Charivari och i Köpenhamn Corsaren fylla. Denna roll är alldeles icke obetydlig och fordrar stor talang. Kanske blefve den för Frejas mnärvarande mojenger för svår: men om hon med verkligt nit sloge sig på denna genre, såsom sin, skulte deraf möjligen en dag kunna blifva något. Hvad som står emot denna utsigt för Freja, är bufvudsakligen den politiska nytta hennes sinre vänner och ,öfre styresmän, af henne lofvat sig. och som de visserligen i det längsta vilja genom henne söka att få skörda. Men detta utgör Frejas närvarande, objelpliga olycka, såsom tidning. Ty sedan hon nu en gång högtidligen och öppet står inför publiken såsom ett Bibi, betyda alla hennes politiska resonnemanger intet vidare än allt annat tomt gen!jud. Hon uttalar icke mer en tanke för sig, med den vigt en sådan kan hafva, utan allenast ett echo. Vore det deremot tänkbart, att hon kunde öfvergifva sina nuvarande patro-! ner, då funnes för henne möjligheten att i Stockholm kacske förvandlas till ett Charivari, hvilket, om det skrefs med vwerklig talang, skulle kunna försvara sin plats. Våra läsare hafva funnit, att Aftonbledet endast sällan och merendels ganska kort yttrat sig under hela det långvariga och befäingda kältringskrig, dess inbitne fierder på sådant sätt fört, att de med nästan ingenting annat fyllt sina spalter, än med så grofva, obetänksamma och all grund saknande invektiver, att, om derom rättegång bildades, de förmodligen ej skulle undgå att leda sine upphof till mistande af äran. Vi hafva ör mycket föraktat dessa utfall, för att med deras utförliga behandlande vilja trötta våra läsare. Vi ansågo saken endast en gång behöfva belysas ifrån sin sanna sida, för att i hvarje sansad och ointresserad betraktares opinion intaga det rum, den med rätta tillkommer. Såsom postskriptum i afseende på striden, kunna viäfven säga, att den deck genom sitt resultat, varit nyttig, emedan hädanefter, och så länge Freja under sina närvarande patroners högn fortjar alt blott utgöra publicismens lilla bibi, det icke gifves någon, som kan misstaga sig på källan för alla hennes omdömen om saker och personer, samt om meningen med den slöja af låtsad liheralitet, hon vid passande tillfällen anlägger. Hon är härigenom slagen ur brädet, för sin del, på samma sätt som Sv. Biet, för sin, då det ej längesedan tog farväl från det presterliga gebietet, enär det icke längre såg sig i stånd, att der nåsonting kunna uträtta. Biet har förklarat sig hädanefter ämna vara politiskt, mer än religiöst. Vi skulle önska det, för att en gång få se huru let då ser ut. Men visserligen har det under dessa veckor uppfört sig högligen opolitiskt, enär det för sina abonnenter ej annat dukat upp in ett ändelöst kält om D. A., som förutsätter lika god tillgång på tålamod hos dessa abonener. som på medel att betäcka tryckningskostnaden af makulatur.