illa, gör hvad hans moder önskar. Hon har
mera förstånd än alla vi andra och vet nog
hvad hon gör.p
Då Elsebetb, hvilken som gammal tjenarinna
hade ett ord med i laget, hörde fruns beslut att
resa till Norge, utbrast hon: maj, jej, jeil detta
utrop var en liten lemning från hennes norska
ungdomserinringar, och ungefär detsamma som:
Ah, Herrejel — vill frun resa till Norge? skall
Georg med? och skall jag också med?
Georg,, svarade frun; shm! nej det går icke
in. Begge kunna vi ej vara från kontoret. An-
lingen skall han eller jag blifva hemma.,
Men så låt då Georz resa. Han är ung och
stark och tål bättre vid. Och så låt mig följa
med och visa honom omkring der hemma.,
Hvad säger du till E!sebeths förslag ? sade
frun, vändande sig till sin son.
Denne önskade sin amma och hennes förslag
bin i våld, men kunde dock för sin moders
skull, eburu med märkbar ledsnad, ej svara an-
nat än, att om någon skulle resa, så vore det
rimligast, att han gjorde det.
Jag bar sjelf tänkt derpi,, sade fru Graves.
Det är nu tid på, att du en gång ser dig om-
kring i verlden, och du har ju ofta önskat göra
en resa till Europa. Du kunde då med det-
samma besöka åtskilliga andra fasta platser, som
hafva handelsförbindelser med våra öar, och ing:
nya. Ja, vet du hvad, Georg, den tanken är ej
så rasande, Res du! tiden är just nu gynnsam
dertill, då intet uppehåller dig här, och dina för-
rättningar kunna öfvertagas af Junghans.
Den sistnärande inträdde i detsamma, tillika
med några andra kontorsbetjenter, som med-
bragte bref och räkenskaper. Fru Graves vände
sig till dem och sade, med den hennes son allt-
för väl bekanta, kalla, bestämda 2ffårstonen: jag
får bärmed underrätta eder, att jag, på min sons
anmodan, beslutit, att låta honom göra en resa
till Europa med första afgående skepp. Ni,