till betydelsen allmänt kända, men doet Aör de fleste bland oss icke äro det vidare är såsom vålnader, på mer eller mindre afstånd svilvande för vår själ, och pekande på våra tankar, mer än framtagande dem. NV Vu I och med den nyss omtalade allmänne rWttan af en sådan Ordbok, följa flere enskilda Da första är, att gifva ordens betydelser sinc rätta gränsor. Deruti består definitionen. Min ga ords bemärkelse skilja sig ifrån andras hel och hållet. Fiera ord bemärka något, som tem ligen infalier med hvad andra vilja säga; oel göra så, antingen alltid, eller i vissa händelser Ordens islöpande på hvarandras områden är så ledes stundom tillåtlig, äfven i sträng mening men annars otillåtlig. : 5) När samma ord eger mera äm en betydelse bör definitionen sönderfalla i så många delar sor betydelser. Låtom oss t. ex. betrakta orde Anda, 4nde. Om Definitionen här är riktig, så bö den bestå af tre afdelningar; och af dem bör de: första hafva tre, den andra två och den tredje äfve; två skilda delar. (S? W. et L. m.m.) Ganska svårt 3 här, att lika mycket å ena sidan undvika onödi klyftighet, blott spetsfundiga, men intet sägand