Williams giftermål med ett frifärgadt fruntim-
mer, voro nära att upprepas och voro vid detta
tillfälle så mycket mer förödmjukande, som Georg
var den siste af sin ätt, som på detta sätt heli
och hållet skulle öfvergå till de frifärgades klass.
Denna tanke var henne olidelig; hon ville hellre
dö än finna sig deri. Den upprörde hela hen-
nes stolthet och hotade att kullkasta alla hennes
planer. En förbiadelse emellan Georg och ett
ungt danskt fruntimmer,.dotter af en hög och
ansedd embetsman på St. Croix, hade allaredan
blifvit förberedd och stod nu på punkten att af-
göras. Den unga damen, som vistades i Kö-
penbamn, hvarest hon blifvit uppfostad, skulle
denna sommår afhemtas till St. Croix, för att
hon och Georg skulle kunna göra hvarandras
bekantskap. Fru Graves insåg, att hon behöfde
all sin klokhet, för att under dessa omständig-
heter drifva igenom sina planer, och att endast
Georgs aflägenande från St. Croix kunde lofva
henne en lycklig utgång. Allt noga öfvervägadt,
beslöt hor att låtsa sig okunnig om Georgs be-
kantskap till familjen Hoquevilles och att vänta
allt af tid och frånvaro.
Under de följande dagarne talte hon som of-
tast, i Georgs närvaro, om sina familjegods i
Norge. Några bref, som hon emottagit, voro
mycket oroande; man hade hittills visat en o-
förlåtlig vårdslöshet och likgiltighet för så stora
och betydliga egendomar, och man Lunde riske-
ra att mista dem. Dessa egendomar, som till
en stor del gått i arf inom familjen, hade varit
hennes faders ögonsten, och det var en dubbel
pligt att sörja för, att de ej gingo förlorade.
Försänkt i drömmar, fördjupad i sig sjelf, gaf ej
Georg någor synnerlig akt på dessa utlåtelser. De
norrska ärfda besittningarna VOro visserligen vid-
sträckta, men hittills ansedda som en bagatell
mot de långt vigtigare och rikare i Westindien;
synnerligast hade hans moder, hvars praktiska
blick aldrig bragtes på afväg vid behandlandet